hvilket ämbete han innehade till 16 dec. 1856, då han på begäran entledigades och utnämndes till generaltulldirektör. 1856 förordnades F. till ordf. i kommittén för utarbetande af förslag till ett statistiskt ämbetsverk och 1858 till ordf. i kommittén för beredande af frågan om förändrad organisation af styrelse- och förvaltningsverken. 1856-65 var han led. af Serafimerordensgillet. F. upphöjdes 1857 i adligt stånd, hvarefter han deltog i ett par af ståndsriksdagarna, vid hvilka han var led. i bevillningsutskottet. F. blef 1848 led. och 1849 hedersled, af Landtbruksakad. samt 1856 led. af Vet. akad. - Till de åtgärder, som beteckna F:s nitiska förvaltning af Civildepartementet, höra 1855 års nya brännvinslagstiftning, den k. propositionen s. å. om statens medverkan till järnvägsanläggningar, införandet af decimalsystemet, inrättandet af ett statistiskt ämbetsverk samt hans förslag till införande af geologiska undersökningar öfver hela riket. 3. Fredrik Edvard F., den föregåendes son, statistiker, f. 26 aug. 1828 i Stockholm, d. 2 okt. 1867 vid Drottningholm, blef student i Uppsala 1846 och filos. doktor med första hedersrummet vid 1851 års promotion. 1852 blef han adjunkt och 1856 lektor vid Nya elementarskolan i Stockholm, men han utbytte snart denna plats mot en befattning vid den nyinrättade statistiska centralbyrån, där han 1861 utnämndes till sekreterare. F. deltog som medlem af Ridderskapet och adeln i sista ståndsriksdagen (1865-66), vid hvilken han väckte motion om upprättande af ett universitet i hufvudstaden. F. författade bl. a. de akad. afh. Om riksdagen i Upsala 1675 (1851), Försök till framställning af de slaviska folkstammarnes vandringar och tidigare öden (1853) och De Julino et Vineta atque de situ Iomsburgi (1854). Rika frukter af sina statistiska studier nedlade F. bl. a. i Administratif och statistisk handbok (1864; 4:e uppl., ombesörjd af K. Sidenbladh, 1879), en oumbärlig hjälpreda inom sitt område, och i det betänkande han afgaf som sekreterare i det särskilda utskott, som vid riksdagen 1867 nedsattes för utredande af svenska jordbrukets ställning. F. redigerade "Sveriges och Norges statskalender" 1862 -66. 4. Gustaf Rudolf F., den föregåendes son, skolman, historiker, f. 25 juni 1865 i Stockholm, aflade 1883 mogenhetsexamen, promoverades till filos. doktor i Uppsala 1891, utnämndes 1900 till adjunkt vid Norrmalms högre latinläroverk i Stockholm och 1904 till lektor i historia och geografi vid högre lärarinneseminariet, hvars rektor han vardt s. å. F. har i pedagogiska och vetenskapliga syften företagit flera utrikes resor. Af hans arbeten märkas Om förändringen af Sveriges allianssystem åren 1680 -1682 i dess sammanhang med de europeiska förvecklingarna (gradualafh., 1891), Sverige och Danmark 1680-1682 (2 hftn, 1897-98), Segern vid Narva (1901) och Tidehvarfvet 1660-1718 (i "Sveriges historia intill det tjugonde seklet", utg. af E. Hildebrand) samt uppsatser och artiklar i "Hist. tidskrift". 5. Olga Kristina Augusta F., skådespelerska, född Björkegren, f. 8 sept. 1857 i Stockholm, ingick 1873 i k. teatrarnas elevskola, var 1875-79 anställd vid Nya teatern i Stockholm och tillhörde därefter k. teatern (från 1880 som premiäraktris), tills hon 1887 trädde i äktenskap med litteratören Klas Valter F. (f. 1863, tillhörande en yngre, icke adlad gren af släkten F.) och lämnade scenen. Fru F:s majestätiska gestalt, klassiskt skurna anletsdrag och fulltoniga stämma hänvisade henne till det högre skådespelet, inom hvilket hon äfven genom sitt temperament var hemmastadd och firade vackra framgångar i karaktärsroller, bl. a. såsom Regina von Emmeritz, Grefvinnan Tersky i "Wallensteins död", Dagny i "Kämparna på Helgeland", Leonarda, Tatjana i "Furstinnan Gogol", Susanne d'Ange i "Falska juveler", Odette och kanske främst Antigone (i Sofokles' sorgespel). 1. o. 2. (S. C.) 5. E. F-t. Fåle, ung häst, ungt sto. Fåleberg, gods i Hassle socken, Skaraborgs län, 6 1/2 mtl, tax.-värde 191,000 kr. (1906), är ett fideikommiss, som stiftades 1797 af amiralitetsöfverkommissarien Löfvenskiöld till förmån för hans andre son K. F. Löfvenskiöld och nu innehafves af dennes systers sonsons son frih. Erik Leijonhufvud, som jämväl innehar fideikommissen Nissafors och Källeryd i Småland. F. var ända till slutet af 1890-talet, då det ombyggdes, en gammal by med ytterst egendomligt utseende, till slut utan motstycke i vårt land, bebodd af ett antal bönder, som son efter far i många släktled utgjorde arrende in natura. På ett ganska begränsadt område lågo hopgyttrade om hvartannat gamla halmtäckta ladugårdar, stugor, visthusbodar och andra uthus, halmstackar m. m., de flesta husen byggda af rundtimmer och omgifna af stora humlegårdar. Åborna voro nästan alla mer eller mindre besläktade genom giftermål, hela gården sköttes i sambruk, enär egorna lågo om hvarandra, så att allas jordarbeten måste företagas samtidigt. Se uppsatser af B. Sylvén i "Svenska turistfören:s årskrift" 1897 och af Sv. M. Lampa i "Sv. landsmålen" (XIX, 5, 1901). Wbg. Fålla, inhägnad, hvari kreatur, i synnerhet får, instängas. Ordet användes stundom äfven för att beteckna enkla fårhus (se vidare d. o.). H.J.Dft. Fållning. Se Sömnad. Fållnäs (under medeltiden Faldanæs), säteri i Sorunda socken, Stockholms län (Södertörn), vid en vik af Östersjön, utgör med underlydande i Sorunda, Ösmo och Torö socknar tills. 21 1/8 mtl, tax. till 662,800 kr. (1906), däraf 78,000 kr. för annan fastighet (kvarn, båtvarf). Areal 4,044 har, däraf 1,134 har åker. Detta gods omtalas redan på 1300-talet, då det var i släkten Porses ego, och har sedermera tillhört släkterna Oxenstierna, Grip, Bååt, Hummerhielm, hvilken ätt på 1740-talet sålde det till ryttmästaren D. H. Hildebrand till Eriksberg. Denne gjorde F. till fideikommiss för sina arfvingar af släkten Bonde. Det innehafves f. n. (1908) af Hans Henning von Horn. (Wbg.) Fång. 1. Jur. Se Laga fång. - 2. Veter. Se Hoflidanden. Fånga, sjöv., samla och binda ihop. - Fånga ett segel, göra fast ett segel "för det lösa", då omständigheterna ej tillåta ordentlig beslagning. Fånga en tälja, bukterna af en ända (tåg) o. d., binda ihop med garn eller smäckert tågverke. De garn eller trossar, som sålunda begagnas till att fånga med, kallas fångningar. O.E.G.N.* Fånga uggla, sjöv. Se Styra. Fångbarkar, skogsh., utgöras af 4 till 8 kvdm.-