171 Fyt-Fågelblomma 172 bred, hans figurer muskulösa, men ofta torra och utan inre lif. Bland hans målningar märkas Skuggornas tåg i Elysium, Ugolino i hungertornet, Stiftarna af Schweiz' frihet (i rådhuset i Zürich), Ti-tania och åsnan (London, Nationalgalleriet). Han visade en af gjord förkärlek för fantastiska, äfventyr-liga och gräsliga ämnen (Nattmaran - ett vidunderligt litet troll sittande på en oroligt slumrande kvinnas bröst - är alltigenom typisk för hans fantasis art). Ofta äro hans motiv hämtade ur folksagor och spökhistorier eller ur Shaksperes, Miltons och Dantes skaldeverk. F. var under sin vistelse i Rom Sergels vän och kamrat. De karikerade hvarandra gärna - flera dylika skämtporträtt både af F. och af Sergel finnas i Nationalmuseum, äfven en af F. gjord lavering i sepia, föreställande Sergel i sin ateljé i Rom, modellerande Amor och Psyche. F:s biografi och efterlämnade skrifter äro utgifna af J. Knowles i 3 bd, 1831. - ö. Hans Heinrich F., son af F. 2, historieforskare och skriftställare, f. 1745, d. 1832, var Winckelmanns och Johannes von Mullers vän. 1775 blef han professor i fäderneslandets historia i Zürich och sedermera medlem al kantonens stora råd. Han medverkade till införandet af en liberal författning. Efter helvetiska republikens organiserande (1798) var F. medlem af undervisningsrådet. Genom mediationsakten 1803 blef han en af de sju, som skulle införa den nya författningen i Zürich. Genom restaurationen undanträngdes han från det offentliga lifvet, men blef likväl sedermera medlem af stora rådet i Zürich. Bland hans skrifter må nämnas Allgemeine blumenlese der deutschen (6 dlr, 1782-88), Schweizerisches museum (1783-90; fortsatt med Neues schweizerisches museum, 1793-96), Ucber das leben und die werke Raphael Sanzios (1815). Därjämte utgaf han "Sämmtliche schriften des armen mannes in Toc-kenburg" (1789-92) och fortsatte (1806-21) det af hans fader började "Allgemeines künstlerlexikon". - 6. Wilhelm F., f. 1830 i Zürich, bosatt i Rom, är en framstående porträttmålare. (G-g N.) Fyt [fejt], Jan, flamländsk djurmålare, f. 1611, d. 1661, lärjunge af Frans Snyders, verksam i Antwerpen, framställde alla slags djur, lefvande och döda, med sådant mästerskap, att han i sina bästa taflor anses komma sin berömde lärare nära, ja t. o. m. öfverträffa honom i färgens värme och kraft. En hjort, förföljd af ett koppel rasande jakthundar (i Berlin) och en stor Björnjakt (i München) äro vackra exempel på hans förmåga att framställa ett rörligt djurlif. Eljest förekomma oftare af hans hand framställningar af dödadt villebråd; fem sådana skildringar finnas i Stockholms nationalmuseum. C. R. N. (A. L. R.) Fytalbumös. Se C ro t ön öl j a. Fytobe'nthos (af grek. f y to'n, växt), bot. Se B e n t h o s. Fytobiõt (af grek. f y to'n, växt, och biotéu'ein, lefva), bot. Se Parasit. FytodomatJer (af grek. f y to'n, växt, och doma'-tion. litet hus), bot. Se D o m a t i e r. Fytofäg (af grek. fylo'n, växt, och fågeln, äta), växtätare. Fytofysiologi (af grek. f y to'n, växt), bot., växtfysiologi. " Fytogëna bildningar (af grek. fyto'n. växt, och ge'nem, födas), geol., bergarter eller aflagringar i allmänhet, som i öfvervägande grad eller helt och hållet utgöras af växtrester, ha vegetabiliskt ursprung, t. ex. stenkol, brunkol, torf. Jfr Z o o- g e n a b il d n i n g a r. . E. E. Fytogeografi (af grek. fyto'n, växt, och geografi, se d. o.), bot., växtgeografi. Fytognosi (af grek. fyto'n, växt, och gnõsis. kunskap), bot., växtkännedom. Fytografi (af grek. fyto'n. växt, och gra'jein. beskrifva), bot., växtbeskrifning. Fytokemf (af grek. f y to'n, växt, och kemi, se (i. o.), bot., växtkemi. Fytoliter (af grek. fyto'n, växt, och li'thos. sten), paleobot., äldre, numera knappast bruklig benämning på förstenade växter. A. G. N. Fytologi (af grek. fyto'n, växt, och lo'gos, lära), bot., läran om växterna, botanik. Fytonomi (af grek. f y to'n, växt, och no'mos, lag), bot., läran om lagarna för växtlifvet. Fyto-paleontologi (af grek. fyto'n, växt, och paleontologi) 1. Paleo-fytoiogi, växt-paleontologi, hellre Paleobotanik, vetenskapen om de fossila växterna. Se Paleontologi. A. G. N. Fytopatologi (af grek. fyto'n, växt, pa'thos, lidande, och lo'gos, lära), bot., läran om växtsjuk-domarna. Fytopla'nkton (af grek. fyto'n, växt), bot., växtplankton (se Plankton). Fytoptocecidier, bot., zool, gallbildningar (ceci-dier) på växter, förorsakade af eriofyider (fytoptider). Fytoteratologi (af grek. fyto'n, växt, te'ras, missbildning, och lo'gos, lära), bot., läran örn växternas missbildningar. Fytotomi (af grek. fyto'n, växt, och tomë, snitt), bot., växtanatomi. Fyzabad. Se F a i z a b a d. Fz. (/z.), mus., förkortning för forzato (se F o r-z a t o och jfr sf., sfz. samt Sforzato). Fåberg. Se F a a b e r g. Fåborg. Se F a a b o r g. Fåfne och F å f n e s m å 1. Se F a f n e r. Fågelarv, bot., namn på Holosteum umbellatum. Fågelberg, zool., kallar man sådana mer eller mindre branta klippväggar, å hvilka hafsfåglar under sommaren häcka kolonivis och ofta i mycket stora skaror. Bland de fåglar, som i norra Atlanten befolka fågelbergen, må nämnas sillgrisslan, tejsten, tordmulen, lunnefågeln och kryckjan. Det finnes fågelberg, som äro bebodda uteslutande af en art, men i vanliga fall dela flera arter berget sinsemellan, och i så fall häcka de ej blandade om hvarandra, utan i regel hvarje art för sig i sammanhängande sträckor. I särskildt stor mängd finnas fågelberg på Färöarna. Se fig., sp. 173. L-e- Fågelberget, kronopark i Dorotea socken, Tåsjö revir, Västerbottens län, afsatt till kronopark enl. K. M:ts befallningshafvandes utslag 21 juli 1885. Areal 2,920 har. G. Sch. Fågelblomma, bot., blomma, som genom sin byggnad är tillpassad till pollination genom fåglar, speciellt kolibrier och melifagider. Fågelblommor utmärkas i synnerhet däraf, att stödje- eller hvilo-ställen för andra besökare (insekter) saknas. Deras färg är ofta röd. Vid besöket håller sig fågeln sväfvande framför blommans mynning, hvarvid pollenkorn fastna på hufvudets fjädrar. Fågelblommiga