193 Fångvårdskongresser 194 ordet långvård, hvilket knappast i andra språk eger sin motsvarighet. Den närmaste fångvården hand-hafves af fängelsernas tjänstemän och bevakning, i följd hvaraf det ligger stor vikt på valet af dem. Ett noggrant fullgörande af gifna föreskrifter är icke .enbart för sig tillfyllestgörande. Af en god fångvårdsman måste också begäras personligt välförhållande i hans enskilda lif, så att detta för fången verkar som det bästa exempel, äfvensom ett jämnt och lugnt sätt samt vaken uppfattning om och kärleksfullt intresse för uppgiften att söka bidraga till iångens upprättelse. Fångvårdsmannen bör, i den mån sådant är honom möjligt, sträcka sin omsorg om fången äfven framåt till den tid, då denne lämnat straffinrättningen, söka bereda honom arbetsauställ-ning och ädelsinnade människors stöd. Ty blott på sådant sätt tillförsäkras fångvårdsarbetet bestående frukter. Öfveruppsikten öfver fångvården har i Sverige ursprungligen varit anförtrodd åt olika myndigheter och var ännu i början af 1800-talet fördelad å länsstyrelserna, Krigskollegium, öfverstyrelsen för flottans förvaltning, Kommerskollegium och Kammarkollegium. Tillsynen öfver fängelserna var för alla dessa myndigheter en underordnad angelägenhet, och några reformsträfvanden kunde i brist på enhetlighet knappast göra sig gällande, äfven om insikten om deras behöflighet förefunnits. Också inträdde förbättringar i fängelseväsendet först med inrättandet år 1825 af en särskild Styrelse öfver rikets fängelser och arbetsinrättningar, hvilken 1859 ombildades till det centrala ämbetsverk, som under benämning Fångvårdsstyrelsen allt fortfarande hos sig förenar öfvarled-ningen öfver kronans samtliga "fängelser och arbetsinrättningar", bestående af l ä n s f ä n g e l s e r, k r o n o- och transporthäkten, centralfängelser samt tvångs arbetsanstal-t e r. Styrelsen, som lyder under Justitiedepartementet och enligt nu gällande instruktion af 22 nov. 1877 har att förordna om hvad till god ordning och hushållning hör såväl inom samtliga dessa inrättningar som ock vid fångtransporter, utgöres af en allena beslutande generaldirektör samt två byråchefer, föredragande den ene för kansli- och den andre för kameralärenden. Hos styrelsen äro anställda sekreterare, notarie (på samma gång ombudsman), registrator (och aktuarie), kamrerare, kassör {och bokhållare) och två revisorer, hvarjämte särskild läkare och arkitekt samt e. o. tjänstemän under namn af amanuenser äro fästa vid verket. På grund .af skedd omorganisation af fångarbetet i syfte att använda detsamma direkt för statens ändamål är numera för arbetsledningen ett särskildt kontor inom styrelsen bildadt, lydande närmast under en arbetsintendent. Styrelsen afger årligen berättelse öfver sin verksamhet ("Bidrag till Sveriges officiella statistik, Litt. G", fr. o. m. 1859). - Såsom ett led mellan Fångvårdsstyrelsen och länens fängelser kvarstå K. M :ts befallningshaf vande, som ha att yttra sig i fråga om tjänstetillsättningar, förordna om fångars extra judiciella bestraffningar och öfvervaka den ekonomiska förvaltningen m. m. vid länsfängelserna, under det att samma åligganden i fråga om kronohäktena tillkomma de s. k. tillsynings-männen. - l Finland ledas fängelserna sedan 1881 af .en Fångvårdsstyrelse med en öfverdirektör som chef och med ung. samma åligganden som mötTryckt den J/4 08 svarande styrelse i Sverige. - I Danmark lyder fängelseväsendet sedan 1884 under en af justitie-ministeriet utnämnd Overinspektion. - I Norge förestås fängelseförvaltningen af F æ n g s e l s-styrelsen, en afdelning af Justits- og politi-departementet, under en expeditionschef. V- A-t. Fångvårdskongresser, Penitentiärkon-g r e s s e r. Redan tidigt blefvo de . penitentiära frågorna föremål för gemensam behandling af intresserade fackmän från skilda länder. 1846 samlades i Frankfurt am Main enskilda medlemmar från flera af Europas stater, bland dem Sverige, till ett penitentiärt möte, hvilket efterföljdes af sådana 1847 i Bruxelles och 1857 ånyo i Frankfurt am Main. Dessa möten hade dock ingen officiell prägel. Först 1872 samlades i London den första internationella fångvårdskongressen. Förslaget härtill hade framställts af Förenta staternas regering, och genom dess utsända ombud, d:r E. C. W i nes, väcktes för saken ett allmänt intresse, som medförde, att vid kongressen 24 stater läto officiellt representera sig. Sedan vid de föregående mötena företrädet af de olika fängelsesystemen teoretiskt diskuterats, tog man nu itu med den praktiska tillämpningen. Man behandlade fångvårdsstatistikens ordnande och sökte verka för genomförandet af erkända reformer. En för ändamålet tillsatt kommission beslöt, då den första gången sammanträdde, i Bruxelles 1874, anmoda de skilda staternas regeringar att låta sig representera vid kommissionens nästa möte, i Bruchsal 1875. Sverige sände till detta möte ett ombud, som på grund af de framsteg, fängelseväsendet då redan i Sverige gjort, fick hedern hemföra kommissionens beslut om att nästa kongress skulle sammanträda i Stockholm. Svenska regeringen utfärdade inbjudningar till alla stater att deltaga i densamma, och för kostnadernas bestridande beviljade riksdagen ett anslag af 15,000 kr. Bevistad af inemot 150 utländska medlemmar och omsorgsfullt förberedd, hade denna kongress, som sammanträdde 15 aug. 1878 och där 26 stater voro officiellt representerade, en synnerligt stor betydelse. Eedogörelsen för dess förhandlingar omfattar i tryck omkr. 1,650 sidor. Kongressens skandinaviska ledamöter hade särskilda sammanträden för vissa frågors behandling och bildade en Nordisk peniten-tiäjförening med syftemål att genom samverkan mellan personer i Sverige, Finland, Danmark och Norge, hvilka intresserade sig för fängelseväsendet, bidraga till danandet af en sakkunnig och, så-vidt möjligt, samstämmande åsikt om de till detta område hörande frågorna. Föreningen, som sammanträdde i Köpenhamn 1880 och i Kristiania 1882, har sedermera upplösts. Däremot har den ofvan omnämnda kommissionen under benämning Commis-sion pénüentiaire Internationale alltjämt fortlefvat och tagit fast form såsom ett slags fångvårdsutskott med en ständig byrå. Reglemente för kommissionen utarbetades i Stockholm och antogs 6 nov. 1880 i Paris. Enligt detta har kommissionen, som består af delegerade från för ändamålet intresserade regeringar, till uppgift att insamla dokument och underrättelser i alla penitentiära frågor för att kunna tillhandagå regeringarna med upplysningar i dithörande ämnen. Kommissionen, som skall sammanträda hvartannat år, förbereder blifvande kongresser, utger en "Bulletin" och har till uppgift 9 b. 7