Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Fängelsesystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längre tid dömda äfvensom lifstidsfångar skulle vid
strafftidens början hållas i enrum tre år. Beträffande
fängelsefånge infördes ingen ändring. Genom den
fr. o. m. 1907 gällande verkställighetslagen af 22
juni 1906 har slutligen nämnda afdrag å strafftiden
bortfallit, och skall den, som är dömd till
straffarbete, såvidt ske kan, hållas i enrum hela
strafftiden, där denna icke öfverstiger tre år, och, där
strafftiden är längre, de tre första åren. Fängelse
skall på sådant sätt verkställas, att fången, såvidt
ske kan, förvaras i enrum. Vid båda straffen kan,
enligt särskild lag af samma dag, på grund af
domstolens förordnande, strafftiden, om den ej
öfverstiger två år, för vissa brott inledas med skärpning,
för straffarbete genom hårdt nattläger från 4 till
30 dagar, hvarmed kan förenas mörkt enrum i högst
6 dagar, samt för fängelse genom hårdt nattläger
från 2 till 20 dagar. Efter cellstraffets slut
öfverföres den till mer än tre år dömde
straffarbetsfången till gemensamhetsafdelningen. 1906 var
antalet för brott häktade personer, som intogos i
rikets fängelser 7,295, däraf 6,448 män och 847
kvinnor. Straffarbetsfångarna, hvilka ur
fångvårdssynpunkt äro af den största betydelsen, utgjorde vid
slutet af år 1835 ett antal af 1,150, hvaraf 574
lifstidsfångar, vid 1855 års slut 3,021, hvaraf 1,520
lifstidsfångar och 1865 3,334. Därefter började
antalet med den nya strafflagens verkningar och i
följd af cellstraffet och det därmed förenade afdraget
i strafftiden småningom sjunka och utgjorde 2,429
år 1885 och 1,304 (hvaraf endast 85 lifstidsfångar)
år 1906. I gemensamhetsfängelse höllos 3,004
straffångar 1870, 1,266 år 1890, men endast 177
år 1906, sedan 1892 års verkställighetslag ang.
utsträckning af cellstraffet hunnit medföra sina
följder. Genom lagen ang. villkorlig frigifning 22
juni 1906 har i den dömdes behandling införts
möjligheten af ett ytterligare led, i det att den,
som undergår straffarbete på viss tid och utstått
två tredjedelar af straffet, kan villkorligen frigifvas,
såvidt den tid, under hvilken straffet är
verkställdt, utgör minst två år. Den sålunda frigifne
är under viss pröfvotid af minst ett år underkastad
särskild tillsyn och den påföljd att, om han ej
uppför sig väl, straffåterstoden skall gå i
verkställighet. Inom fängelserna sysselsättas fångarna
numera såvidt möjligt med arbeten för kronans
räkning: tillverkning af beklädnadspersedlar, skodon,
remtyg, tältdelar, kaserninredningar m. m. för
armén och flottan, uniformer för postbetjänte o. s. v.
Öfver hufvud kan sägas, att med cellstraffets
utsträckning följt en modifikation i tillämpningen så,
att enrumsfången visserligen är fullkomligt afstängd
från beröringen med andra fångar, men däremot
genom besök af fängelsets tjänstemän och
arbetsledare befrias från den tryckande ensamhet, som
kunde verka skadligt. Han mottager undervisning
såväl i bokliga kunskaper som i nyttiga yrken.
Fängelsevistelsen bör alltså för den, som vill tillgodogöra
sig det inhämtade, blifva till stort framtida gagn.
Äfven i gemensamhetsfängelset ha de ursprungliga
krafven något eftergifvits, i det att fordringen på
tystnad enligt Auburnska systemet icke numera med
stränghet upprätthålles. Lågmäldt och höfviskt tal,
som icke ingriper störande i arbetet, kan mellan
fångarna få förekomma. Tvångsarbetsfångarna behandlas
i mycket på samma sätt som straffångar i
gemensamhet, men för männen användas hufvudsakligen
arbeten i fria luften, stenhuggeri och äfven, i rätt
stor omfattning, jordbruk. Nattetid äro de numera,
sedan de s. k. kronoarbetsstationerna utbytts mot väl
ordnade s. k. tvångsarbetsanstalter, alltid åtskilda,
en hvar för sig. De yngre åtnjuta skolundervisning.
På grund af de jämförelsevis korta tider de tillbringa
vid arbetsanstalterna och deras i allmänhet af
dryckenskap och osedlighet förstörda andliga och
fysiska krafter gifver det å dem nedlagda
upprättelsearbetet mindre ofta det önskade resultatet.
I Finland, där frihetsstraffen äro tukthus och
fängelse, är i afseende å båda straffarterna den
progressiva principen tillämpad, enligt förordn. om
verkställighet af straff 19 dec. 1889.
Tukthusfångarna äro indelade i tre klasser: tvångsklass,
läroklass, en eller flera, samt pröfvoklass. Straffets
första del aftjänas i enrum under tid, som
tukthusdirektionen bestämmer, dock minst fyra månader.
I läroklass arbetar fången i gemensamhet med andra
fångar, men vistas för öfrigt i enrum. Pröfvoklassen
medför fullständig gemensamhet och särskilda
förmåner. Fängelsestraffet verkställes, såvidt möjligt,
till en början i cell under tid, som direktionen
bestämmer intill tolf månader. Äfven
fängelsefångarna äro indelade i klasser. Såväl tukthus- som
fängelsefånge kan villkorligt frigifvas, såvidt han
är dömd till tre år eller mer samt aftjänat tre
fjärdedelar af straffet.
I Danmark verkställes fängelsestraff, såväl enkelt
fängelse som fängelse vid vatten och bröd samt
statsfängelse, i enrum. Straffarbete verkställes i
gemensamhetsfängelse, om det är tukthusstraff, dock
med rätt för fången att i cell aftjäna de tre första
månaderna. Är åter straffarbetet s. k.
forbedringshusarbejde, verkställes det h. o. h. i cell, där
vistelsen kan vara från sex månader till 3 1/2 år.
Vid bägge straffarterna användes progressiv
behandling, som i fråga om tukthusstraffet genomföres i
följande stadier: förberedelsestadiet af tre månader,
tvångsstadiet, indeladt i fem klasser, samt, om fången
är dömd till minst femårigt straff, öfvergångsstadiet,
hvari strafftvånget betydligt mildras. Härtill kan
ansluta sig villkorlig benådning såsom ett fjärde
stadium. Äfven gemensamhetsfången tillbringar
ovillkorligen nätterna i cell.
I Norge skall enligt lagen om fängelseväsendet och
tvångsarbete 31 maj 1900 straffarbete på tid intill
två år aftjänas h. o. h. i enrum. Straffångar på
längre tid skola hållas i enrum från sex månader till
två år, och om det finnes tillrådligt, utöfver denna
tid intill fyra år. Med fångens begifvande eller af
särskilda skäl kan cellvistelsen utsträckas jämväl
härutöfver. Gemensamhetsfångarna skola om natten
hållas af skilda från hvarandra, och allt samtal dem
emellan är förbjudet. En progressiv klassindelning
eger rum, och straffångar, som utstått två tredjedelar
af straffet (dock minst sex månader), skola ”frigifvas
på prof”, såvida icke deras förhållande i fängelset
eller andra särskilda omständigheter göra det
otillrådligt. Fängelsestraff skall i allmänhet undergås i
cell. Hvad lagen sålunda bestämmer i fråga om
straffarbetes verkställande i enrum och
gemensamhetsfångarnas afskiljande om natten skall emellertid
icke f. n. träda i kraft, ”enär de därför erforderliga
fängelsebyggnaderna ännu icke finnas”.
Litt., utländsk: J. Howard, ”The state of prisons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Aug 16 00:26:32 2026
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0148.html