169 Fysioterapi-Füssli 170 labialvecket från näsvingen förbi munvinkeln blir mycket utprägladt, hos äldre magra personer dubbelt. Äfven apor gifva någon gång ifrån sig skrattande ljud. De hufvuddrag, som här framställts såsom betecknande de starkaste yttringarna af sorg och glädje, återfinnas, ehuru i ringare grader, vid motsvarande, mera stilla och lugna stämningar, vare sig nedslagenhet, dysterhet, dåligt humör eller belåtenhet, godt humör. Utom nu i största korthet påpekade hufvuddrag, som karakterisera själslifvets motsatta hufvudstämningar, gifves en mängd nyanser i uttrycken, motsvarande en mängd olika själsaffekter och psykiska tillstånd, hvilkas studium är af största intresse ej blott för psykologen och fysiologen, utan äfven för den bildande konstnären och skådespelaren. F. B.* Fysioterapi (af grek. fy'sis, natur, och therapéi'a, behandling, vård), med., läran om fysikaliska behandlingsmetoders tillämpning inom medicinen. Med fysikaliska behandlingsmetoder menar man sådana, som grunda sig på fysiska och mekaniska krafter och fenomen samt ofta begagna sig af fysikaliska apparater. Hit räknas alltså behandling af sjukdomar med elektricitet (elektroterapi), ljus (fototerapi), värme (termoterapi), medelst Röntgenstrålar och s. k. radioaktiva ämnen. Äfven behandling af sjukdomstillstånd med vatten (hy dr o- terapi], luft (klimatoterapi) och rörelser, såsom aktiv och passiv gymnastik samt massage (mekanoterapi). kan hit hänföras. I- U- Fysiotypi. Se N a t u r s j ä l f t r y c k. Fysisk (jfr Fysik), som angår eller är grundad på fysiken; naturvetenskaplig; som har afseende på naturföremål och naturföreteelser i allmänhet; kroppslig, lekamlig, materiell, sinnlig. - Fysisk omöjlighet, något som på grund af naturlagarna icke kan inträffa. - Jfr Fysikalisk. Fysiska sällskapet i S t o c k h o"l m stiftades 1891 efter inbjudning af prof. S. Arrhenius. Dess ändamål är att sammanföra de i hufvudstaden boende personer, som intressera sig för fysikens och närgränsande vetenskapsområdens utveckling, till sammankomster, där de viktigaste framstegen inom sagda fack, och särskildt de inom Sverige gjorda, framläggas af personer, som själfva arbetat inom de af dem behandlade specialiteterna. Sällskapets sammankomster, som i regel hållas å Stockholms högskolas fysiska institut två gånger i månaden under det akademiska läsåret, ha besökts af en ständigt växande åhörarkrets, bestående ej blott af vetenskapsmän, utan äfven af skolman, läkare, ingenjörer och militärer. Genom i dagspressen offentliggjorda referat af föredrag, som hållits i sällskapet, har intresset för den fysiska vetenskapens nuvarande snabba utveckling betydligt ökats äfven hos den stora allmänheten. Äfven i Uppsala och Göteborg finnas Fysiska sällskap (bägge stiftade af lektor C. A. Mebius i Göteborg, det förra 1887, det senare 1891). med i hufvudsak samma syfte som det i Stockholm. S. A-s. Fysokly'ster, zool. Se B e n - f i s k a r. Fysostigmin, /arm. kem. Se K a l a b a r b ö n a. Fysostõmer, zool. Se B e n - f i s k a r. Füssen, stad i bajerska reg.-omr. Schwaben, vid foten af Alperna och vänstra stranden af Lech. 3,847 inv. (1900). Stor tågvirkesfabrik. Det på ett berg i södra delen af staden belägna gamla slottet, som tillhört biskoparna i Augsburg, är historiskt märkligt genom den därstädes 22 april 1745 slutna freden mellan kurfursten Maximilian III af Bajern och drottning Maria Teresia. Bredvid slottet ligga byggnaderna af det forna benediktinklostret S:t Mang (Faucena 1. Ad jauces), som stiftades 638 af en Columbanus' lärjunge. Füssli (F u e s s l i), en gammal och talrik konstnärsfamilj i Zürich, af hvilken medlemmar omnämnas redan vid midten af 1400-talet. Släktens förnämsta representanter äro följande: 1. Johann Kaspar F. d. ä., f. 1707, d. 1781, var porträttmålare, men sysselsatte sig äfven med konsthistoriska arbeten och utgaf bl. a. Geschichte der besten künstler in der Schweiz (1769-79), Raisonnirendes verzeichniss der vornehmsten kupfersteclier und ihrer werke (1771) och en samling af Winckelmanns bref (1778). - 2. H a n s E u d o l f F. d. y., f. 1709, d. 1793 (1795?), utbildade sig i Paris till en framstående miniatyrmålare och egnade sig sedermera åt konsthistoriska studier. Frukten af dessa blef hans Allgemeines künstlerlexikon (1763-76; 3:e uppl. 1799; suppl. 1806-21 af F :s son Joh. Heinrich). - 3. Hans Rudolf F. den yngste, son och lärjunge af F. l, målare och kopparstickare, f. 1737, d. 1806, utförde bl. a. teckningar för Hedlingers medaljverk och var liksom fadern äfven konsthistoriker. Han utgaf Kritisches verzeichniss der besten nach den berühmtesten m,eistern aller schulen vorhandenen kupferstiche (4 bd, 1798- 1806; af brutet genom hans död) och Annalen der bildenden künste jur die österreichischen staaten (2 häften, 1801-02). - 4. Johann Heinrich F. d. y., den föregåendes broder, målare, f. 7 febr. 1742 i Zürich, d. 16 april 1825 i Putney Heath, studerade först teologi och moderna språk, hvarvid han likväl samtidigt egnade sig åt målarkonsten. Af sina Shaksperestudier föranleddes han att be-gifva sig till London (1763), i afsikt att där idka litterär sysselsättning, men vände sig i stället, på J. Reynolds' uppmaning, till konsten och tillbragte åren 1770 -78 i Italien. I sällskap med Rafael Mengs och Winckelmann gjorde han en resa till Neapel. Efter sin återkomst till London, 1779, blef han småningom, vid sidan af Reynolds och Benj. West, Englands mest firade målare. (Engelsmännen skrefvo hans namn F u s e l i.) 1799 blef han professor vid konstakademien och 1804 direktör. Hans på sin tid genom sin ståndpunkt mycket märkliga föreläsningar, som rönte stort bifall, utkommo 1801 under titel Lectures of painting. Därjämte utgaf han nya upplagor af Pilkingtons "Dictionary of painters" (1805 och 1810). - Han var en ytterst lifaktig och originell man, i grund och botten motsatsen till en akademiker. Liksom Carstens ringaktade han både naturstudium och färg, men han hade mycken lätthet att konstnärligt uttrycka sig. Hans stil är