stora granbarkar eller spånor, som utläggas å ett nyligen afverkadt barrskogshygge för infångande af snytbaggar. Barkstyckena eller spånorna utläggas på 20 till 30 m. afstånd från hvarandra med en färsk tallriskvist inunder. Ofvanpå lägges en grästorfva eller sten för att hindra barken från att hoprulla sig. Snytbaggarna, lockade af lukten frän den friska tallkvisten, samla sig under fångbarkarna, hvarifrån de sedan minst en gång om dagen uppsamlas. C. G. H.* Fångdamm. Se Damm, sp. 1220. Fångdiken. 1. Landtbr. Se Täckdikning. -- 2. Skogsh., sådana diken, som användas för insamling och dödande af snytbaggar och fjärilslarver. C. G. H.* Fångdräkt. K. förordn, om Strafflagens införande 16 febr. 1864 § 19 och verkställighetslagen 22 juni 1906 § 7 medgifva häktad person (rannsaknings-. iånge) och den, som undergår omedelbart ådömdt fängelse, att bekosta sig bättre underhåll och större bekvämlighet än i häktet allmänneligen bestås, såvida ej ordningen eller säkerheten därigenom stores. Häraf följer, att sådana fångar ega bära egna kläder, om de äro rena och hela. öfriga fångar få ej nyttja annan beklädnad än som i häktet bestås enligt den af K. M:t fastställda beklädnadsstaten (25 nov. 1887): jämte underkläder af buldan, ullstrumpor, tofflor och i allm. träbottnade skor, männen byxor, väst, jacka eller tröja samt kvinnorna kjortlar, tröja .och kofta, af grått vadmal för vintern och buldan för sommaren. Dessutom bestås ytterkläder af vadmal. Manliga tvångsarbetsfångar, som ej varit straffade, bära persedlar af blått i st. f. grått vadmal samt tröja med röd ståndkrage. V. A--t. Fångeshandlingar, jur. Se Åtkomsthandlingar. Fångesman, jur., den, af hvilken man något fångit, d. ä. undfått eller förvärfvat, på grund af hans frivilliga öfverlåtelse. Ordet nyttjas t. ex. i .fråga om den, från hvilken man förvärfvat (köpt eller tillbytt sig) fastighet, i 1734 års lag Jordab. kap. 11 §§ 3, 4, ö och kap. 15 § 1; om den, af hvilken lösören förvärfvats, i k. förordn. 16 febr. 1864 ipromulgationsförordn. till nya strafflagen) § 16 mom. 5 (Missgärningsb. 49, 2). A. Th. S.* Fångförpassning. Se Fångtransport. Fånggevaldiger. Se Fångtransport. Fånglina, sjöv., tåg, fäst för-ut i en båt, vanligen i dess stäfring, och tjänande till att förtöja båten med. O. E. G. N.* Fångning, sjö-v. Se Fånga. Fångpredikant. Se Fängelsepredikant. Fångsedel. Se Fångtransport. Fångskjuts. Se Fångtransport. Fångspillning, jur., eger rum, då ämbets- eller tjänsteman, som har inseende öfver fånge eller häktad person, släpper honom lös med vilja eller af vårdslöshet. Straffet för detta brott är enligt svensk lag i regel afsättning samt straffarbete eller fängelse. Blott i lindrigare fall af vårdslöshet kan straffet stanna vid böter. Äfven de öfriga nordiska strafflagarna belägga detta brott med allvarliga straff. J. H--r.* Fångsporrar, bot., namn på fam. Lentibulariaceæ. Fångstbrock, jaktv. Se Brock. Fångtransport, forsling af häktad person till fängelse, domstol etc. Fångarna fördes i äldre tid med s. k. fri kronoskjuts, som jordegaren måste prestera. Efter 1734 utgick för kronoskjutsen ersättning, och genom k. br. 2 febr. 1819 förordnades, att forslingen skulle ske med gästgifvarskjuts, där sådan fanns. Numera anlitas härjämte och hufvudsakligen järnvägarna. För fångtransport a statens järnvägar är taxa fastställd 30 april 1881. Med de enskilda järnvägarna äro i allmänhet kontrakt uppgjorda, merendels anslutande sig till nämnda taxa. Kegelbundna transporter, afgående å bestämda veckodagar och i regel verkställda med särskilda s. k. cell- eller fångvagnar, finnas anordnade mellan rikets hufvuddelar. Jämte dessa ordinarie transporter förekomma s. k. extra fångtransporter, som anlitas dels i brådskande fall å dagar, då ord. transporter icke af gå, dels mellan orter, där ord. transporter icke finnas. Transportkostnaderna bestridas af allmänna medel. -- Enligt k. instruktion för fånggevaldiger 21 dec. 1865 ha dessa, som antagas af K. M :ts befallningshafvande, att verkställa fångföring och däraf föranledd bevakning. Numera ha flerstädes fånggevaldigernas göro-mål öfverflyttats å fängelsernas vaktkonstaplar, hvilka i tur och ordning besörja transporterna. Detta skall framdeles, i mån af ord. ge väldi gers afgång, blifva regel. Tillfälligt verkställas fångtransporter äfven af länsmän, fjärdingsman och andra särskildt förordnade personer. Fångföraren åtnjuter, jämte den lön han såsom gevaldiger, vaktkonstapel etc. eger uppbära, dagtraktamente och resekostnadsersättning enligt bestämda grunder. Fången erhåller till underhåll på resan antingen, då han färdas från läns- eller kronocellfängelse, proviant efter s. k. torrskaffningsstat eller, i annat fall, 580 gr. mjukt bröd och 20 öre om dagen. Andra än straff- och tvångsarbetsfångar få dessutom på egen bekostnad skaffa sig bättre underhåll. - Fång-förpassning är den af K. M:ts befallningshafvande, domstol eller polismyndighet m. fl. utfärdade order, som angifver, hvart fången skall föras samt huruvida och på hvad sätt han bör vara med fängsel belagd. Jämte förpassningen, i två exemplar, skall fångföraren medhafva fångsedel, angif vande dels fångens namn, ålder, utseende m. m., dels ock hvilka tillhörigheter af fången medföras. V. A--t. Fångträd, skogsh., medelålders granar eller tallar, hvilka fällas strax före eller i början af bark- och märgborrarnas svärm tid, för att dessa insekter skola lägga sina ägg i dem. Så snart träden blifvit fullsatta med insekter och larverna börjat framkomma, af barkas de, hvarefter barken, med de däruti sittande larverna och insekterna, uppbrännes. C. G. H.* Fångventil, mus. Se Bälg. Fångvård, omsorgen om fångars förvaring, förplägning och upprättelse. Genom att med detta ord beteckna ombesörjandet af fängelseförvaltning och straffverkställighet inlägger språkbruket däri såsom ett hufvudsakligt moment vården om fångarna. I äldre tid var fångförvararens uppgift inskränkt till att nödtorftligen uppehålla fångens lif och att förekomma hans rymning. Om fångvård kunde icke då vara tal; men med nyare tiders uppfattning af straffet såsom icke blott en vedergällning, utan äfven såsom ett medel till fångens förbättrande och återvinnande åt samhället, fick fångbehandlingen i vårt land en både kännetecknande och vägledande benämning i