Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Födelsemärke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
Födelsemärke-Födoämnen
332
Sveriges noggranna befolkningsstatistik visar,
att inom hvart och ett af åldersåren 16-20 år
mer än hvar annan hustru nedkommer med barn. I
åldern 30 år är detta redan fallet blott med
hvar tredje, i åldern 36 år med hvar fjärde, i
åldern 39 år med hvar femte, vid 45 år med mindre
än hvar tjugonde. Den högsta med säkerhet kända
åldern för en barnaföderska i vårt land är 52 år.
Frekvensen af oäkta födelser kan ses från
olika synpunkter och därför beräknas på
olika sätt. Ses företeelsen från mödrarnas
eller barnens synpunkt, då spörsmålet är,
huru många af mödrarna föda barn under de
ogynnsamma sociala villkor, som äro förenade
med barnafödsel utom äktenskapet, och huru
många af barnen, som göra sitt inträde i lifvet
under motsvarande ogynnsamma förhållanden, så
vinnes svaret genom att antalet oäkta födelser
sammanställes med hela antalet födelser. Ses
förhållandet från samhällets synpunkt, så
att frågan blir, huru stort antal oäkta barn
samhället har att mottaga (ej sällan till
försörjning på det allmännas bekostnad), bör
antalet oäkta födelser beräknas i förhållande
till folkmängden (i dess helhet). Betraktas
ändtligen frekvensen af oäkta födelser såsom en
mätare af det moraliska tillståndet, - hvilket
denna frekvens är från en synpunkt, bland många
andra, - så bör antalet hithörande föderskor
sammanställas med folkmängden af ogifta kvinnor
och änkor i medelåldern, t. ex. åldern 20/45
år. Af samtliga lefvande födda barn i Sverige äro
numera öfver 11 proc. oäkta, mot inom Väst-Europa
i allmänhet endast 8 proc. Här är vårt lands
ställning alltså mycket ofördelaktig, - en följd
af den låga äktenskapsfrekvensen. Jämfördt
med hela folkmängden åter födas i Sverige
årligen något mer än 3,000 oäkta barn på hvarje
million inbyggare, mot 2,450 i västeuropeiskt
medeltal; här är Sveriges ställning redan något
bättre. Jämfördt ändtligen med folkmängden af
ogifta kvinnor i åldern 20/45 år är Sveriges
tal af oäkta födelser 38 årligen för hvarje
tusental kvinnor, medan Väst-Europas medelsiffra
är 37. Här är Sveriges tal blott ungefär normalt.
Under de etthundrafemtio år vår
befolkningsstatistik omfattar har antalet
oäkta födelser blifvit relativt taget vid
pass fyrfaldigadt i vårt land. Starkast
var tillväxten mellan 1785 och 1825. En enda
längre tidrymd företer minskning, nämligen åren
1876-95. Inom det öfriga Väst-Europa ökades
frekvensen i allmänhet t. o. m. 1870-talet,
men numera är tendensen i de flesta länder
tillbakagång. I Sverige ökas frekvensen i
våra dagar starkt inom de yngre åldrarna
af den kvinnliga folkmängden, hvaremot de
mera framskridna åldrarna utvisa minskning.
G. S-g.
Födelsemärke (lat. nævus) kallas hvarje
medfödd abnorm fläck på människans hud, af
hvad färg, form och beskaffenhet den än må
vara. De vanligaste slagen af födelsemärken
äro de s. k. el d-märkena (se d. o.). - För
födelsemärkens aflägsnande har man på senaste
tiden med framgång börjat använda radium och
röntgenbehandling.
Födelse- och dopbok. Se Kyrkböcker.
Födelsetalet, statist. Se Födelsefrekvens.
Födoråd, Födorådstagare. Se Undantag.
Födoämnen, Lifsmedel, Näringsmedel kallas i
naturen förekommande eller med konst framställda
produkter, hvilka innehålla för människo- och
djurorganismens tillväxt, underhåll och
förrättningar tjänliga beståndsdelar,
näringsämnen. De särskildt för människan
viktigaste näringsämnena äro utom det för
förbränningen nödvändiga syret ägg-hviteämnen
(och dem närstående föreningar), fett, kolhydrat
(stärkelse och sockerartade ämnen), vatten och
salter 1. mineraliska ämnen. Dessa ämnen ha olika
betydelse för kroppens hushållning. Ägghvita,
fett och kolhydrat bilda en grupp, organiska
näringsämnen, och ha till uppgift att tillföra
kroppen det bränslematerial, som den behof ver
för att underhålla den i densamma försiggående
förbränningen. Då äfven alkohol till allra
största delen (97 proc.) för-brännes i
organismen och därigenom torde ega ett visst
besparingsvärde för öfriga näringsämnen, ligger
det nära till hands att räkna densamma till
näringsämnenas grupp. Dess betydelse såsom
näringsämne är dock jämförelsevis ringa, då
den, regelbundet förtärd i af sevärda mängder,
lätt framkallar sjukliga förändringar. Med
långt större skäl hänföres alkoholen till
njutningsmedlens klass. Ehuru af underordnad
betydelse som näringsämne för människan bör dock
otvifvelaktigt äfven cellulosan upptagas bland
de organiska näringsämnena. Vatten och salter
tjäna visserligen icke till förbränningen, men
måste såsom viktiga beståndsdelar af kroppen
likväl tillföras dess safter och väfnader
för att ersätta de förluster dessa lida
under ämnesomsättningen. Bland de för kroppen
viktigaste mineraliska beståndsdelarna förtjäna
nämnas koksalt, fosforsyrade salter och järn.
Ägghvita, fett och kolhydrat ha på grund af sin
olika elementära sammansättning olika betydelse
för kroppen. Fett och kolhydrat bestå endast af
kol, syre och väte, under det att ägghviteämnena
dessutom innehålla kväfve och svafvel samt i
vissa fall äfven fosfor. På grund af denna
olikhet i kemisk sammansättning plägar man
indela de organiska näringsämnena i kväfvehaltiga
(ägghvitan och denna närstående ämnen, såsom lim
och limgifvande väfnader) och kväfvcfria (fett
och kolhydrat). En för de organiska näringsämnena
gemensam egenskap är, att de representera en
viss mängd kemisk spännkraft, som i organismen
omsattes till lefvande kraft. Hvart och ett
af dem eger ett visst konstant kraftförråd,
som mätes genom den vid deras förbränning
frigjorda värmemängden. Denna plägar uttryckas
i värmeenheter (kalorier); och betecknar l
värmeenhet (v. e.) 1. kalori den mängd värme, som
åtgår för att höja temperaturen hos l kg. vatten
från 0° till 1° C. De oftast använda medeltalen
för de tre hufvudsakliga organiska näringsämnenas
fysiologiska förbränningsvärme äro:
för l gr. ägghvita ........................ 4,i
v. e.
» » » fett
.............................. 9,3 »
> » » kolhydrat........................ 4,i
»
T> » »
alkohol........................... 7,o »
De olika näringsämnena kunna vid den fysiologiska
förbränningen till en del ersätta hvarandra;
detta sker i viktsförhållanden, som i det
närmaste motsvara deras förbränningsvärden. Att
känna såväl de olika näringsämnenas fysiologiska
förbränningsvärme som i hvilket inbördes
förhållande de inom organismen kunna ersätta
hvarandra - deras isodynamiska värden - är af
grundväsentlig betydelse, för att man må kunna
rätt bedöma organismens näringsbehof under
olika förhållanden.
Människans dagliga näringsbehof växlar inom tam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
