skulle kunna bestå utan industri och handel. Härtill kommer -- och därpå lägga fysiokraterna i synnerhet vikten --, att hvarken industrien eller handeln kan öka världens rikedom, ty en produkt af någon af dessa näringsgrenar har under naturliga förhållanden aldrig större värde än den kvantitet jordbruksprodukter, som i form af råämnen, verktyg, underhåll åt arbetarna (i form af arbetslön) och kapitalisten (i form af kapitalvinst) åtgått för denna produkts frambringande. Jordbruket åter frambringar en produkt, som ej blott ersätter alla gjorda kostnader, utan gifver ett öfverskott ("produit net"), hvilket är en ren vinst för samhället. Denna rena vinst, som tillfaller jordegaren, spelar en framstående roll i fysiokraternas system. Den är, enligt detta, icke blott ett villkor för hvarje mera blomstrande industri och handel, utan är äfven grundvalen för hvarje annat slag af kultur, ity att först dess tillvaro gör det möjligt för en del af samhällets medlemmar att existera, utan att egna sig åt jordbruket eller annan materiell verksamhet. Den är slutligen den enda källan för statens beskattning. Då nu "produit net" tillfaller jordegaren, så äro jordegarna den enda samhällsklass, som i själfva verket kommer att erlägga skatt. Staten bör därför ej pålägga annan skatt än en grundskatt, proportionellt afvägd efter denna "produit net". Äfven om skatt lägges på andra än jordegarna, kommer densamma dock att öfvervältras på dessa. -- Af allt detta följer, att staten bör afhålla sig från hvarje åtgärd, som kan minska jordbrukets "produit net". Alla åtgärder, som afse att uppmuntra andra näringsgrenar på jordbrukets bekostnad, äro förkastliga. Ett gifvande jordbruk är enda villkoret för alla öfriga näringsgrenars uppblomstring. Rätta medlet för att vinna detta mål är att låta fullkomlig frihet råda. "Laissez faire et laissez passer" bör därför vara hufvudgrundsatsen i all statsförvaltning; dock fattades detta af Quesnay från Gournay upptagna slagord af fysiokraterna ej i så omfattande betydelse, som man senare vid kritiken af deras satser länge plägade påstå. Bland dem, som sakligast kritiserat det fysiokratiska systemet, märkas Adam Smith och J. Möser. Fysiokraternas skrifter utöfvade ett ej obetydligt inflytande på de ekonomiska reformerna under franska revolutionens tid, och småningom har man inom nationalekonomiens historia börjat mindre uteslutande fästa sig vid deras ensidiga jordlära och i stället framhållit förut förbisedda drag i deras skrifter, genom hvilka de i åtskilligt framstått som socialpolitiska föregångsmän. -- Den bästa upplagan af Quesnays skrifter är utgifven af A. Oncken (1888); en äldre samling af ett flertal fysiokraters mera betydande arbeten, "Collection des principaux économistes" utgafs 1846 i 2 bd af Daire. Jfr G. H., "Om fysiokraternas skola i Frankrike" (i "Svensk månadsskrift", 1864), samt Oncken, "Die maxime des laissez faire et laissez passer, ihr ursprung, ihr werden" (1886), "Zur geschichte der physiokratie" (i "Jahrbücher für gesetzgebung", XVII, 1893) och artikel om Quesnay i "Handwörterbuch der staatswissenschaften", bd VI, vidare Guyot, "Quesnay et la physiocratie" (1896), och Higes, "The physiocrats" (1897). D. D.* Fysiokratiskt system. Se Fysiokrater. Fysiolog, forskare i fysiologi (se d. o). - Tryckt den V* 08 Fysiologisk, som hör till fysiologien, som har afseende på lifsorganens normala verksamhet. Fysiologi (af grek. jy'sis, natur, och lo'gos, lära) betydde urspr. läran oin hela naturen, men har småningom fått en inskränktare betydelse och betecknar sedan länge endast vetenskapen om der lefvande varelsernas normala lifsföreteelser. Fysiologiens uppgift är att beskrifva dessa och åt dem gifva en teoretisk tydning, d. v. s. att återföra dem till verkningarna af de energiformer vi känna i naturen. I enlighet med de lefvande varelsernas indelning i växter och djur indelas fysiologien i växtfysio-1 o g i och djurfysiologi. Ett för bägge gemensamt område utgör den allmänna fysiologien, hvilken hänför sig till de för alla lefvande varelser gemensamma och dem utmärkande lifsföreteelserna. Emedan växtfysiologien i detta verk behandlats i art. Botanik, skall här endast djurfysiologien beröras. Såsom en särskild gren af fysiologien har man velat uppfatta den fysiologiska kemien, hvilken speciellt studerar de kemiska förändringar, som ega rum i djurkroppen, och de kemiska ämnen, af hvilka den uppbygges och som i densamma bildas. Åtskillnaden mellan fysiologi och fysiologisk kemi beror emellertid endast därpå, att vetenskapens stora omfattning och mångfalden af dess arbetsmetoder småningom nödvändiggjort en arbetsfördelning, och en fysiologi utan fysiologisk kemi låter helt enkelt icke tänka sig. En mera själfständig gren af fysiologien utgör den p a-tologiska fysiologien; dess forskningsområde hänför sig till utredandet af det sätt, hvarpå de i kroppen normalt försiggående processerna förändras vid sjukliga tillstånd; den utgör sålunda en länk mellan fysiologi och klinisk medicin. Sinnesorganens fysiologi står själffallet i nära samband med psykologien, och inom denna har under senare årtionden en särskild vetenskapsgren, den fysiologiska psykologien, utvecklat sig, som bildar ett gränsområde mellan bägge. Änskönt språkljuden, såsom varande rent fysiologiska företeelser, med rätta måste föras till fysiologien, har deras vetenskapliga behandling dock ett vida större intresse för lingvistiken; också utgör denna föremål för en väsentligen lingvistisk vetenskapsgren, ljudfysiologien 1. fonetiken. Slutligen står den experimentella farmakologien i ett mycket nära samband med fysiologien, ity att dess metoder i allt väsentligt of verensstämma med fysiologiens, likasom ock dess resultat i många stycken äro af omedelbar vikt för denna vetenskap; den experimentella farmakologien undersöker lifsföreteelserna, sådana de gestalta sig under inverkan af olika läkemedel och gifter. Till hela sin natur är fysiologien en jämförande vetenskap, i det att den vid studiet af hvarje lifs-yttring söker att från alla möjliga djurslag, från de högsta likaväl som från de lägsta, samla de rön, som kunna tjäna till att belysa och tyda densamma. Dock kan man icke ännu tala om en jämförande fysiologi i samma mening som om en jämförande anatomi, enär de svårigheter, som möta vid den fysiologiska forskningen, icke medgifvit ett närmelsevis så omfattande jämförande studium af djurens förrättningar som af deras byggnad. -Någon vetenskaplig tydning af lifvets gåta har den fysiologiska forskningen icke lyckats åstadkomma: hvar- 9 b. 6