209 Fäflugor-Fäktkonst 210 F. under sommarens lopp vågade upptaga förslaget om Slesvigs delning efter språkgränsen, förlorade det mycket af sin popularitet och många af sina prenumeranter; dock var det under striden mot den helstatliga reaktionen 1852-54 åter huivuclorgan för det nationalliberala partiet. Äfven under den följande tiden fortfor F. att vara det liberala partiets ena hufvudorgan, i synnerhet därför, att det tadlade ministären Halls eftergifvenhet för de tyska makterna och dess benägenhet att draga ut på tiden med diplomatiska underhandlingar. Dessutom fortfor F. att vara det blad, hvari företrädesvis nationella och kulturfrågor behandlades (Slesvigs språkförhållanden, den nordiska enhetssaken, kyrko- och skolfrågor, konst och litteratur), dels af redaktionen, dels af många tillfälliga medarbetare; ty bland dessa kan man räkna en stor mängd af Danmarks förnämsta politiker och författare. Däremot stod F. - till en del med afsikt - efter sina yngre samtida såsom nyhetsblad. Efter 1872 dref polemiken mot lolketiugets flertal F. längre mot högern, än man af dess föregåenden kunde vänta. I okt. 1881 såldes F. af Ploug till ett konsortium,som sökte ge tidningen ökad betydelse, dels som nyhetsblad, dels som organ för handelsintressena. Men försöket lyckades icke, och F. upphörde 31 mars 1882. E. Ebg. Fäflugor 1. Bromsar (Bromsar), Tabanidæ, zool., en familj under tvåvingarnas ordning (Diptera) bland insekterna. Till utseendet likna de icke obetydligt flugorna. De äro icke sällan ganska stora insekter, med en nästan jämnbred, nedtryckt kropp och ett särdeles bredt hufvud, hvars öfre del hos hannen h. o. h. intages af de stora, glänsande ögonen. De långsträckta larverna lefva i jorden. Liksom myggornas honor äro äfven bromsarHona af boskapsbromsen nas [ hög grad blod-(Tabanus bovinus). Nat. storl, törstiga. De flyga om-a hufvudet sedt från sidan, kring i solskenet, under ett starkt brummande läte, och hålla sig stundom under långa stunder stilla i luften, för att vid lägligt tillfälle slå ned på sitt byte. Dessa insekter blifva sålunda under sommarmånaderna en verklig plåga för boskapen. Man känner öfver 100 europeiska arter. Dit höra h romssläkte t, Tabanus (se Broms), regnbromssläktet (se d. o.), Hæmatopota, och blindbromssläktet (se d. o.), Cliry-sops. J. G. T.» Fägerplan, Axel Johan, målare, f. 1788 i Västergötland, d. 17 juli 1865 i Stockholm, blef elev vid konstakademien och eröfrade 1824 dess guldmedalj. Han målade ett par altartaflor, var en flitig porträttmålare, kopierade och renoverade äfven äldre målningar. -rn.* Fagre, socken i Skaraborgs län, Vadsbo härad. 6,764 har. 2,018 inv. (1906). F. bildar med Trästena ett konsist. pastorat i Skara stift, Södra Vadsbo kontrakt. Fähus. Se Ladugård. Fäktaren. 1. Den borghesiske fakta- ren, en antik niarmorstod. Se Agasias. - 2. Den döende fäktaren 1. gladiatorn, en antik marmorstcd. Se Gallern, den döende. Fäktkonst, konsten att strida med blanka vapen, såsom svärd, värja, sabel, dolk, lans, pik och bajonettgevär, samt andra vapen, af blandad konstruktion, t. ex. huggvärja, pallasch m. fl. Alla dessa vapen, utom piken och bajonettgeväret, föras med en hand. Lansen, hvilken i sin nuvarande form. bäres af ryttare, med hjälp af själfva armen, och piken, hvilken föres såsom bajonettgeväret, men nu- mera endast undantagsvis torde komma till användning, äro af ungefär samma form. Piken tillhörde fordom fotfolkets beväpning och hade då en mängd sammansatta och konstiga former för sin användning. (Se fig. a, som visar utgångsställning för stöt med pik, och fig. b, som visar ställning med pik mot ryttare och huru pikföraren gör sig beredd att nyttja bägge sina handvapen. Båda fig. utgöra teckningar till prins Morits' af Oranien reglemente.) Det egentliga svärdet, som numera kommit ur bruk, var kort eller långt och fördes med ena handen eller med båda händerna. Fäktning med detsamma förutsatte äfven bruk af sköld. Det korta svärdet nyttjades både till stöt och hugg och kan anses såsom utgångspunkten för den nutida fäktkonsten, hvilken likväl fordrar försvar och anfall med ett och samma vapen. De fäktvapen, som nu i öppen tvekamp användas, äro värja och sabel. Bajonettgeväret nyttjas uteslutande till krigsbruk. - Fäktkonsten har alltid stått i högt anseende såsom kroppsöfning i allmänhet, men i synnerhet på grund