(Hæmatoxylon campechianum). Veden innehåller hematoxylin, hvilket genom vissa kemiska förändringar öfvergår till färgämne. Vanligen utlöses detta ur veden till s. k. blåholtsextrakt. — Bland blå tjärfärger märkas alisarinblått, alkaliblått, indulin, viktoriablått, metylenblått, marinblått etc. Dahlia och metylviolett ha en violett nyans. Bruna färger. Katechu är ett extrakt af kärnveden till den i Ostindien växande Acacia catechu. — Bresilja, förut omnämnd, ger äfven brun färg. — Bruna tjärfärger äro vesuvian och bismarckbrunt. Svarta färger. Till svarta färger användas med tjänliga betmedel både färgträ och tjärfärger; bland de senare märkas briljantsvart, blåsvart, kolsvart etc. Beträffande färgarfärgerna se vidare Färgning. B. Målarfärgerna äro pulverformiga och olösliga i den vätska (olja, fernissa, limvatten, vatten), hvari de utröras. De äro ofta af mineraliskt, men stundom äfven af organiskt ursprung, nämligen lackfärgerna, som beredas därigenom, att man på ett olösligt, ofärgadt pulver utfäller färgarfärger. Lackfärgerna äro billiga och utmärkas för stor rikedom på nyanser, men äro ofta ganska obeständiga. Om färgernas användning inom konstmåleriet se Färgkemi. Röda färger. Cinnober (rödt svafvelkvicksilfver) är kvicksilfrets förnämsta malm (se Cinnober), men kan framställas äfven på konstgjord väg. — Mönja (blyoxid-blysuperoxid) erhålles genom långvarig upphettning af blyoxid (blyglete) eller af kolsyrad blyoxid (blykarbonat) vid luftens närvaro, då syre bindes. Mönja är en vacker röd färg af stor täckkraft och användes ofta till målning af föremål, särskildt metaller, som skola vara i beröring med vatten. — Järnfärger. Bränd järnoxid är till färgen röd till rödbrun och meddelar samma färg åt lera, om järnoxiden finnes i tillräcklig mängd. Ett stort antal målarfärger af olika nyanser och olika andra egenskaper finnes, i hvilka järnoxid är det egentliga färgämnet. Bland hithörande färger märkas bergrödt, bolus; brunröda färger: crocus martis (se Crocus metallorum), caput mortuum (se d. o.), järnrödt, järnmönja, italienskt rödt, Falu rödfärg o. s. v. — Lackfärger. De finaste fås af koschenill (karmosin-, wienlack m. fl.) och af krapp. — Af tjärfärgerna ponceau och eosin beredas imiterad cinnober och krapplack. — Berlinerrödt är en lackfärg, som göres af bresilja, stärkelse, krita och alun. Orange, gula och bruna färger. Kromrödt, kromgult utgöres af blykromat (kromsyrad blyoxid), hvarvid olika nyanser framkallas genom olika sammansättning. Ju mera blyoxid, desto mörkare blir färgen. — Gummigutta är ett gummiharts, som erhålles genom intorkning af den mjölklika saft, som utflyter ur den sårade stammen af ett ostindiskt träd (Garcinia Hanburyi). Användes mest i vattenfärg och fernissor. — Ockra och umbra bestå af mer eller mindre rent järnoxidhydrat och finnas i nästan otaliga nyanser. — Jordfärger bestå af finmalen jord, som färgas genom en halt af järn, mangan eller kol. Hithörande äro terra de siena och ett annat slags umbra (se ofvan). — Berlinerbrunt erhålles genom upphettning af berlinerblått och består af en blandning af järnoxid, koljärn och järncyanid. Gröna färger erhållas därigenom, att man blandar gula och blå målarfärger, t. ex. berlinergrönt, en blandning af berlinerblått och kadmiumgult. Själfständiga gröna färger äro kromgrönt (kromoxid), smaragdgrönt (kromoxidhydrat), viktoriagrönt (krom- och zinkhaltig färg) samt arsenikfärger, såsom scheelegrönt, schweinfurtgrönt, kejsargrönt, hvilka äro mycket vackra, men giftiga; rinmansgrönt (koboltgrönt), spanskt grönt (basiskt kopparacetat), berggrönt (basiskt kopparkarbonat) och grön ultramarin. Därtill komma flera lackfärger såsom nattgrönt, kalkgrönt m. fl. Blå färger. Berlinerblått l. pariserblått erhålles af gult blodlutsalt och ett järnoxidsalt. Motstår väl sura, men förstöres af alkaliska vätskor. — Ultramarin, som tillverkas af lera, svafvel och soda, tål däremot väl alkaliska, men ej sura vätskor. Ultramariner finnas i olika nyanser från himmelsblått till gröna å ena och violetta å andra sidan. — Smalt är finmalet koboltglas. — Bremerblått, kopparoxid med något karbonat. — Bergblått består af orent kopparoxidhydrat. Lackfärgerna äro vanligen imitationer af föregående. Violetta färger äro ultramarin och diverse lackfärger. Hvita färger. Blyhvitt (se d. o.) är basiskt blykarbonat. Det framställes direkt ur bly, som i fuktig kolsyrehaltig luft — ofta i närvaro af ättiksyreångor — öfvergår till blyhvitt. Färgen täcker väl, men svartnar vid närvaro i luften af vätesvafla samt är giftig. — Zinkhvitt består af zinkoxid, erhållen antingen på torra vägen genom förbränning af zink och rökens tillvaratagande eller också på våta vägen genom karbonatets utfällande och efterföljande glödgning. Zinkhvitt är ej giftigt och svartnar ej. Holländskt zinkhvilt är svafvelzink. — Barythvitt l. permanenthvitt (se Barium) utgöres af bariumsulfat och är en ej giftig färg, som alltmer användes i stället för blyhvitt. — Andra hvita färger äro malen tungspat, malen krita, talk, piplera, porslinslera m. fl. Svarta färger utgöras i regel af kol i en eller annan form. Från djurriket härstamma bensvart och elfenbenssvart. Ur växtriket erhållas olika slag af kimrök. Sämsta kvaliteten erhålles genom målning af barrvedskol, bästa genom uppsamling af sot från brinnande lågor, lampsvart. En del af de nu beskrifna målar- och färgarfärgerna användes för speciella ändamål, såsom färgning af läder, trä, till pappers- och tapettryck o. s. v. Här böra särskildt påpekas emaljfärgerna, hvilka användas vid glas- och porslinsmålning. De bestå af blyglas med färgande oxider, som finmales och utröres i tjock terpentin- eller lavendelolja. 3. Boktr, (icke-fackmässigt benämnd ”trycksvärta”). Se Boktryckarkonst, sp. 983. 4. Her. Se Heraldiska färger. <tab>1. G. N. 2. E—t N—n. Färgaberration (se Aberration), fys. Se Lins. Färgad. 1. Bot., säges en växtdel vara, som har annan färg än grön, i synnerhet en i ögonen fallande sådan. 2. Etnol. Färgad, i motsats mot hvit, kallas i länder, med en befolkning af olika raser, en person, som ej tillhör den oblandade kaukasiska rasen. Färgargallstekeln, zool. Se Gallsteklar. Färgaryd, socken i Jönköpings län, Västbo härad. 8,605 har. 1,336 inv. (1907). Annex till Långaryd, Växjö stift, Västbo kontrakt.