Sverige under konungens frånvaro i Ryssland, de båda senare åter voro successivt Jakob de la Gardies närmaste män under ryska kriget. 1621 utnämndes Herman Wrangel till fältmarskalk på tåget till Riga, och han behöll fortfarande denna värdighet, hvilken med säkerhet blef ett ständigt ämbete med honom; Gustaf Horn vardt det några år därefter. Under 30-åriga kriget gafs större stadga åt de militära graderna, och fältmarskalken blef befälhafvare öfver själfständigt opererande här. I Sverige var fältmarskalken fortfarande likväl underordnad riksmarsken samt generalissimus och äfven konungens ”egen generallöjtnant”, när sådana värdigheter funnos; eljest innehade han den högsta värdigheten. Efter J. A. Sandels, som utnämndes till fältmarskalk 1824, har ämbetet icke varit tillsatt, men kan under krigstid återupplifvas. Numera är fältmarskalk (generalfältmarskalk) högsta militära värdigheten i alla stora arméer. — I Frankrike motsvarades 1500-talets tillfällige fältmarskalk af maréchal de camp, men i sin senare utveckling såsom högsta militära värdighet af maréchal de France (se Marskalk). — Fältmarskalklöjtnant är en grad i österrikiska armén, motsvarande generallöjtnant. Äfven i Sverige har denna grad funnits, ehuru med högre rang än den österrikiska. H. Kr. von Königsmarck var general af kavalleriet, då han 1648 utnämndes till (Sveriges förste) fältmarskalklöjtnant (han var underordnad rikstygmästaren, som i rang var närmast efter fältmarskalken). Axel Julius De la Gardie (d. 1705) var den siste innehafvaren af värdigheten. <tab>A. H—ld. Fältmarskalklöjtnant. Se Fältmarskalk. Fältmina, krigsv., är en i jorden nedgräfd sprängladdning, vid hvars antändning den ofvanför liggande jorden uppkastas, så att en mingrop bildas. Fältminor utgöra ett verksamt stormhinder (se d. o.) och anläggas därför framför de sannolika anfallspunkterna af en befäst ställning. De verka emellertid nästan mera genom den skräck de injaga, än genom den förstörelse de åstadkomma. Krutladdningens vikt (k) i kg. beräknas ur formeln k = 1,5 m³, där m betyder ”minsta motståndslinjen”, d. v. s. krutladdningens djup under marken, i meter. Däraf uppkommer i medelmåttigt fast jord en s. k. vanlig mina, hos hvilken mingropens radie är lika med minsta motståndslinjen. Ökas krutladdningen, så att mingropens radie blir betydligt större än minsta motståndslinjen, säges minan vara öfverladdad. Tages krutladdningen så liten, att den ej förmår uppkasta, utan endast skaka den öfverliggande jorden, så uppkommer en s. k. fladdermina. Användes brisant sprängämne, tages 1—5 kg. laddning, som vanligen lägges på föga djup under jordytan. När en mina skall anläggas, gräfves eller borras först en s. k. minbrunn om 2 till 3 m. djup, hvaruti sedan laddningen, innesluten i ett trä- eller bleckkärl, nedsättes jämte tändledningen, hvilken genom en i jorden nedgräfd och väl öfvertäckt ränna ledes till tändstationen. Minbrunnen igenfylles och fördämmes, hvarjämte alla spår efter minarbetet omsorgsfullt undanröjas. För antändningen nyttjas företrädesvis elektrisk apparat, med ledning och tändare, eller hastigt brinnande stubin, s. k. knallstubin. — Stenmina är en 2 m. djup grop i form af en sned tratt, i hvars nedre spetsiga ände är insatt en krutladdning af omkr. 25 kg. vikt. Ofvanpå denna lägges först en stark träspegel af dubbelplank och sedan en massa stenar, hvilka vid minans sprängning utkastas i den riktning, som bestämmes af mingropens sneda axel, hvilken därför vändes mot fiendens sannolika anfallsriktning. En stenmina lägges bäst bakom något lågt, skylande föremål, t. ex. gärdesgård eller häck. — Trampmina l. landtorped utgöres af en mindre sprängladdning, nedgräfd tätt under jordytan och så inrättad, att den springer, då någon trampar på densamma. Trampminor utläggas nära hvarandra, i en eller flera rader, framför de sannolika anfallspunkterna. <tab>O. A. B.* Fältminör. Se Minör. Fältminörtjänst, krigsv., samlingen af de tjänstförrättningar inom minörväsendets område, som tillhöra de tekniska fälttrupperna att utföra. Till densamma höra sålunda förstöring genom sprängning och användning af minor såsom stormhinder; men minkriget hör dock ej hit, enär härför fordras utbildning i fästningsminörtjänst (se d. o.). <tab>L. W:son M. Fältmusikant. Se Spel. Fältmässighet, krigsv., kallas sträfvan att i utrustning, utbildning, undervisning, åskådning o. d. tillgodose krigets fordringar. Med nutidens stora folkhärar och kraftfulla krigföring har det blifvit nödvändigt att, mera än förut vanligen skedde, tillgodose fältmässigheten. Dock bör man taga sig till vara för öfverdrifter, så att man icke för fältmässighetens skull eller under dess täckmantel åsidosätter den grundläggande utbildningen. Sedan denna väl vunnits, är det tid att öfvergå till den fältmässiga. En naturlig och förståndig öfverensstämmelse måste i alla afseenden råda mellan fredstjänstens fordringar och fältmässighetens kraf. <tab>C. O. N. Fältmässig skjutning. Se Fältskjutning. Fältmätning, det afslutande arbete utomhus, hvarigenom de för ett större sammanhängande kartverk erforderliga konceptkartorna erhållas. Fältmätningen är antingen enbart planmätning (ekonomisk kartläggning) eller förenad med terrängafbildning (topografisk kartläggning). All fältmätning föregås i regel af triangulering och stomkartmätning. <tab>S. Z—d. Fältmätningsbrigad. Se Fortifikationen, sp. 935. Fältmätningskåren. Se Fortifikationen, sp. 935, och Topografiska kåren. Fältort, bergsv., en i en grufva drifven ort eller horisontell gång, som går i malmens strykningsriktning eller fält. Motsatsen till fältort är tvärort, eller en gång, som bildar en större (riktigast rät) vinkel med strykningsriktningen. <tab>Th. N—m.* Fältpiplärka, zool. Se Piplärksläktet. Fältpolis, krigsv., det vid en armé i fält inrättade polisväsendet, har till uppgift att upprätthålla ordning och säkerhet inom de olika stabernas och truppernas förläggningsområden, på förbindelsevägar o. s. v. Fältpolisväsendet vid en armé står under ledning af en armépolischef (polisintendent) i högkvarteret, vid en arméfördelning af en poliskommissarie, båda med biträde af polispersonal till fots och till häst, äfven detektiv personal. I hvilket förhållande fältpolisen står till fältgendarmeriet, om sådant finnes, måste ordnas genom särkilda bestämmelser. <tab>C. O. N.