Hälsingborg—Helsingör, Malmö—Köpenhamn (se fig. 2); likaledes har en ångfärjeförbindelse mellan Trelleborg och Sassnitz i mars 1908 blifvit beslutad. — För krigsbruk nyttjas ofta färjor till öfverförande af mindre truppdelar öfver breda vattendrag, då tid eller material saknas för utförande af en större brobyggnad. En sådan färja bygges på två pontoner (pontonkoppel), båtar, stockflottar eller andra flytande stöd, hvilka förenas medelst korsvis spända tåg samt flera bredvid hvarandra liggande underslag, som räcka öfver alla fyra relingarna. Öfver underslagen lägges en vandring af plank, kring hvilken spännes ett räcke af tåg.

Fig. 2. Ångfärja (svensk) Malmö—Köpenhamn, i Malmö hamn.

<tab>O. A. B. O. E. G. N. (C. K. S.) Färjestaden, färjeplats, gästgifvargård, poststation och tingsställe (för Ölands södra mot) i Torslunda socken på Öland, vid Kalmar sund. Därifrån är vid öppet vatten äfven daglig ångbåtsförbindelse med det midt emot belägna Kalmar. Sundet är där omkr. 6 km. bredt. Vid F. finnas ännu lämningar efter en befästning, den s. k. Färjestadsskansen l. Kråkskärs skans, som af Peder Mikaelsson Hammarskiöld anlades på våren 1612, men måste af honom utrymmas redan 1 juni s. å., då skansen besattes af danskarna, hvilka började utvidga och förstärka densamma. Återlämnad i Knäredsfreden 1613, förstärktes skansen 1622—23 och 1636—40, då den ”sattes på stenfot”; 10 aug. 1677 intogs den af danskarna och sattes af dem i brand 14 s. m. 1678 reparerades skansen ånyo. Efter 1698 lämnades den att förfalla. <tab>L. W:son M. Färjestadsskansen. Se Färjestaden. Färla, Åke Bengtsson. Se Ferla. Färlöf, socken i Kristianstads län, Östra Göinge härad. 4,184 har. 1,913 inv. (1907). F. bildar med Norra Strö ett alternerande regalt och till egaren af Araslöf patronelit pastorat i Lunds stift, Östra Göinge kontrakt. Vid F. anlade svenskarna 1677 en skans, som 1678 förstärktes, men sedan fick förfalla. Färm (af fr. ferme, lat. firmus, fast, stadig, trygg), flink, rask, snabb och skicklig (dessa betydelser har ordet fått endast i svenskan och delvis i danskan). — Färmetet l. Färmitet (af fr. fermeté, lat. firmitas, fasthet), flinkhet, raskhet i förening med skicklighet. Färna, zool. Se Id. Färnbock (förvrängning af Fernambuco-ved, lat. Lignum Fernambuci; namnet efter staten Pernambuco l. Fernambuco i Brasilien), bresilja, tekn., erhålles af den i Brasilien inhemska Cæsalpinia echinata, fam. Leguminosæ, afd. Cæsalpinioideæ. Färnbock utgöres af det nämnda trädets kärnved, som kommer i handeln i armstjocka, hårda, fasta, täta, fintrådiga och tunga stycken af växlande längd. Färgen är utvändigt smutsigt rödbrun eller stundom blåsvart, men inuti gulröd. Vedblocken äro vanligen stämplade med ett inbrändt F. Lukt saknas, men smaken är sötaktig och på samma gång sammandragande. F. förekommer äfven i raspad form. Liknande ”färgträ”, men icke så mörkrödt och mindre värdefullt, erhålles af andra arter af samma släkte, t. ex. C. crista och bijuga i Västindien. Ur dessa har man framställt, mer och mindre rent, ett kristalliserande färgämne, brasilin, som ur olika lösningsmedel kristalliserar med olika form och färg (från halmgul till brun). Det nyttjas nästan uteslutande som färgmedel och till finare snickeriarbeten samt i hemlandet som medicin mot malaria, diarré etc. <tab>O. T. S. (G. L—m.) Färnebo. 1. Härad i Värmlands län, ingår i Östersysslets domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Färnebo, Nordmark, Rämen, Brattfors, Gåsborn, Kroppa, Lungsund. 1,960 kvkm. 18,451 inv. (1907). — 2. Kontrakt i Västerås stift. Se Väster-Färnebo. — 3. Socken i Färnebo härad, äfven kallad Filipstads landsförsamling. 49,136 har. 4,810 inv. (1907). Annex till Filipstads stadsförsamling, Karlstads stift, Nyeds