Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fäktkonst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
217
Fäktmask-Fällforsen
218
andras vapen på yttre sidan, ty denna sida är
bäst skyddad. I angreppen framsträckas vapnet med
båda armarnas tillhjälp till en stöt på ena eller
andra sidan af motståndarens vapen. Vanligen
sker detta
tillsammans med någon af de ofvan omnämnda
fäkt-marscherna (icke utfall) i fäktlinjen. Åt
sidan ske anfallen med bågsteg och bågmarscher;
de sista användas mot ryttare. Stötarna kallas
högstöt och lagstöt. De riktas mot närmaste
delen af motståndarens bröst. (Fig. k framställer
högstöt, enl. Lings regle-
mente, 1836.) Förflyttningen af vapnet från
ena till andra sidan sker med spets under eller
spets öfver. Lågslöt verkställes uteslutande från
yttre sidan och hufvudsakligast som efterstöt
(riposte). Vapnets rörelser skola vara små,
korta och bestämda. Bärhanden skall hållas
stilla och endast förmedla bakre handens
styrande af vapnet samt vara behjälplig i att
framföra stötarna. Angrepp på vapnet sker i
största möjliga öfverensstämmelse med hvad
därom är bestämdt för värjan. I afböjningarna
skall spetsen riktas åt motståndarens närmaste
öga. Då motståndarna komma hvarandra för nära
för att använda spetsen så långt framför sig
som den är i gärdställningen, ryckes geväret
tillbaka och fattas med bibehållet afstånd mellan
händerna, hvarvid den bakre handen fattar om
tyngdpunkten. Stöt, som verkställes med denna
fattning, kallas kortstöt. När geväret uppryckes
och omvändes med bibehållen fattning för att
medgifva kolfvens användning till stöt, uppkommer
kolfstöt. Denna stöt är användbar i trängsel.
Till fäktkonsten hör äfven färdigheten att
bruka olika vapen mot hvarandra. Såsom allmäHna
regler härvid gäller, att den med kortare vapen
försedde bör hålla detta i fäktplanet samt genom
hastiga och
kraftiga marscher kasta sig inpå sin motståndare,
och att den med det längre vapnet försedde
bör söka stort afstånd och stundom göra
stora rörelser, t. o. m. utom fäktplanet,
för att trötta motståndaren och försvåra hans
afböjningar. L. M. T.
Fäktmask. Se Mas k.
Fälad 1. Fal a d sm ar k, företrädesvis
i Skåne använda beteckningar för ett
samhälles (en bys, en stads) gemensamma
betesmark. Ordet fæläp förekommer redan
i Skånelagen (början af 1200-talet).
C.G.Bj.
Fäiadslott. I enlighet med särskilda resolutioner
af vederbörande städers magistrater, K. M:ts
befall-ningshafvande eller K. M :t ha flera
skånska städers fäladsmarker (se Fälad) -
Kristianstads s. k. "östra ängar" 1757-58,
Malmö 1780-81 och 1812, Lunds 1797-98, Ystads,
men ej Landskrona och Skanör-Falsterbo -
delats så, att till hvarje gård eller hvarje
bebyggd tomt i staden lades ett område af viss
storlek, åtminstone i Lund be-nämndfc f ä l
a d s l o 11 (i Malmö och Ystad har vanligen
användts benämningen gårdejord). Meningen
var, att dessa jordområden skulle för all
framtid vara förenade hvart med sin tomt och
af dennas egare innehas med nyttjanderätt, men
på senare tid ha de likväl till största delen
åter bringats under städernas egen disposition,
icke utan ett visst tvång från städernas sida
(ej så i Kristianstad). Fäladsmarkerna ha sedan
indelats i större farmer eller egolotter,
hvilka på vanligt sätt utarrenderas.
C. G. Bj.
Fäladsmark. Se Fälad.
Fälla, skogsv. Se Hygge.
Fälla ankar, sjöv. Se Ankra.
Fällarm, sjöv., inrättning för ankares
fällande ombord å örlogsfartyg. Se M u l j ö
r. O. E. G. N.*
Fällbark (ty. "borke, lat. rhytidoma),
bot., den afflarnande barken hos många
träd och buskar. Den uppstår därigenom, att
korkbildningen afslutas i ett skikt, men börjar
i ett innanför liggande, hvarvid de utanför
varande väfnaderna dö på grund af afstan-nad
näringstillförsel. Detta kan upprepas därigenom,
att det ena korkbildningsskiktet lägger sig
innanför det andra. Ett regelbundet afflarnande
af bark eger rum hos många träd därigenom,
att korklager af-skära större eller mindre
fjäll-lika partier af barken, som lossna och
afkastas. Exempel härpå erbjuda platan, tall,
lärkträd, idegran m. fl. Se C a r k och Kor k.
H. Hn.
Fællesforfatning, da. ("gemensam författning",
"helstatsförfattning"). Om den för danska
monarkien 1855-63 gällande "fællesforfatning"
se D a n-m a r k, 1298-99.
Fällforsen. 1. Ett för sin naturskönhet
bekant vattenfall i Ume älf, 25 km. landsväg
från Vännäs. Mellan skogklädda stränder störtar
älfven i branta afsatser utför en höjd af mer än
20 m. (se fig.). Vid forshufvudet är älfven vid
lägre vattenstånd sammanträngd i en djup klyfta
af endast några meters bredd. – 2. Fall i Pite
älf, Norrbottens län, omkr. 13 km. från Älfsby
station vid statsbanan genom öfre Norrland,
har ett brant stup om 5,9 m. och en beräknad
medel vattenmängd af 46,9 kbm. i sek. samt
2,767 hkr. Stränderna tillhöra områden, som vid
afvittringen blifvit tilldelade krononybyggen,
men å högra stranden är afsatt ett utmål för
kronans räkning och å vänstra stranden ett utmål
af 1 har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
