Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgblindhet (Daltonism, Dyskromatopsi) - Färgcirkel - Färgcrayontryck - Färgelanda - Färgen - Färgetsning - Färgfilter l. Ljusfilter - Färgfinkar - Färgfotografi - Färgginst - Färggravyr, Färgetsning, Färgradering, Färgkopparstick, Färgträsnitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid ljusets gång genom och absorption i näthinnan,
hvilka under stridens hetta blifvit förbisedda af
båda teoriernas förkämpar, göra emellertid en
revision af vissa delar af läran om färgsinnet nödvändig.
Den betydande skillnad af färgsinnet, som förefinnes
mellan det centrala, fixationspunkten närmast
omgifvande partiet och det intill detta gränsande
paracentrala, och som bl. a. tager sig uttryck däri, att
rent ljus från den violetta ändan af spektrum vid
litet synfält synes blått, när man fixerar fältets
midt, under det att den violetta färgen framträder,
när man ser bredvid detsamma, gör resultaten af
de hittills med relativt stora synfält företagna
undersökningarna osäkra. Väl har man länge haft sig
en viss skillnad bekant, men man har tillskrifvit
denna en absorption i det färgämne, som man trodde
förefinnas äfven under lifvet motsvarande den s. k.
gula fläcken, men hvilket emellertid visat sig
uppträda först efter döden. I överensstämmelse härmed
ha undersökningarna af färgsinnet varit riktade
hufvudsakligen på det paracentrala området, under det
att förhållandet är, att ljuset här genom inverkan af
fluorescensen och andra fysikaliska förhållanden
förändras, innan det kommer till de ljuspercipierande
apparaterna. Det är alltså för den närmare
kännedomen om färgblindhetens väsen och de olika arternas
ställning till hvarandra nödvändigt att undersöka
med tillräckligt små fält, under det att för
undersökning ai den enskilde individens duglighet med
afseende på färgsinnet de hittills använda metoderna
fortfarande tjäna sitt ändamål.
G—d.
Färgcirkel, fys. Se Färg, sp. 268.
Färgcrayontryck [-kräjå’-]. Se Färggravyr.
Färgelanda (ej Ferglanda), socken i
Älfsborgs län, Valbo härad. 11,597 har. 2,954 inv.
(1907). F. bildar med Ödeborg ett konsist. pastorat
i Karlstads stift, Västra Dals kontrakt.
Färgen. 1. Insjö i Älfsborgs län, delad mellan
Alingsås landsförsamling och Hemsjö socken, har
aflopp norrut till Säfveån genom den lilla sjön
Gärdsken. — 2. Insjö i västra delen af Jönköpings län,
i Femsjö, Färgaryds och Långaryds socknar; den
består af tre genom korta åar förenade sjöar, Södra
F., Mellan-F. och Norra F., hvilka ha en
sammanlagd ytvidd af omkr. 13 kvkm. och ligga 133—134
m. ö. h. De upptaga flera tillflöden och ha genom
Färgån aflopp till Nissan.
Wbg.
Färgetsning. Se Färggravyr.
Färgfilter l. Ljusfilter. Se Fotografi,
sp. 1000 och 1002.
Färgfinkar, Tanagridæ, zool., en familj hörande
till fågelordningen Passeriformes, förekomma
uteslutande i Amerika. De erinra genom sin
kroppsform mycket om finkarna, från hvilka de skilja sig
företrädesvis genom obetäckta näsborrar och en
vanligen mera lysande färgdräkt. De lefva företrädesvis
i skogarna af växtämnen, i ringare mån af insekter.
Enär de i stora flockar kunna hemsöka planteringar,
anses de för skadliga. Alla äro mycket klena
sångare. De mest bekanta af de många arterna höra
till släktet Traupis (l. Tanagra).
L—e.
Färgfotografi. Se Fotografi, sp. 1000.
Färgginst, bot., namn på Genista tinctoria. Se
Färgväxter och Genista.
Färggravyr, Färgetsning,
Färgradering, Färgkopparstick, Färgträsnitt,
i teknisk bemärkelse oegentliga benämningar på
färgtryck, tagna från en eller flera, i ett eller annat
maner, graverade eller etsade plåtar eller plattor.
Färggravyren hör nämligen icke till den
konstnärliga grafikens område, utan h. o. h. till
koppartryckets och träsnittstryckets. Plåtar eller plattor
kunna visserligen graveras eller etsas med särskild
hänsyn till deras användning för färgtryck, men
man kan icke färgetsa eller färggravera. Den
tilllämpade grafiska proceduren förblir alltid densamma
oafsedt den grafiska plåtens eller tryckplattans
slutliga ändamål.
Konstgrafiska färgtryck kunna framställas på många
olika sätt. Äldst är färgträsnittet, hvilket
först uppträder i Tyskland vid början af 1500-talet.
De äldsta färgträsnitten tillhöra den art, som brukar
benämnas clair-obscursnitt (ljus-dunkel). De trycktes
på kulört papper, hvilket gaf mellantonerna med
en särskild stock för de mörkaste skuggorna och
en för de ljusaste dagrarna. Aftrycket liknar
närmast en i olika nyanser af samma färg, vanligen
grått, gulbrunt, blått, grönt, utförd laverad
teckning, och förfaringssättet blef därför användt i
synnerhet för återgifvande af handteckningar. Bland
de äldre tyska clair-obscur-träsnitten märkas blad af
eller efter Lucas Cranach d. ä., Hans Baldung,
Burckmair och Dürer. Konsten kom därefter snart
nog till Italien. Det äldsta daterade italienska
bladet bär årtalet 1518 och är utfördt af Ugo
da Carpi. Bland berömda mästare inom denna
gren må vidare framhållas Andrea Andreani och
Henrik Goltzius. Cornelis Bloemaert (d. efter 1680)
förenade koppargravyr och träsnitt, i det att
konturerna utfördes med den förra tekniken, skuggor
och toner med den senare. I våra dagar har
färgträsnittet på nytt trädt fram och tillvunnit sig
större intresse än som måhända någonsin förut
kommit det till del. Det moderna färgträsnittet
har emellertid anknutit sig mindre till den
föregående utvecklingen i Europa än till det japanska
färgträsnittet. Man har noggrant studerat dettas
förfinade och likväl stilfullt enkla teknik och bemödat
sig om att tillegna sig den. Exempel på den rent
af monumentala verkan man på denna väg vunnit
bjuda engelsmannen Nicholsons porträtt af berömda
samtida. Af svenskar ha hittills de båda i Dachau
i Bajern utbildade djurskildrarna Harriet Sundström
och Karl O. Petersén i större utsträckning arbetat
på detta område. I deras blad finner man prof på,
hur man begagnar sig af själfva papperets struktur
och färg samt af s. k. blindtryck i det moderna
färgträsnittet. Att detta fullföljande af japanernas uppslag
ej är den enda väg, som står färgträsnittet öppen i
våra dagar, visar tysken Albert Krüger med sina
mästerliga, minutiöst trogna och likväl fria och
originella tolkningar af primitiva italienska målares taflor.
Först i slutet af 1600-talet började man anlita
graverade eller etsade kopparplåtar för
åstadkommande af färgtrycksblad, men dessa tidigare tryck
äro väl mest att anse som intressanta experiment.
Sedan emellertid mezzotintamaneret (skrapsticket)
under 1700-talet vunnit en väl förtjänt terräng på
det konstgrafiska området, började
färgkoppartrycket lifligare anlitas och uppnådde mot slutet
af 1700-talet en fullkomlighet, som det sedan dess
aldrig mäktat återvinna. De äldre
färgkoppartrycken åstadkommos med tillhjälp af flera plåtar,
en för hvar färg, vanligen hufvudfärgerna, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
