391 Förbudslagstiftning-Förbundsteologi 392 (Svartsjö, Gripsholms, Eskilstuna, Ulfvesunds och Strömsholms), kronans lastningar samt skatter och af rader från städer, som uppbyggts direkt under kronan. Allt detta skulle för framtiden förblifva en kronans oförytterliga egendom. Vid 1680 års riksdag förklarades ytterligare för omistande eller för-budna och alltså reduktionen underkastade samtliga forna kungsgårdar och kronoladugårdar i Sverige och Finland äfvensom alla gods i rikets utländska provinser, som tidigare tillhört därvarande styrelser. Egenskapen af omistlig utsträcktes sedermera af Karl XI till alla. för visst statsändamål anslagna hemman. Jfr S. Clason, "Till reduktionens förhistoria: Gods- och ränteafsöndringarne och de för-budna orterna" (1895). S. C. Förbudslagstiftning. Se Nykterhetsrörelsen. För-budssedel, skriftligen i förväg till gästgifvar-gård eller skjutsstation aflåten beställning å skjuts. Tillfälle är beredt att å de landsvägslinjer, där posten åtföljes af postbetjänt, få förbudssedel genom denne befordrad mot honom tillkommande ersättning af 9 öre. Poststationsföreståndare är skyldig att af-giftsfritt förmedla förbudssedels aflämnande till postbetjänt. R.L-n. Förbund. 1. I folk- och statsrättslig mening förening af två eller flera stater för ett gemensamt ändamål; en dylik förening kan vara af öfvergående art (allians, se d. o.) eller beräknad på större varaktighet (konfederation, union, se d. o.). Exempel på närmare organiserade dylika förbund lämna statsförbund och förbundsstat (se d. oj. 2. (Hebr. berit, grek. diathëke) Ett bibliskt uttryck, som användes i en mängd fall, äfven där icke det svenska "förbund" (kontrakt) är det passande ordet, men på grund af gammal häfd ändock återgifves med detta ord. I det religiösa språkbruket inom G. T. begagnas berit sålunda än om den förpliktelse, som Gud pålägger en människa (eller Israel), än om den förpliktelse, som han ålägger sig själf mot Israel. I förra fallet alltså = förbundsplikt, i senare = löfte (jfr l Mos. 6: 18; 9: 9, 15: 18 - löfte; 17: 2 ff. och 13 - löfte och förpliktelse). På grund häraf kan berit ofta stå liktydigt med lag; däraf namnet "förbundets taflor" på dekalogen (5 Mos. 9: 9, jfr 4: 13, 23). I senare skrifter användes uttrycket än = förbundsmedlare (Jes. 42: 6; 49: 8), än som en beteckning för den judiska religionen (Dan. 11: 28, Mal. 3: l m. fl.). Se vidare om detta intressanta begrepps innehåll och utveckling Kraetzschmar, "Die bundesvorstellung im alten testament" (1896). 2. E. S-e. 3. Skogsv. Se Förband 2. Förbundets ark. Se Ark, sp. 1483. Förbundets taflor. Se Förbund 2. Förbundna bönder, schackt., två (eller flera) bönder af samma färg, hvilka stå på angränsande linjer, så att den ena kan skydda den andra. R-n B. Förbundsboken. Se E x o d u s. Förbundsdag (ty. bundestag), på Tyska förbundets tid (1815-66) dess enda regeringsorgan. Se Bundesversammlung l och Tyskland (Historia). Förbundsfästningar, fasta platser, afsedda för det gemensamma försvaret i ett statsförbund eller en förbundsstat. I Tyska förbundet (1815-66) voro Kastadt, Ulm, Landau, Mainz och Luxemburg förbundsfästningar. I Tyska riket äro alla fästningar utom de båda bajerska Ingolstadt och Gerrnersheim riksfästningar. Förbundsförsamling. Se Bundesversammlung, Tyskland (Historia) och Schweiz (Författning). Förbundskansler. Se Bundeskanzler. Förbundspresident (ty. bundespräsident, fr. president de Ia confédération), ordföranden i Schweiz' förbundsråd. Se vSchweiz (Författning). Förbundspresidium (ty. bundespräsidium), den myndighet i en förbundsstat och ett statsförbund, som har högsta ledningen af förbundets angelägenheter. I förbundsstaten Tyska riket är förbundspresidiet öfverlämnadt åt kronan Preussen, hvars konung såsom detta presidiums innehafvare bär titel "Tysk kejsare". Preussen innehade förbundspresidiet äfven i Nordtyska förbundet (1867-71), medan det däremot i Tyska förbundet (1815-66) tillkom Österrike, som på förbundsförsamlingen i Frankfurt ut-öfvade det genom sitt ombud, hvilket bar titeln präsidialgesandler. (V. S-g.) Förbundsråd (ty. bundesrath). 1. I nuv. Tyska riket den af de tyska regeringarnas ombud bildade permanenta politiska korporation, som gemensamt med riksdagen utöfvar rikslagstiftningen samt besluter öfver de för lagarnas verkställighet nödiga förvaltningsföreskrifterna och inrättningarna. Se vidare Tyskland (Författning). 1867-71 var ett förbundsråd högsta representationen för de särskilda staternas regeringar inom Nordtyska förbundet (se d. o.). - 2. I Schweiz det af 7 medlemmar bestående kollegium, som utöfvar den högsta verkställande makten. Ordföranden bär titeln förbundspresident. Se vidare Schweiz (Författning). (V. S-g.)- Förbundsrätt (ty. bundesgericht, fr. tribunal federal), Schweiz' statsdomstol. Se Schweiz (Författning). Förbundsstat, statsrättslig beteckning för en statsförbindelse, genom hvilken enskilda stater sammanslutas till en federativt organiserad enhet, hvilken såsom sammanfattning af alla de förbundna staterna innehar suveränitet. En lösare förbindelse är statsförbund, en sammanslutning för ett gemensamt förbundsändamål af flera hvar för sig i alla hänseenden suveräna stater utan enhetlig gemensam högsta makt. Exempel på förbundsstater lämna Nord-Amerikas förenta stater, Schweiziska edsförbundet och Tyska riket, på statsförbund de gamla helleniska och medeltida italienska förbunden af fria städer samt det forna Tyska förbundet. Litt.: Jellinek, "Lehre von den staatenverbindungen" (1882), och Westerkamp, "Staatenbund und bundesstaat" (1892). Jfr äfven Stat. V. S-g. Förbundsteologi 1. Federalteologi (af lat. foedus, förbund), en från den tysk-holländske teologen Coccejus utgående, under 17:e och 18:e årh. inom den reformerta kyrkan synnerligen inflytelserik teologisk riktning. För grunddragen i dess åskådning se Coccejus. Mellan hans anhängare, bland hvilka särskildt Abraham Heidanus (f. 1597 i Frankenthal, Pfalz, kyrkoherde i Leiden 1627, 1648 professor därstädes, d. 1678) må nämnas, och de strängt ortodoxe kalvinisterna, efter sin främste ledare, G. Voetius (se denne), vanligen kallade