173 Fågel blå-Fågelspindlar 174 växter förekomma i synnerhet talrikt i Syd-Amerika. " G- L~m- Fågelberg vid Lofoten (se sp. 17-). Fågel blå l. Blå fågel, en folksaga om en ung konung, som af ett troll förvandlades i en blå fågel (papegoja) och i denna gestalt besökte sin älskade, hvarvid han en gång svårt sårades genom utsatta eggjärn, men ändtligen återfick sin förra skapnad. I likhet med andra sagor återfinnes denna, ehuru stundom i ganska afvikande varianter, inom både Öster- och Västerlandets sagolitteratur. Den svenska folkboken "En mycket eftertänksam historia om Blå fågel" etc. (en öfv. från franska sagan "L'oiseau bleu" af m:me d'Aulnoy, d. 1705) utkom 1794--1843 i minst elfva, mestadels lika lydande uppl. samt förekommer dessutom i "Läse- och lärobok för ungdom" (1830) och bland "Folksagor för gamla och unga" (1842). Sagan har på svenska gjorts till föremål för två dramatiska bearbetningar, den ena, som aldrig vardt fullbordad, på vers af Atterbom (utg. 1858), den andra på prosa af A. Lindeberg (båda dessa bearbetningar bära titeln "Fågel blå"). Jfr P. O. Bäckström, "Svenska folkböcker" (1845--48), bd 2, s. 74 ff., och Fr. Vetterlund, "Atterboms sagospel Fågel blå" (1900--02). Fågelbär, bot., namn på Prunus avium. Fågelfors, socken i Kalmar län, Handbörds härad. 8,989 har. 1,389 inv. (1906). Annex till Högsby, Kalmar stift, Handbörds kontrakt. Fågelfri (ty. vogelfrei), ett från tyskan lånadt uttryck, motsv. det fno. vargr i veum ("varg i tempel"), för att beteckna en person, som brutit samhällets frid och därför förverkat all rätt till skydd samt hvilken det stod en hvar fritt att fälla, såsom man ostraffadt dödade fågeln under himmelen. Jfr Frid. Fågelgiller, jaktv. Se Giller. Fågelhund, zool. Se Hunden. Fågeljakt. Se Jakt. Fågelkvalster (Dermanyssus), zool, ett släkte, hörande till fam. Gamasidæ (se d. o.) och ordn. kvalster (Acari) ibland spindeldjuren (Arachnoidea). Dithörande djur lefva såsom snyltgäster på fåglar och löpa raskt omkring på sina värdar. Af en art, D. avium, äro icke sällan våra burfåglar på ett besvärande sätt hemsökta. Låter man nämligen en dylik fågel, som har utseende af att vara besvärad af ohyra, få några ihåliga vassrör till pinnar i buren, så skall man snart i dem finna en mängd små röda kvalster. Dessa djur hålla sig gärna dolda om dagen, liksom vägglössen, men framkrypa under natten för att mätta sig med fågelns blod. Denna art anträffas äfven i dufslag och hönshus. J- G. T.' Fågellim. Se Viscu m. Fågelliisflugor, zool. Se L u s f l u g o r. FägellöSS, zool. Se P ä l s ä t a r e. Fågelperspektiv. Se Perspektiv. Fågelspindlar, benämning på några i tropiska länder förekommande spindelsläkten af den med 4 "trakélungor" utrustade underordningen Territela-riæ. Förr sammanförda under det gemensamma släktnamnet Mygale, fördelas hithörande arter nu- Fågelspindel (Avicularia vestiaria). mera på flera släkten, af hvilka de mest kända äro de i Syd-Amerika förekommande Avicularia, Thera-phosa och Eurypelma. Hit räknas de största af alla spindlar, med en kroppslängd, som kan nå 8-9 cm. De äro kraftigt byggda djur, med grofva, starka ben, hvilka, liisorn hela kroppen, äro tätt beklädda med här och borst. Chelif er ernås fruktaiisvärdt stora, kloformade ändled ("giftklon") är liksom hos öfriga släkten af samma underordning infälld nedåt. Dessa spindlar bo i hål i jorden, i en spricka i någon trädstam eller mellan sammanspuuna blad. Sin bostad tapetsera de med väf, och vid ingången lura de på sitt byte, som mestadels utgöres af hvarje-