213 Fäktkonst 214 genom den ovillkorliga föreskriften att, såsom i äldre tider, båda händerna och sidorna skulle of vas lika mycket. För färdigställningen, som är af utomordentlig betydelse för själfva fäktningen, fordrar Ling rät vinkel mellan fötternas riktning, två fotlängder (den ungefärliga axelbredden) mellan hälarna, hvilka skola stå på en och samma räta linje som motståndarens båda hälar. Denna linje har blifvit kallad anfalls- eller fäktlinje. Det lodräta delarna. Af anfallsrörelser är utfallet den förnämligaste. I utfallet sträckas bakre benet och bakre armen rätt bakåt, under det att främre foten flyttas en fotlängd framåt i egen riktning i gärdlinjen, och främre benet böjes så mycket, att knä-| skålens lodlinje inträffar strax framför främre foten. j Hela kroppen öfverlutas så, att öfverlifvet kommer l i samma lutning som det sträckta bakre benet; l hufvudet uppbäres väl och skyddas bakom den i framsträckta främre handen. Vapenspetsen riktas åt l midten af motståndarens bröst, där stöten kraftigt l och säkert bör träffa. Utfall verkställes under-| stundom bakåt (reträttutfall), därigenom att bakre l foten flyttas så, att ofvan beskrifna ställning kan j intagas. I utfallsställningen må fäktaren likväl icke ) förblifva, utan han bör med stor hastighet och nog-! grannhet återgå till garden. Återgåendet är en j rörelse af största betydelse. Därvid bör den bakre foten noga bibehålla sin plats och bakre benet genast och hastigt sammandragas till den för garden riktiga böjningen; främre benet skall hastigt flyttas en fotlängd tillbaka, öfverlifvet upprätas, och den bakre armen skall genom en hastig böjning intaga sitt läge i gardställningen. För såväl gardställning som utfall lämnas likväl icke alltid lika föreskrifter. Utom ut- planet genom denna linje kallas Jaktplanet-, båda benen skola vara böjda, det bakre, som bär kroppstyngden, mest; öfverlifvet bör vara lodrätt och hufvudet väl uppburet; bakre axeln skall undandragas, bakre armen bör vara uppböjd, med handen bakom och högre än hufvudet; främre handen bör vara riktad åt motståndaren i höjd med bröstets midt och armen så mycket sträckt, som då den hänger fritt vid sidan, med handryggen vänd åt marken; underarm och vapen skola bilda en rät linje, så att vapenspetsen riktas åt motståndarens öga. Hela denna ställning, gardställning 1. färdigställning, som är själfva utgångsställningen, bör vara mjuk och spänstig. Gardställningen benämnes höger eller vänster gärd, alltefter som vapnet föres med höger eller vänster hand; detta gäller såväl för enhands- som för tvåhan ds-vapen. Anfallet, till hvilket höra såväl rörelser med rapnet som förflyttningar med kroppen, sker antingen genom utfall eller marscher eller båda fallet förekomma marscher såväl framåt som bakåt. Den största förflyttningen utan utfall är lika med gardafståndet; men förflyttning kan göras huru liten som "helst. Den mindre förflyttningen kallas rättningsmarsch, de större kallas enkelmarsch och halfmarsch. Två halfmarscher få stundom följa omedelbart på hvarandra; däraf uppkommer helmarschen 1. pas-saden. - En och annan fäktskola bibehåller ännu utfall ur fäktlinjen. Dessa ske inåt, åt motståndarens bröstsida, med bakre hälen såsom utgångspunkt, eller utåt, åt motståndarens ryggsida, med främre hälen såsom utgångspunkt. Somliga bruka därvid äfven kasta sig ned på marken, med stöd af den lediga handen, ett förfaringssätt, hvaraf en oerfaren fäk-tare lätt blir öfverraskad. Till samma skola hör äfven att genom utrop och åtbörder skrämma sin motståndare, hvartill appellerna (stampning med främre foten) äfven användas. I fäktning med sabel brukas med fördel utfall i och ur fäktlinjen. - Försvaret sker hufvudsakligast med vapnet, men