anläggas vidare behöfliga täckta rum, ammunitionsmagasin och förbindelsegrafvar. Slutligen anläggas dels af masker dolda vägar och järnvägar såväl längs gördellinjen som radiellt bakåt från densamma, dels observationsplatser och telefonnät. Fig. 7 visar en schematisk bild af en del af en fortfästning (S = stormfort, E = enhetsfort, Mv = mellanverk, F = fjärrhållningsbatterier, I = infanteriverk, Mb = mellanbatterier, A = ammunitionsmagasin, B = täckta rum, K = kärnfästningen). Vid anläggandet af en kustfästning måste tagas hänsyn till en fientlig flottas anfalls- och försvarsmedel: pansarskyddade och med gröfsta och mest långskjutande artilleri bestyckade fartyg, hastigt och öfverraskande uppträdande samt snabbt passerande af det beskjutna området. I följd häraf måste kustfästningens till skydd för hamn och anläggningar af olika slag afsedda verk dels vara så långt framskjutna, att äfven det gröfsta fientliga fartygsartilleriet icke kan göra afsevärd skada, dels bestyckas med pansarbrytande kanoner och gröfsta kastpjäser; vidare måste kustfästningen redan i fred besitta en synnerligen hög grad af krigsberedskap; och slutligen måste kustfästningen förfoga öfver snabbt och säkert verkande eldledningsanordningar, väl utbildadt bevaknings- och signalväsen, ett talrikt och snabbskjutande artilleri, torpedbatterier och säkra stängsellinjer, hvarigenom de fientliga fartygen tvingas till långsammare passerande af de beskjutna områdena. Öfriga anordningar, såsom skydd mot fientlig eld, mot anfall från landsidan m. m. d., afvika ej från motsvarande å en landfästning. En kustfästnings sjöfront består af kustfort och kustbatterier, torpedbatterier och ibland äfven infanteriverk samt af särskilda snabbeldsbatterier försvarade stängsellinjer, hvilka senare kunna vara fasta, försänkningar, eller flytande, minor, bomstängsel med eller utan undervattensnät, af flöten uppburna kättingar, tågspärr, stockflottar m. m. d., hvarjämte ett inre försvar i allmänhet anses nödvändigt för bekämpande af de fientliga fartyg, som lyckats forcera sig igenom något af inloppen till krigshamnen. Landfronten anordnas, som nyss antydts, i öfverensstämmelse med reglerna för en landfästning, men måste ha en redan under fred bättre än denna senare tillgodosedd krigsrustning. Om fästningsbyggandets historiska utveckling se Befästningskonst. L. W:son M. Fästningsartilleri, krigsv., benämning såväl på de pjäser, som ingå i en fästnings bestyckning, som på det vapenslag, som är af sedt att bemanna dessa pjäser. Under senare tider har man gjort en bestämd skillnad mellan landfästnings- och kustfästningsar-tilleri. Det senare slaget namnes numera kustartilleri (se d. o.). Af naturliga skäl ha olika -tiders befästningssystem gjort sitt inflytande gällande på fästningsartilleriets beskaffenhet. Under äldre tider, då man ej ännu använde pansarkonstruktioner å fästningarna, stodo pjäserna på öppen vallgång, och deras antal var tämligen stort. I samma mån som pansarkonstruktioner börjat att införas och artilleriets skydd därigenom väsentligen ökats, har antalet pjäser ansetts kunna väsentligen nedbringas. Äfven -af kostnadsskäl har detta blifvit en nödvändighet, .då nutidens pansarkonstruktioner blifva synnerligen -dyrbara. I fästningsartilleriets materiel ingå såväl flackbane- som kastpjäser. De förstnämnda variera i kaliberstorlek mellan 15 och 6 cm., de sistnämnda mellan 21 och 12 cm. Förutom den bestyckning, som är permanent uppställd i de olika försvarsverken, ingår i hvarje fästnings bestyckning den s. k. rörliga bestyckningen (se Bestyckning 1). I Sverige ha för den rörliga bestyckningen kommit till användning de pjäser, som vid fältartilleriets ombe-väpning blifvit obehöfliga för det rörliga försvaret. Vid nutidens moderna landfästningar uppställes den fasta artilleribestyckningen i allmänhet i pansartorn, hvilka erhålla synnerligen stora dimensioner, beroende däraf, att man önskar skydda så stor del som möjligt af pjäsen under pansar (vid kust- och fartygsartilleri är däremot en stor del af pjäsen alltid oskyddad, äfven om den är monterad i pansartorn). I afseende på pjäsernas taktiska användning vid en landfästning särskiljer man artilleri-stridspjäser och stormpjäser, i afseende på stridsberedskap säkerhetsbestyckning och fullständig bestyckning. Bemanningen af fästningsartilleriets materiel har förut såväl i Sverige som äfven i de flesta andra länder erhållits från fältartilleriet. Den alltjämt växande tekniska utvecklingen, som icke gjort sig minst gällande inom fästningsartillerivapnet, har emellertid framtvingat en specialisering, och i en del länder, bland dem Sverige, ha uppsatts särskilda fästningsartilleritrupper. Rörande detta vapenslags organisation i vårt land se Sverige (Försvarsväsen). E. N. Fästningsfortifikationsområde, krigsv., sammanfaller vanligen med fästningsförsvarsområde. Se vidare Fortifikationsområde. L.W:sonM. Fästningsfront. Se Front och Fästning. Fästningsfyrkanten. Se Fästning, sp. 311. Fästningsfängelse. Se Fängelse och Fäst-ningsstra ff. Fästningsförråd. Se F ö r r å d. Fästningsförsvarsområde, krigsv., kallas den zon omkring en fästning, hvars bevakning och försvar ledas af kommendanten. Dess storlek bestämmes af K. M :t redan under fred. Vid mobilisering får kommendanten särskild befogenhet, bl. a. i afseende å rekvisitionsrätt, inom området. L. W:sonM. Fästningsgrupp. Se Fästning, sp. 311. Fästningsingenjörkompani. Se Ingenjörtrupper. Fästningsintendentür, förv., har att ombesörja de ekonomiska angelägenheterna å en fästning. Särskildt organiserad fästningsintendentur finnes icke i Sverige. Fästningskrig, krigsv., gemensam benämning för alla om en fästnings besittningstagande förda strider. Fästningskriget skiljer sig från fältkriget däruti, att för den anfallande ortens eröfring är stridsmålet och de fientliga truppernas tillintetgörande blott ett medel härför, under det att i fältkriget förhållandet i allmänhet är omvändt. Då vidare en fästning bör vara befäst och försvarad med sådana medel, som fältarmén ej* kan öfvervinna, så fordrar fästningskriget äfven för den anfallande särskilda för ändamålet af-passade stridsmedel och dessa betjänande trupper: artilleri- och ingenjörbelägringsparker samt starka artilleri- och ingenjörafdelningar. Vid anfall på en fästning måste ledningen vara fullt förtrogen med de på försvarssidan befintliga freds- och krigsbyggnadernas natur för att kunna till gemensamt mål förena och till ömsesidigt under-