förmågan att hitta samma flyttningsvägar, är ännu oklart. I Sverige ha anträffats öfver 300 arter, af hvilka öfver 220 häcka inom landet. Från historisk (geologisk) synpunkt äro fåglarna den yngsta ryggradsdjursklassen. Den äldsta kända medlemmen, Archæopteryx (se d. o.), uppträder först i juraperioden. Luckan mellan denna och de moderna fåglarna utjämnas delvis genom de i Nord-Amerikas kritformation funna tandfåglarna, som förutom genom närvaron af verkliga tänder i käkarna äfven genom några andra karaktärer ännu bevara drag af kräldjursorganisationen. Måhända redan under kritperioden och säkert under den äldsta tertiärtiden (eocen) uppträda former, som tvångslöst kunna infogas i de för de nu lefvande fåglarna uppställda grupperna. Dessa de äldsta tertiärfåglarna äro bl. a. strutsfåglar, andfåglar, storkfåglar, dagroffåglar. Fåglarnas systematik, försåvidt därmed af ses ett uttryck för denna djurgrupps inbördes släktskapsförhållanden, erbjuder på grund af organisationens stora enformighet betydliga svårigheter. Det i våra faunistiska handböcker vanligen följda systemet ansluter sig väsentligen till det af W. Lilljeborg (1860) uppställda och har beträffande de större grupperna följande utseende: Underklass I: Natatores, simfåglar. Ordning 1: Pygopodes, gumpfotade fåglar. » 2: Longipennes, måsfåglar. » 3: Steganopodes, pelikanfåglar. » 4: Lamellirostres, andfåglar. Underklass II: Cursores, springfåglar. Ordning 5: Grallæ, vadare. » 6: Brevipennes, strutsfåglar. » 7: Gallinæ, hönsfåglar. Underklass III: Insessores, sittfåglar. Ordning 8: Pullastræ, duffåglar. » 9: Accipitres, roffåglar. » 10: Strisores, skärrfåglar. » 11: Zygodactyli, partåiga fåglar. » 12: Passeres, tättingar. Genom att fullständigare taga hänsyn till de olika fågelgruppernas anatomiska byggnad har uppfattningen af deras genetiska samband i väsentliga afseenden blifvit en helt annan än den, för hvilken de äldre, företrädesvis på yttre, oftast rent adaptiva karaktärer uppbyggda systemen äro ett uttryck. Ur denna synpunkt bildar Fürbringers (se denne) stora arbete (1888) epok i den vetenskapliga ornitologien. Hans system, som stöder sig på djupgående, målmedvetna undersökningar af organisationen hos ett mycket stort antal fåglar, är väl det första, som kan göra anspråk på att kallas genealogiskt, äfven om, såsom han själf framhåller, släktskapsförhållandena af ett ej ringa antal former ännu äro mycket oklara. Här lämnas en öfversikt af det i nära anslutning till Fürbringers af Gadow (1895) uppställda systemet jämte antydan om, hvilka mera kända fågelgrupper de ifrågavarande kategorierna innesluta: Underklass I: Archæornithes omfattar: Archæopteryx. » II: Neornithes. Afdelning A: Neornithes Ratitæ. Ordning 1: Ratitæ omfattar lefvande och utdöda strutsfåglar. Ordning 2: Stereornithes omfattar några delvis ofullständigt kända eocena fåglar. Afdelning B: Neornithes Odontolcæ. Ordning 3: Hesperornithes omfatta två släkten ur kritformationen. » 4: Enaliornithes Afdelning C: Neornithes Carinatæ. Ordning 5: Ichthyornithes omfattar fåglar ur kritformationen. » 6: Colymbiformes omfattar doppingar och lommar. » 7: Sphenisciformes omfattar pingviner. » 8: Procellariiformes omfattar stormfåglar. » 9: Ciconiiformes omfattar pelikanfåglar, hafssulor, hägrar, storkar, flamingos, m. fl. » 10: Anseriformes omfattar andfåglar m. fl. » 11: Falconiformes omfattar dagroffåglar. » 12: Tinamiformes. » 13: Galliformes omfattar hönsfåglar m. fl. » 14: Gruiformes omfattar sumphöns, tranor, trappar m. fl. » 15: Charadriiformes omfattar brockfåglar, måsartade fåglar, alkor, dufvor m. fl. » 16: Cuculiformes omfattar gökfåglar, papegojor, m. fl. » 17: Coraciiformes omfattar blåkråkor, kungsfiskare, biätare, härfåglar, ugglor, nattskärror, tornsvalor, kolibrifåglar, hackspettar m. fl. (omfattar nästan alla Coccygomorphæ, en af Huxley uppställd ordn.). » 18: Passeriformes omfattar det stora flertalet af de äldre systemens ordning Passeres. Vetenskapen om fåglarna kallas ornitologi. Ur den ofantligt rika litteraturen framhålla vi följande nyare arbeten: H. Gadow, "Die vögel" (i Bronns "Klassen und ordnungen des thierreichs" 1891--95), M. Fürbringer, "Untersuchungen zur morphologie und systematik der vögel" (2 bd, 1888), A. H. Evans, "Birds" (1900), A. Newton och H. Gadow, "A dictionary of birds" (1893--96), R. B. Sharpe, "A handlist of the genera and species of birds" (1899--1903; ofullb.), M. Foster och F. M. Balfour, "The elements of embryology" (1883), M. Duval, "Atlas d'embryologie" (1888), A. Milne-Edwards, "Recherches anatomiques et paléontologiques pour servir à l'histoire des oiseaux fossiles de la France" (1866--71), O. C. Marsh, "Odontornithes. A monograph of the extinct toothed birds of North America" (1880), A. Brehm-Pechuel-Loesche, "Tierleben; Die vögel" (1891--92), J. Palmén, "Om foglarnas flyttningsvägar" (1874). Rörande den svenska faunans fåglar hänvisas till S. Nilsson, "Skandinavisk fauna. Foglarna" (2 bd, 4:e uppl., 1858), M. Körner, "Illuminerade figurer till Nilsson's Skandinaviens fauna" (1832) och "Skandinaviska foglar tecknade efter naturen" (1839--46), A. E. Holmgren, "Skandinaviens fåglar" (2 bd, 1867--71), C. K. Sundström, "Fauna öfver Sveriges ryggradsdjur" (1877), A. Carlson,