Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgblindhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
283
Färgcirkel-Färggravyr
284
vid ljusets gång genom och absorption i
näthinnan, hvilka under stridens hetta blifvit
förbisedda af båda teoriernas förkämpar, göra
emellertid en revision af vissa delar af läran om
färgsinnet nödvändig. Den betydande skillnad af
färgsinnet, som förefinnes mellan det centrala,
fixationspunkten närmast om-gifvande partiet
och det intill detta gränsande paracentrala,
och som bl. a. tager sig uttryck däri, att
rent ljus från den violetta ändan af spektrum
vid litet synfält synes blått, när man fixerar
fältets midt, under det att den violetta färgen
framträder, när man ser bredvid detsamma, gör
resultaten af de hittills med relativt stora
synfält företagna undersökningarna osäkra. Väl
har man länge haft sig en viss skillnad bekant,
men man har tillskrifvit denna en absorption
i det färgämne, som man trodde förefinnas
äfven under lifvet motsvarande den s. k. gula
fläcken, men hvilket emellertid visat sig
uppträda först efter döden. I överensstämmelse
härmed ha undersökningarna af färgsinnet varit
riktade hufvudsakligen på det paracentrala
området, under det att förhållandet är, att
ljuset här genom inverkan af fluorescensen
och andra fysikaliska förhållanden förändras,
innan det kommer till de ljuspercipierande
apparaterna. Det är alltså för den närmare
kännedomen om färgblindhetens väsen och de olika
arternas ställning till hvarandra nödvändigt att
undersöka med tillräckligt små fält, under det
att för undersökning ai den enskilde individens
duglighet med afseende på färgsinnet de hittills
använda metoderna fortfarande tjäna sitt ändamål.
G-d.
Färgcirkel, fys. Se Färg, sp. 268.
Färgcrayontryck [-kräjå’-]. Se Färggravyr.
Färgelanda (ej Ferglanda), socken i Älfsborgs
län, Valbo härad. 11,597 har. 2,954
inv. (1907). F. bildar med Ödeborg ett
konsist. pastorat i Karlstads stift, Västra
Dals kontrakt.
Färgen. 1. Insjö i Älfsborgs län, delad mellan
Alingsås landsförsamling och Hemsjö socken, har
aflopp norrut till Säfveån genom den lilla sjön
Gärdsken. – 2. Insjö i västra delen af Jönköpings
län, i Femsjö, Färgaryds och Långaryds socknar;
den består af tre genom korta åar förenade
sjöar, Södra F., Mellan-F. och Norra F.,
hvilka ha en sammanlagd ytvidd af omkr. 13
kvkm. och ligga 133–134 m. ö. h. De upptaga
flera tillflöden och ha genom Färgan aflopp
till Nissan.
Wbg.
Färgetsning. Se Färggravyr.
Färgfilter l. Ljusfilter. Se Fotografi, sp. 1000
och 1002.
Färgfinkar, Tanagridæ, zool., en familj
hörande till fågelordningen Passeriformes,
förekomma uteslutande i Amerika. De erinra
genom sin kroppsform mycket om finkarna,
från hvilka de skilja sig företrädesvis genom
obetäckta näsborrar och en vanligen mera lysande
färgdräkt. De lefva företrädesvis i skogarna
af växtämnen, i ringare mån af insekter. Enär
de i stora flockar kunna hemsöka planteringar,
anses de för skadliga. Alla äro mycket klena
sångare. De mest bekanta af de många arterna
höra till släktet Traupis (l. Tanagra).
L-e.
Färgfotografi. Se Fotografi, sp. 1000.
Färgginst, bot., namn på Genista tinctoria. Se
Färgväxter och Genista.
Färggravyr, Färgetsning, Färgradering,
Färgkopparstick, Färgträsnitt, i teknisk
bemärkelse oegentliga benämningar på
färgtryck, tagna från en eller flera, i ett eller
annat maner, graverade eller etsade plåtar eller
plattor. Färggravyren hör nämligen icke till den
konstnärliga grafikens område, utan h. o. h. till
koppartryckets och träsnittstryckets. Plåtar
eller plattor kunna visserligen graveras eller
etsas med särskild hänsyn till deras användning
för färgtryck, men man kan icke färgetsa eller
färggravera. Den tilllämpade grafiska proceduren
förblir alltid densamma oafsedt den grafiska
plåtens eller tryckplattans slutliga ändamål.
Konstgrafiska färgtryck kunna framställas
på många olika sätt. Äldst är färgträsnittet,
hvilket först uppträder i Tyskland vid början af
1500-talet. De äldsta färgträsnitten tillhöra
den art, som brukar benämnas clair-obscursnitt
(ljus-dunkel). De trycktes på kulört papper,
hvilket gaf mellantonerna med en särskild stock
för de mörkaste skuggorna och en för de ljusaste
dagrarna. Aftrycket liknar närmast en i olika
nyanser af samma färg, vanligen grått, gulbrunt,
blått, grönt, utförd laverad teckning, och
förfaringssättet blef därför användt i synnerhet
för återgifvande af handteckningar. Bland de
äldre tyska clair-obscur-träsnitten märkas blad
af eller efter Lucas Cranach d. ä., Hans Baldung,
Burckmair och Dürer. Konsten kom därefter snart
nog till Italien. Det äldsta daterade italienska
bladet bär årtalet 1518 och är utfördt af Ugo
da Carpi. Bland berömda mästare inom denna gren
må vidare framhållas Andrea Andreani och Henrik
Goltzius. Cornelis Bloemaert (d. efter 1680)
förenade koppargravyr och träsnitt, i det att
konturerna utfördes med den förra tekniken,
skuggor och toner med den senare. I våra dagar
har färgträsnittet på nytt trädt fram och
tillvunnit sig större intresse än som måhända
någonsin förut kommit det till del. Det moderna
färgträsnittet har emellertid anknutit sig mindre
till den föregående utvecklingen i Europa än till
det japanska färgträsnittet. Man .har noggrant
studerat dettas förfinade och likväl stilfullt
enkla teknik och bemödat sig om att tillegna sig
den. Exempel på den rent af monumentala verkan
man på denna väg vunnit bjuda engelsmannen
Nicholsons porträtt af berömda samtida. Af
svenskar ha hittills de båda i Dachau i Bajern
utbildade djurskildrarna Harriet Sundström och
Karl 0. Petersen i större utsträckning arbetat
på detta område. I deras blad finner man prof
pår hur man begagnar sig af själfva papperets
struktur och färg samt af s. k. blindtryck i det
moderna färgträsnittet. Att detta fullföljande af
japanernas uppslag ej är den enda väg, som står
färgträsnittet öppen i våra dagar, visar tysken
Albert Krüger med sina mästerliga, minutiöst
trogna och likväl fria och originella tolkningar
af primitiva italienska målares taflor.
Först i slutet af 1600-talet började man
anlita graverade eller etsade kopparplåtar
för åstadkommande af färgtrycksblad, men
dessa tidigare tryck äro väl mest att
anse som intressanta experiment. Sedan
emellertid mezzotintamaneret (skrapsticket)
under 1700-talet vunnit en väl förtjänt
terräng på det konstgrafiska området, började
färgkoppartrycket lifligare anlitas och uppnådde
mot slutet af 1700-talet en fullkomlighet, som
det sedan dess aldrig mäktat återvinna. De äldre
färgkoppartrycken åstadkommos med tillhjälp
af flera plåtar, en för hvar färg, vanligen
hufvudfärgerna, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
