387 Förbjudna orter-Förbränningsmotor 388 af alla led mellan hvar och en af de skylda och den, från hvilken de bägge härstamma, utan efter antalet led endast i den ena linjen från stammen, så fick detta äktenskapshinder en utomordentlig utsträckning. Väl medgåfvo påfvarna befrielse eller dispens; men tvånget var dock alltför tryckande, och genom flera kyrkomötens beslut inskränktes de förbjudna ledens antal. Ytterligare lättnad infördes genom reformationen. Äktenskap förbjöds mellan anförvanter i rätt upp- och nedstigande skyldskap, mellan syskon och mellan syskonbarn, men vid öfriga fall af sidoskyldskap endast när respectus parentelæ egde rum, d. v. s. när den ena stod närmare den för bägge gemensamma stammen än den andra (t. ex. systerdotter och morbroder), i hvilket fall dock dispens kunde gifvas. - I Sverige gällde under medeltiden de katolska bestämmelserna. I 1571 års kyrkoordning förbjöds äktenskap mellan skylda inom femte led, men dispens kunde gifvas i de led, "som icke voro förbudna i den heliga ikrift". Ytterligare inskränktes de förbjudna leden genom 1686 års kyrkolag, och 1734 års lag begränsade förbudet mot äktenskap mellan sidoskylda till syskon, syskonbarn och de fall, där respectus parentelæ eger rum. Äktenskap mellan syskonbarn egde dock konungen tillåta, och 1845 borttogs äfven det villkorliga förbudet i detta fall. Dansk och norsk rätt medgifver äktenskap mellan sidoskylda, äfven där respectus parentelæ eger rum; dock erfordras dispens, om det är kvinnan, som står närmare stammen. - Svågerlag har i allmänhet utgjort hinder för äktenskap i samma utsträckning som skyldskap. Den romerska kyrkan ansåg, att då man och hustru genom äktenskapet förenades till ett kött, borde samma förbud gälla för äktenskap mellan besvågrade som för giftermål mellan släktingar. Äktenskapshindret blef ännu mer omfattande därigenom, att svågerlag ansågs uppkomma ej blott genom äktenskap, utan ock genom lägersmål, och genom dess tillämpning äfven på det s. k. andra svågerlaget, hvilket ansågs ega rum mellan den ene af två makar samt dem, som voro besvågrade med den andre, t. ex. mellan en man och hans styffaders änka. I Sverige gällde dessa bestämmelser, till dess 1571 års kyrkoordning äfven där inskränkte de förbjudna leden och medgaf dispens i många fall. 1734 års lag upptog såsom äktenskapshinder rätt upp- och nedstigande svågerlag samt åtskilliga fall af svågerlag å sidolinjen och i andra grad. Genom k. förordn. 10 april 1810 gjordes dock förbudet i dessa iall villkorligt, så att konungen egde medgifva dispens, och genom k. förordn. 24 maj 1872 borttogs det alldeles, så att numera blott rätt upp-och nedstigande svågerlag utgör äktenskapshinder. Dansk och norsk rätt upptager äfven vissa fall af svågerlag å sidan såsom äktenskapshinder, ehuru dispensabelt. Vid bestämmande af de förbjudna leden göres af svensk rätt ingen skillnad mellan hel och half skyldskap eller mellan blodsband, som uppkommer af äktenskap, och det, som grundas genom lägersmål. Jfr Blodsförvantska p. I. Afz. Förbjudna orter, kam. Se Förbudna orter. Förbjudna tider, jaktv., de tider, under hvilka jakt å fridlyst vildt ej får ega rum och sådant icke heller får "till salu utbjudas, köpas, emottagas eller från ort till annan forslas, så framt ej lagligen visas kan, att detsamma blifvit fångadt under tillåten tid eller på annat lofligt sätt förvärfvadt". Domänstyrelsen utfärdar årligen kungörelse om de gällande stadgandena angående förbjudna tider. Se k. kung. 27 mars 1907 och fiskeristadgan. Jfr Fridlysning. J. W. L.* Förblad 1. B r a k t e'o l a, bot., kallas de vanligen helt små högblad, som sitta på blomskaft. Dikotyle-donerna ha 2 förblad, riktade det ena åt höger, det andra åt vänster, monokotyledonerna vanligen endast l förblad, tvåköladt och vändt inåt mot blommans moderaxel. G. L-m. Förblomstring, Pr o a'nt hes i s, bot., höstblom-string beroende på prolepsis (se d. o.). I synnerhet under långa och milda höstar förekommer förblomst-ring hos ett stort antal, såväl enåriga som fleråriga, växter, t. ex. styfmorsviol, smörblomma, smultron, maskros m. fl. JfrEfterblomstring. G. L-m. Förblödning, med., en blödning (se d. o.), som är så stark, att lifvets förlust därigenom orsakas. Förborg, fortif., benämning på en främre sluten befästning utanför ingången till den egentliga fästningen. Förborgar funnos vid flera äldre svenska och finska fästningar, såsom vid Kalmar slott, Älfsborg, Nyslott, m. fl.; men särskildt vid Jönköpings fästning hade i början af 1600-talet en vidlyftig förborg anlagts mellan norra fronten och Vättern. Se vidare Borg. L. W:son M. Förbrambrass, sjöv. Se Brass. Förbrassar, sjöv., de brassar, som tillhöra rårna på främsta masten å ett fartyg. Jfr Akterbrassar. Förbrukningsskatt. Se Konsumtionsskatt. Förbränning. Ordet användes i olika betydelser. Vanligen afses därmed en kemisk reaktion, som försiggår under s. k. eldfenomen, men därmed kan ock afses den syrsättningsprocess, som sker i lungorna ("förbränning i lungorna") eller t. ex. fosforns öfvergång utan eldfenomen till en syreförening ("långsam förbränning") o. s. v. I dagligt tal äfvensom i vissa inom den fysikaliska kemien brukliga ordsammansättningar (förbränningsvärme, förbränningstemperatur) afses alltid, där ej annat är särskildt angifvet, med förbränning en kemisk förening mellan något ämne eller material och syre. Förbränning kan emellertid ega rum äfven genom förening med andra ämnen än syre, t. ex. förbränning i klorgas, i svafvelgas o. s. v. Alldenstund förbränningen är ett till sin natur väl studeradt kemiskt fenomen, äro lagarna för densamma noggrant bestämda, till betydande gagn såväl i teoretiskt som praktiskt afseende. -- Förbränningens yttre förlopp är väsentligt olika i olika fall. Sålunda sker densamma stundom lugnt, såsom af de vanliga lys- och brännmaterialen, eller explosionsartadt, såsom af krut eller andra sprängämnen. Understundom sker den med låga, då en gas förbrinner, eller utan låga, då en fast kropp förbrinner. I praktiken talar man slutligen om "ofullständig förbränning", hvarmed förstås en sådan reaktion mellan det brinnande materialet och luftens syre, vid hvilken efter förbränningen återfinnas brännbara ämnen bland förbränningsprodukterna. (Jfr Eldning.) K. S-n. Förbränningsmotor, mek., värmemotor med inre förbränning. Till förbränningsmotorerna räknas nu äfven explosionsmotorn (se Explosionsmaskin), sedan de sista årens