lagen ang. straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum 22 juni 1906.

Fig. 5. Plan af centralfängelset på Långholmen vid Stockholm. A Trevånings centralfängelse med 200 dag- och nattceller samt 300 nattceller; B Gamla korrektionshuset (fyravånings-), numera arbetslokaler; a Direktörens bostad; C Sjukhusafdelning; D Befälets bostäder jämte vaktrum; E, F Fångbevakningens bostäder; G Brygghus; H Cellgårdar för fångarnas promenader.

I Finland äro de för rannsaknings- och fängelsefångar bestämda länsfängelserna numera försedda med erforderligt antal celler äfvensom med gemensamma sofrum för ett mindre antal fångar. Tukthus finnas invid Helsingfors (för fångar af mankön, dömda till tukthusstraff under 4 år), i Åbo (för samma slags fångar dömda till 4 år och däröfver) samt i Tavastehus (för kvinnor, dömda till tukthusstraff eller till allmänt arbete). För manliga fångar, dömda till allmänt arbete, finnes arbetsfängelse i Villmanstrand. I Danmark har 1841 föreskrifvits, att cellsystemet skall följas vid uppförande af nya och ombyggnad af äldre arresthus. Dessa, som användas till förvaring af rannsaknings- och fängelsefångar, ha i enlighet härmed småningom förvandlats till cellfängelser. Det största är rannsakningsfängelset i Köpenhamn, hvilket fyller de högsta fordringar i afseende på hygien, snygghet och praktisk utrustning. Sedan 1842 principerna fastställts för ordnande af straffanstalter, afsedda för de svårare förbrytarna, blefvo sådana anstalter snart nog i enlighet härmed iordningställda. Numera finnas två dylika för män, den äldsta i Horsens, som efter ombyggnad upplåtits 1853 och inrymmer såväl tukthus- som förbättringshusfångar, en mindre del i enrum, de öfriga i gemensamhet med särskilda nattceller, samt den andra i Vridslöselille, hvilken nybyggts 1859 och inrymmer hufvudsakligen förbättringshusfångar i enrum, men ock ett ringa antal i gemensamhet. För kvinnliga tukthus- och förbättringshusfångar finnes en straffanstalt å Kristianshavn (nybyggd 1870) med inemot halfva fångantalet i cell, den öfriga delen i gemensamhet. I Norge ha på grund af lagen om fängelseväsendet 13 okt. 1857 i landets alla delar genom om- eller nybyggnad anordnats s. k. distriktsfängelser, försedda dels med celler för enrumsfångar, dels med gemensamhetsrum. Kostnaderna ha bestridts till hälften af staten, till hälften af kommunerna. I regel har hvarje amt och hvarje stad sitt distriktsfängelse för rannsaknings- och fängelsefångar. För de till straffarbete dömde finnas följande för män afsedda anstalter: Bodsfængslet i Kristiania (uppfördt omkr. 1848 efter cellsystem) samt straffanstalterna i Trondhjem och å Akershus i Kristiania, båda gemensamhetsfängelser. För kvinnliga straffångar finnes en särskild straffanstalt (i Kristiania), hufvudsakligen inrättad efter gemensamhetssystem, men äfven försedd med en enrumsafdelning för yngre fångar. För tvångsarbetare finnas enskilda anstalter, såsom Prinds Christian Augusts minde, Trondhjems tvångsarbetshus, bekostadt af kommunen och sparbanken, etc. Enligt lag af 31 maj 1900 skall staten till mottagande af tvångsarbetare upprätta minst två tvångsarbetshus. Men dessa ha lika litet kommit till stånd som de större cellfängelser, som erfordras för verkställande af de i samma lag förutsatta längre enrumsstraffen. <tab>V. A—t. Fängelsedirektör. Se Fängelse. Fängelseföreningen i Finland. Se Fångvårdssällskap. Fängelsepredikant, själasörjare vid fångvårdsanstalt. Endast undantagsvis fanns i äldre tid