af rekvisitioner, skyddande och borttagande af sändningar m. m. Som dylika företag ständigt måste utföras under ett fälttåg och äro af synnerlig vikt, bör fälttjänst uti inskränkt betydelse flitigt öfvas. Formerna för densamma bestämmas genom ett särskildt fälttjänstreglemente. Svenska arméns nu gällande reglemente af detta slag är af 13 aug. 1902. <tab>C. O. N. Fälttjänstöfning, krigsv., kallas i Sverige en sådan öfning, som företages med trupper af alla vapen och under förhållanden, som, såvidt möjligt är, närma sig förhållandena i fält. För detta ändamål indelas de i öfningen deltagande trupperna i två mot hvarandra stridande partier, hvilka utgöras af fältmässigt indelade högre truppenheter med staber och träng. Ledningen af det hela utöfvas af en ledare, med biträde af ett antal stridsdomare, hvilka bedöma rörelserna på olika delar af skådeplatsen för öfningarna och fälla utslag, då ledaren icke är tillstädes. Ledaren utgifver vid början af hvarje öfning en ”allman förutsättning”, hvilken bestämmer det militära läge, hvari båda partierna befinna sig till hvarandra, samt för hvarje dag ”särskilda underrättelser” (olika för hvartdera partiet), hvilka angifva motståndarens belägenhet, såvidt denna kan anses vara bekant. På grund af dessa uppgifter uppgöra båda befälhafvarna sina planer, hvilka de därefter utföra. Ledaren afblåser rörelserna eller striden, då han finner lämpligt, och meddelar därefter sitt omdöme om det gjorda. Dylika öfningar kunna utföras äfven af alla trupperna samfälldt mot en markerad motståndare. Fälttjänstöfningar äro af stor vikt både för truppens och för befälets, i synnerhet det högres, utbildning. I utländska arméer afsluta de, vanligen kallade manövrer, den årliga serien af öfningar. I Sverige förekommo de förr med långa mellantider, men företagas numera i den mån tillgängliga penningmedel det medgifva, hvarje eller hvartannat år för två arméfördelningar och dessemellan årligen inom fördelningarna med hela styrkan eller en del af densamma. <tab>C. O. N. Fälttraktamente. Se Fältaflöning. Fälttrupp kallas hvarje trupp, som ingår i fältarmén (se d. o.). Fälttryckeri, ett för användning i fält afsedt boktryckeri. Ett sådant upprättades 1805 af boktryckaren Peter Sohm och försågs med kungligt privilegium. Tryckeriet följde svenska hären under fälttågen i Tyskland och Norge, och från detsamma utgafs t. o. m. en tidning, ”Fredrikstads tidende”, hvaraf 1814 sju nummer utkommo. Enligt uppgift i en bokförteckning 1814, ”tryckt vid återresan af direktören och kongl. fältboktryckaren P. Sohm”, hade k. fälttryckeriet varit verksamt ”i 10 svenska och 2 norska städer utom de pommerska, samt 49 utrikes städer, ett svenskt och 4 utländska slott, 7 bondegårdar och torp samt ett färjeställe, 8 åtskilliga platser till sjöss, så under seglande som i hamnar”. Sohmska firman hade åstadkommit tryckalster på tillsammans 81 ställen, hvarvid tryckeriet ”på kabinettets befallning” varit uppställdt och nyttjadt 89 särskilda gånger, allt enligt Sohms egen uppgift. — Fälttryckeriets funktioner åligga numera Generalstabens litografiska anstalt, som har förpliktelse att i händelse af mobilisering ställa tryckmateriel och folk till statens förfogande. <tab>R. G. Fälttygmästare (ty. feldzeugmeister) kallas i Sverige artilleriofficer (af regementsofficers grad), som är chef för Arméförvaltningens artilleridepartements militärbyrå, hvilken har att skaffa med arméns vapen och ammunition. En motsvarande befattning finnes i norska armén. Se vidare Generalfälttygmästare. — I österrikiska armén utgör feldzeugmeister en grad närmast efter fältmarskalk. — I tyska (preussiska) armén finnes en feldzeugmeister (generallöjtnant) såsom chef för det 1898 inrättade ämbetsverk, feldzeugmeisterei, under hvilket de tekniska instituten samt vapen- och trängdepåerna lyda. <tab>C. O. N. Fälttåg, krigsv., betecknar vanligen krigshandlingarna på en krigsskådeplats, från krigsrörelsernas början till deras slut, om de fortgå oafbrutet, eller till något bestämdt uppehåll i dem, föranledt genom intagandet af vinterkvarter, afslutandet af stillestånd o. s. v., eller från ett dylikt uppehåll till ett annat eller till krigets slut. <tab>C. O. N. Fälttågsmedalj. Se Krigsmedalj. Fälttågsplan. Se Krigsplan. Fältutrustning, krigsv., kallas sammanfattningen af alla de persedlar, hvilka en trupp skall medföra i krig. Den är i alla sina delar i Sverige bestämd genom en särskild fältutrustningslista för hvarje regemente, stab eller trängformation. Häri upptagas såväl den personliga fältrustningen för all personal som alla de persedlar, hvilka skola medföras på fordon e. d. Af vikt är, att alla till fältutrustningen hörande persedlar städse finnas till fullt antal och i fullt brukbart skick, beklädnads- o. d. persedlar obegagnade. <tab>C. O. N. Fältutrustningsbidrag, krigsv. Se Fältaflöning. Fältutrustningslista. Se Fältutrustning. Fältvakt, krigsv., en truppafdelning, som utsättes i en förpostlinje för att tillsammans med andra sådana truppafdelningar utgöra den yttersta bevakningslinjen (jfr Förposter). Fältvakten utsättes vanligen vid en väg och består af 30—60 man (en eller en half pluton) infanteri, jämte några kavallerister, eller af 30—50 man (en tropp eller något mera) kavalleri. Fältvakten utsätter framför sig dubbelposter eller underbefälsposter, hvilka skola utgöra den yttersta stängsellinjen. Därjämte utsändas patruller för att undersöka trakten framför fronten m. m. Fältvaktens slutna del intager en väl belägen och, om möjligt, till strid lämplig ställning bakom postlinjen. Den måste ständigt vara redo att uppträda, hvarför stor vaksamhet måste iakttagas och stort ansvar hvilar på fältvaktsbefälhafvaren. <tab>C. O. N. Fältvall l. Glacis, fortif., kallas en framför en befästnings yttergraf anlagd låg flackvall med ändamål att borttaga obestruket rum närmast framför bröstvärnet samt att dölja och skydda i grafven anbragta hinder och i någon mån äfven själfva befästningen, särskildt eskarpmuren. Finnes betäckt väg, anlägges ofta framför dess fältvall en förgraf för hinders anbringande och därframför en yttre fältvall. Någon gång uteslötos betäckta vägen och den vanliga fältvallen, och i stället gjordes yttre grafbranten långsluttande — s. k. motlutande fältvall l. glacis en contre-pente — för utfalls underlättande (jfr Carnot, sp. 1196). <tab>L. W:son M. Fältverk, fortif., var eg. en gemensam benämning på alla med fältbefästningskonstens hjälp till