Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fängelsedirektör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg i det mörka och orena fängelset
för stadens södra del fem fångar "nästan
kväfda". Fångvaktaren, hvilken såsom öfverallt
i Sverige fick hålla krog, träffades drickande
med fångarna och andra uslingar; i rasphuset
i Stockholm voro nära 200 personer af alla
åldrar och kön sammanhopade. Under sina resor
sökte Howard för sin reform vinna filantroper
och statsmän, jämte det han påverkade den
allmänna meningen genom sina skrifter,
"The stats of prisons in England and Wales"
(1777) m. fl. Efter Howard sysselsatte sig
J. Bentham med den engelska fångvårdens
förbättring (jfr hans "Panopticon", 1791) och
riktade mot strafflagstiftningens barbari en
kritik, som sedermera med framgång fullföljdes
af Samuel Eomilly och James Mackintosh. –
Det afgörande uppslaget till de reformer i
fängelseväsendet, under hvilkas fortgång den ännu
unga fångvårds- eller penitentiärvetenskapen
först i 19:e årh. utvecklat sig, egde
emellertid rum i Nord-Amerika, och det
i omedelbart samband med en principiell
reform i kriminallagstiftningen. Kväkarna
i Pennsylvania, hvilkas religiösa åsikter
förkastade blodsutgjutelse, lyckades omsider
vinna lagstiftande församlingen i nämnda stat
för en reform af strafflagarna, så att från 1786
dödsstraff jämte andra kroppsstraff efter hand
afskaffades i de flesta fall, och domstolarna
bemyndigades att i stället för dödsstraff döma
till inspärrning i cell. För tillämpning af
detta system – Pennsylvania – 1. cellsystemet
(philadelphiska systemet) – byggdes det ryktbara
fängelset vid Walnutstreet i Philadelphia, där
förbrytarna höllos isolerade dag och natt, utan
arbete. Uppfattningen af brottet såsom synd och
af frihetsstraffet såsom botgöring gifver sig
till känna i benämningen penitentiaries för de
nya straffanstalter, som uppstodo i Amerika;
däraf kommer namnet penitentiär-system för
denna reform, som snart efterliknades i New
York m. fl. unionsstater och längre fram från
Nya världen öfverflyttades till Gamla. De
förväntade frukterna af ensamhetssystemet i
Philadelphia uteblefvo emellertid. Medan de för
ringare brott dömde, såsom förut, fördärfvades i
gemensamhetsfängelsets umgänge, kunde de i cell
inspärrade gröfre förbrytarna i sin arbetslösa
enslighet ej annat än duka under för kroppslig
och andlig slöhet. Likväl fortgick man på den
beträdda vägen, byggde nya fängelsepalats,
där ensamhetsgrundsatsen, som ursprungligen
tillämpats blott å de gröfste förbrytarna,
skulle utsträckas till samtliga fångarna. I det
1816 grundlagda fängelset i Auburn (n. om New
York) ville man genom ökadt antal celler minska
användningen af gemensamhetsfängelse. Man började
med att förena två fångar i en cell, hvilken
högst olyckliga tanke dock snart öfvergafs,
hvarefter man utvidgade fängelset för att bereda
rum för fullständig isolering af, icke alla,
men ett större antal fångar. Erfarenheten af
den absoluta ensamhetens och sysslolöshetens
verkningar vardt ej gynnsammare där än i
Philadelphia. Man öfvergick då, från 1823, till
det nya system, som fått namn af Auburnska
systemet eller tystnadssystemet. Fångarna
instängdes nattetid i cell, men arbetade om
dagen under absolut tystnad i de gemensamma
verkstäderna. Knappt något vittnar bättre,
att en ny tid nu gick in, än den
omständigheten, att högt stående, förtjänta män numera
åtogo sig att styra inrättningar, som tillförene
lämnats i de råaste fångvaktares våld. Snart
byggdes i New Yorks närhet, för tillämpning
af det auburnska systemet, ett nytt fängelse
("Sing-Sing"), hvarmed gick till sålunda, att
Auburns föreståndare, Elam Lynds, lämnade detta
fängelse med 100 fångar, på hvilkas lydnad
han litade, och förde dem till den utsedda
byggnadsplatsen på Hudsons strand, där han
lät dem lägra sig. Bevakade och styrda blott
af honom, murade och timrade fångarna, hvilkas
antal efter hand ökades, på sitt eget blifvande
fängelse, som raskt reste sig under deras
händer. Samtidigt (1825) förbereddes ett nytt
fruktbringande uppslag inom fångvårdsreformen
genom inrättande i New York af en asyl för
yngre förbrytare ("House of refuge for juvenile
delinquents"). – Reformen af Pennsylvanias
blodiga kriminallagstiftning, införandet
af cellprincipen i Philadelphia-systemet,
arbetstvånget och den absoluta ensamhetens
modifikation i det auburnska samt slutligen
den särskilda behandlingen af unga förbrytare
bilda utgångspunkten för den utveckling,
som under teoriens och den praktiska
erfarenhetens oaflåtliga samverkan alstrat
fångvårdsvetenskapen. Väl hade redan på
1790-talet hertig de la Kochefoucauld-Liancourt
fäst den europeiska allmänhetens uppmärksamhet
på Pennsylvania-systemet, men först efter den
allmänna freden började såväl regeringar som
enskilda rättslärda och filantroper att ifrigt
sysselsätta sig med fångvårdsfrågan, alltid
i mer eller mindre omedelbart sammanhang med
reformsträfvandena på strafflagstiftningens
område. Hvilka modifikationer än de från
Amerika lånade principerna undergått,
utgöra dessa dock grundvalen för
fängelsereformen i alla europeiska stater.
A. H–n.*
I det irländska eller s. k. progressiva
systemet, såsom hvars upphof smän nämnas
Alexander Maconochie och Walter Crofton,
indedas straffet i olika grader, öfvergående
från strängare till mildare form. Flyttningen
från klass till klass göres beroende af fångens
uppförande. Sålunda börja de nyinkomne fångarna
med en tids vistelse i enrum och öfverflyttas
därifrån till gemensamt arbete med åtnjutande
af allt större förmåner. Härtill sluter
sig ett övergångsstadium med relativ frihet
samt villkorlig frigifning. I modifierad form
återfinnes detta system flerstädes och tillämpas,
såsom nedan närmare visas, äfven i viss mån
i Sverige. Olägenheterna af det ursprungliga
irländska systemet framgingo särskildt af
svårigheten, för att ej säga omöjligheten, att
med rättvisa bedöma fångarnas karaktär. Det
visade sig, att ofta nog de mest förslagne
förbrytarna förstodo bäst att underordna
sig fängelsedisciplinen i syfte att sålunda
snarare nå uppflyttning i högre och förmånligare
klass och jämväl friheten. Pröfningen måste
närmast ligga hos den underordnade bevakningen,
hvilken med fångarna står i omedelbaraste
beröring. Gunstlingskap kunde icke undvikas, och
systemet visade sig med åren i sin ursprungliga
form ohållbart. Ur detta system eller, såsom
i Sverige, jämsides därmed framväxte det sätt
för straffverkställigheten, som numera allmänt
upptagits eller, där så icke kunnat ske, såsom
ett slutligt mål eftersträfvas. Man har funnit,
att enda verksamma medlet till fångarnas räddning
från moralisk smitta inom fängelset är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
