hända insekter. Emellertid förgripa de sig äfven på smärre ryggradsdjur, såsom ödlor och grodor. Att bytet också, såsom dessa spindlars namn antyder, stundom kan utgöras af små fåglar, har visserligen ej sällan bestridts, men bekräftas numera af så många trovärdiga och samstämmande iakttagare, att det icke mera kan betviflas. Då spindlarna i fråga ej förfärdiga något egentligt fångstnät, är det sannolikt, att de bemäktigat sig de fåglar, med hvilkas förtärande de setts sysselsatta, under något nattligt ströftåg, då de öfverraskat den sofvande fågeln eller de ännu ej flygfärdiga ungarna i boet. Då dessa spindlar uppgifvas ha för vana att anbringa sitt bett i offrets nacke, torde det insprutade giftet hastigt verka förlamande. Fågelspindlarna kunna dock ej anses höra till de giftigare inom sin grupp. Visserligen förorsakar deras bett hos en människa en hård svulst och en häftig, i varbildning öfvergående inflammation på det bitna stället, men någon fullt tillförlitlig uppgift om dödlig påföljd af bettet finnes ej. Att fågelspindlarna ej tyckas vara synnerligen fruktade, framgår också däraf, att de i vissa trakter uppgifvas af indianerna hållas som ett slags husdjur inuti husen för att befria dem från de i tropiska länder så besvärliga myrorna och kackerlackorna. Själfva öfverväldigas fågelspindlarna, äfven de största, af Syd-Amerikas jättestora vägsteklar af släktet Pepsis (se Vägsteklar), som kasta sig öfver och förlama dem med ett styng i bröstet. G. A-z. Fågelsta, gods i Julita socken, Södermanlands län, vid den å, Aspån, som leder Aspens och Fåbodasjöns vatten till Öljaren. Det utgör med underlydande 16 1/4 mtl, tax. till 700,000 kr., däraf 83,200 kr. för annan fastighet (ångkvarn, vattenkvarn och såg, tegelbruk, mejeri, kalkugn).

Fågelsta herrgård. Arealen utgör 3,258 har, däraf 800 har åker. F. hade samme egare som Julita och gafs - då en bondgård - jämte detta 1625 efter änkedrottning Kristinas död till den österrikiske artilleriöfversten M. Wurmbrandt såsom belöning för uppfinningen af de s. k. läderkanonerna, för hvilkas tillverkning han 1627 uppförde ett styckebruk vid Aspån nära F., vanligen kalladt Julita bruk. Bruket utarrenderades 1632 till Jakob Pontusson De la Gardie, som 1637 transporterade arrenderätten till österrikiske burggrefven Paul Khevenhüller. 1640 resolverade rådet, att endast vid Julita bruk och De Geers bruk styckgjutning skulle få ske. 1644 funnos vid bruket 1 masugn, 1 hammare, 1 borrvind och 1 knipphammare. Efter Wurmbrandts död gafs 1645 det stora Julitagodset (d. v. s. Julita, F., Äs och Forsby) för lån såsom frälse till nämnde Khevenhüller, öfvergick från sonen Bart. (d. 1662) till dennes svåger M, Palbitzky. Bruket nedlades 1663. F. blef 1681 sätesgård för Palbitzkys dotter Charl. Regina Sjöblad (d. 1738) och såldes på 1750-talet af hennes arfvingar till riksrådet frih. F. Wrede (d. 1768), på 1830-talet af sedermera generalfälttygmästaren frih. F. Wrede till grefve G. von Düben. Efter dennes son, grefve C. G. von Düben (d. 1876), innehades godset af landshöfdingen frih. J. K. Åkerhielm (d. 1879) och därefter af dennes måg, f. d. ryttmästaren K. A. Tamm (d. 1905). Nu eges det af dennes änka frih. Emma Tamm och dotter Elisabet Tamm. Jfr 0. Granberg, "Allart van Everdingen och hans 'norska' landskap, det gamla Julita och Wurmbrandts kanoner" (1902). Fågelsta-Vadstena-Ödeshögs järnväg (sign, F. V. Ö. J.), en 42,7 km. lång, smalspårig (0.891 m.), Fågelsta-Vadstena-ödeshögs järnvägsaktiebolag tillhörig järnväg, som, utgående från Fågelsta station å statsbanelinjen Hallsberg-Motala-Mjölby, där den jämväl anknyter till Mellersta Östergötlands järnväg, sträcker sig, öfver Vadstena förbi det natursköna Omberg och den för sitt rika fågellif bekanta sjön Tåkern, till Ödeshögs kyrkoby i Lysings härad, Östergötland. Från stationen Hästholmen går ett sidospår till Hästholmens hamn, hvarifrån ångbåtsförbindelse med Hjo (dagligen året om) och andra hamnar vid Vättern eger rum. Den 10 km. långa bandelen Fågelsta-Vadstena är byggd af Vadstena stad och öppnades för trafik 28 okt. 1874, återstoden 14 nov. 1888. Bokförda byggnadskostnaden 31 dec. 1905 var för linjen Fågelsta-Vadstena 431,525 kr. och för linjen Vadstena-Ödeshög 556,930 kr. eller för hela banan 988,455 kr. Aktiekapitalet utgör 390,100 kr., hvaraf i preferensaktier 200,000 kr. Styrelsen har sitt säte i Vadstena. A. d'A. Fågeltofta, socken i Kristianstads län. Albo härad. 3,168 har. 922 inv. (1906). Annex till Löfvestad, Lunds stift, Färs kontrakt. Fågeltunga. 1. Mek. tekn., ett slags fil (se d. o.). - 2. Sjöart., ett tunt kopparbleck med vidfäst stång, hvilket förr begagnades till kulans uttagande ur slätborrade kanoner. O. E. G. N.* Fågelvik. 1. Socknar i Värmlands län. Se Västra Fågelvik och Östra Fågelvik. 2. Gods i Tryserums socken, Norra Tjusts härad och Kalmar län, med manbyggnaden (uppförd 1796) belägen på en holme i Östersjön. 10 5/32 mtl. Taxeringsvärde 395,000 kr. (1906). En fjärdedels mil v. om gården, vid en igenvallad vik, finnas lämningar af en fast byggnad med löpgrafvar. Detta är allt hvad som återstår af det gamla historiskt bekanta F., som förstördes under Dackefejden (1542-43), hvarefter gården flyttades till ofvan angifna plats. F:s första kända egare var fru Margareta Sunesdotter (Båt), en syster till den bekante Erengisle jarl och änka efter lagmannen i Tiohärad, riddaren Ulf Abjörnsson (Sparre). Godset ärfdes 1429 af hennes sondotterson, Karl Knutsson (Bonde), hvilken skref sig till F., innan han blef konung öfver Sverige och Norge. Han synes ha gifvit F. till sin dotter Kristina genast efter hennes bröllop (1446) med riddaren Erik Eriksson, stamfader för svenska ätten Gyllenstierna, i hvars ego F. var till början af 1700-talet, då det genom grefve Nils Gyllenstiernas döt-