- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
323-324

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fästningskrig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

323 Fästningskrig 324 terande) af fästningens artilleri genom frontal eld, demolitionsbatterier för demolering genom indirekt eld af kaponjärer och andra täckta rum, samt bräsch-latterier, afsedda att sönderskjuta eskarpmuren, hvarjämte i parallellen anlades mörsarbatterier mot de anfallna verkens inre och fältbatterivärn, särskildt som flygelbatterier, mot utfallsförsök. Under skydd af artillerielden framfördes vidare anfallsgrafvar 1. approcher (attacker), i sicksack hufvudsakligen mot anfallsfrontens utgående vinklar; innan sapptäteina hunnit halfvägs till fästningen, afbrötos de emellertid af en andra parallell, E-E, dit löpgrafsvakten sedan framflyttades från den första. Härefter fortsattes approcherna, af brutna af half paralleller, F-F, och. vid fältvallens fot anlades tredje parallellen, G-G. Härpå följde fältvallens kröning (couronnement), H-H, för behärskande af betäckta vägen och skyddande af nedgången till grafven samt för beredande stånd kunde åstadkomma samma verkan, som tidigare ej ernåddes utan framryckande ända till grafbranten, blef det för detta vapen förut oumbärliga ingenjöranfallet så godt som öfverflödigt; och samtidigt blef det infanteriet, som fick öfvertaga uppgiften att åstadkomma eldöfverlägsenhet och som därför med hjälp af gevär och spade måste tilltvinga sig passagen öfver det nu mycket förstorade anfallsfältet. Näranfallet, som förut börjat först på glacisen, fick nu en stor utsträckning och trädde fullständigt i förgrunden, eftersom det blott kunde förberedas och understödjas genom artillerianfallet. Härmed har fästningskriget utträdt ur det schematiska tillvägagångssättet, och uppgiften att leda detsamma har öfvergått från ingenjör- och artilleribefälhafvarna till belägringskårens chef, hvaraf framgår nödvändigheten af, att en utbildad fästningsgeneralstab finnes bredvid fältgeneralstaben. En nutida belägring består sålunda Fig. 2. af plats för ytterligare behöfliga bräschbatterier och för till flankeringseldens tystande m. m. afsedda kontrabatterier. Hade fästningen minförsvar, måste dock angriparen dessförinnan ha med användandet af anfallsminor utkämpat ett långsamt och tidsödande minkrig (se d. o.). Slutligen anordnas graf nedgång en, ett starkt sluttande underjordiskt galleri, och sedan kontereskarpmuren genombrutits och graf of ver g ang en verkställts, utföres stormningen. Ända till de rafflade eldvapnens införande kunde Vaubans schema för den regelbundna belägringens genomförande blifva i hufvudsak gällande. Infanterigeväret var ännu alltför verkningslöst, för att man skulle kunna tala om någon egentlig eldstrid förrän på fältvallen; och därför hvilade uppgiften att vinna eldöfverlägsenhet uteslutande på artilleriets skuldror. Detta vapen och ingenjörledningen delade sålunda huvudverksamheten sinsemellan, och infanteriet tillkom endast bevakningen, en del af löpgrafsarbetet, de omedelbara förberedelserna till stormningen och dennas utförande från en för detsamma anordnad stormställning. Men när artilleriet, tack vare de moderna eldvapnens framsteg, redan från stort af- uti (jfr fig. 2) cerneringen och försvararens tillbakakastande ur förterrängen, anläggandet af belägringsbatterier ej öfver 3 km. från gördellinjen, anordnandet af förstärkta ställningar för infanteri och fältartilleri till belägringsbatteriernas skydd (artil-leriskyddsställningar), artilleristridens genomförande och slutligen närstriden eller infanterianfallet, hvilket framgår gradvis öfver anfallsfältet med hjälp af löpgrafsarbete för anordnande af infanteriställningar med förbindelsegrafvar, allt med understöd af det sig alltmer närmande anfallsartillerret. När stormställningen uppnåtts, förstöras återstående hinder och murverk af ingenjörtruppen, som äfven dessförinnan kan ha tvingats att underlätta infanteriets framryckande medelst sapparbete och kanske också måste tillgripa minering för kontereskarpmurens bräsche-ring. Slutligen företages stormningen. Anfall på en kustfästning bör helst ske samtidigt mot sjö- och landfronterna, enär ett anfall enbart från sjön i allmänhet har föga utsikt att lyckas, såvida det ej kan ske fullständigt öfver-raskande, innan rustningen hunnit afslutas. Landfronten anfalles af en landsatt styrka på samma sätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 01:05:44 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free