hvarest de orsaka riklig slemafsöndring. De fullvuxna larverna (se fig., b) afgå genom värddjurets rysningar och förpuppa sig i jorden. G. G. Fårsvingel, bot., namn på Festuca ovina. Fårticka, bot., namn på Polyporus ovinus. Fårö, ö n. om Gottland, från hvilket den skiljes genom Fårösund. Arealen är 11,135 har, däraf 976 har vatten (några myrar) och holmar. På öns nordöstra udde, Holmudden, ligger Fårö fyr, en omgående spegelfyr med blänk, anbragt i ett åren 1846--47 uppfördt stentorn af 30,3 m. höjd. Fyrens lysvidd är 16 minuter. Tillsammans med Gotska sandön bildar F. en socken i Gottlands län, Norra häradet, med en areal af 14,736 har och 1,105 inv. (1906), hvilken utgör ett konsist. pastorat i Visby stift, Norra kontraktet. Fårösund, utmärkt hamn i sundet mellan Gottland och Fårön. Sundet har en längd i n. v. och s. ö. af 8 km. samt en bredd af 1,5--4 km. Nordvästra inloppet har endast 3,3 m., det sydöstra åter 6,5 m. djup. Vid Fårösunds färjplats (i Bunge socken på Gottland), som eger icke obetydlig sjöfart, finnas post-, lots- och tullstation. Antalet ankommande och afgående fartyg 1905 var 248 om 41,834 ton, däraf 2 ångfartyg om 454 ton ankommo från utrikes ort. I Fårösund hade västmakternas flottor under kriget mot Ryssland 1854--56 sin Östersjöstation. -- Redan 1712 hade till försvar af södra inloppet till F. byggts ett batteri på södra stranden midt emot Skarfgrundet och ett blockhus för 2 st. 8 #:iga kanoner längre ut på Bungenäs. Efter freden 1721 fingo dessa befästningar förfalla, men ännu synas dock tydliga lämningar af batteriet. Först 1818 och sedan flera gånger har från militärt håll betydelsen af F., bl. a. såsom förträfflig örlogshamn, påpekats. 1885, då krig mellan Ryssland och England befarades, gällde det att genom anordning af minspärrning och batterier göra F. till krigshamn, hvarigenom skulle antydas, att Sverige nu, i olikhet mot 1854--56, ämnade med allvar upprätthålla sin neutralitet. Under våren byggdes därför i största hast ett batteri vid F:s södra gatt för 7 st. 12 cm:s framladdningskanoner i flottans "fyrarullalådor"; andra kanoner stodo nämligen ej till buds. Sedermera byggdes ett dylikt, ehuru något mindre batteri vid norra gattet, och slutligen anlades ett tredje batteri för gröfre pjäser s. ö. om det första. 1900 --02 ombyggdes de två första batterierna samt försågos med modernare bestyckning. Sedan 1905 är ett kustartilleridetachemang från Vaxholms kustartilleriregemente förlagdt till F., där 1902--06 ett kasernetablissemang för detsamma uppförts. Försvarspositionen vid F. benämnes fr. o. m. 1905 Fårösunds kustposition. Wbg. L. W:son M. Fåsjön, insjö i Västmanlandsdelen af Örebro län, 87,6 m. ö. h., 11,5 kvkm., har aflopp genom Rast-älfven (längre ned kallad Järleån och Dyltaån), en af Arbogaåns källfloder. Wbg. Fat (fr. faute). Se Faute och Brädspel, sp. 409. Fåttel. Se Fortel. Fåtölj (fr. fauteuil, af fnhty, faltstuols. af falten, vika, och stuol, stol; jfr fsv. fällstol), länstol. Fåtöljen har på sitt sätt blifvit en symbol af den akademiska värdigheten därigenom, att Ludvig XIV bestämde, att 40 fåtöljer skulle framsättas för ledamöterna i Franska akad. under dess

En af Svenska akademiens fåtöljer. sammanträden. Efter hans exempel öfverlämnade Gustaf III åt Svenska akad. vid dess instiftelse 18 länstolar (se fig.), märkta med numren I-XVIII. De förste ledamöterna intogo sina platser efter lottning, utom riksrådet grefve A. J. v. Höpken, åt hvilken konungen anvisade stolen n:o 1. Hvarje ledamot, som sedermera invalts, har efter sitt inträdestal intagit och sedan alltid innehaft den stol företrädaren lämnat. Fä, jur., i vårt rättsspråk, särskildt från äldre tid, beteckning för tama husdjur, vanligen med uteslutande af hund och katt, någon gång (t. ex. i 1734 års lags Byggningab., 22 kap: 5 §) äfven inbegripande hund. Jfr Okynnes fä. -- Nyare lagspråk använder gärna i st. f. fä andra uttryck, såsom kreatur, hemdjur, husdjur. -- I medeltidens rättsspråk kunde fä också betyda egendom i allmänhet. C. G. Bj. Fäbod. Där aflägse belägna betesmarker användas, uppföras byggnader för kreaturens hysande nattetid, bostäder för vallhjonen och stundom äfven hus för mjölkens förvaring och bearbetning till ost och smör. En plats med sådana byggnader benämnes fäbodvall l. säter. Förr var i de flesta skogrika delar af landet vanligt, att nötkreatur, får och getter regelbundet under viss tid af sommaren voro vid dylika fäbodställen, men då omkostnaderna för vallhjon och mjölkens skötsel samt för boskapens flyttning från hemmet till fäbodarna, vanligen två gånger om året (till fäbodarna i juni och aug. samt hem i juli o. sept.), blifva dyra samt mjölkens bearbetning svårligen kan handhafvas så väl och ekonomiskt som vid ordentliga mejerier och då tillika de betande kreaturen göra stor skada på skogen, har fäbodsväsendet alltmer inskränkts och fäbodarna antingen ombildats till verkliga gårdar eller öfvergifvits. Fäbodsväsendet användes dock fortfarande allmänt i Dalarnas och Norrlands (med undantag af Västerbotten) skogrika trakter, men anses i allmänhet, med undantag blott där, hvarest fjällbeten finnas, som en hämsko på kreatursskötselns framåtskridande. -- I Norge, där de flesta sätrarna ligga vid eller öfver trädgränsen, stundom 50 km. från de gårdar, dit de höra, komma genom säterdriften största delen af landet i söder och stora delar af landet i norr till användning som beten för husdjuren och bidraga i ej ringa grad till kreatursstockens ökning; för många af fjälldalarnas gårdar spelar säterdriften en stor roll. -- Äfven i vissa orter af Sverige var fäbodsflyttningen förr så allmän, att byarna under högsommaren stodo nästan tomma. Vanligast torde dock ha varit, att blott några af gårdens flickor (butöser, no. sæterjenter) följde med boskapen för att sköta densamma, insamla mjölken samt bereda den till smör och ost. Öfver lifvet på sätern, med dess afskildhet och umgänget med en allvarlig natur, ligger skimret af en viss vemodig poesi; och den nordiska dikten och tonkonsten stå