393 Förbygga-Förbättringsanstalter 394 voetianer, uppstod en häftig, redan under Coccejus' lifstid börjad, sedan under många decennier fortsatt strid. Denna rörde sig mindre om dogmatiska än om praktiska differenser. Sin närmaste anledning hade den i coccejanernas förnekande af det mosaiska sabbatsbudets giltighet för nya testamentets tid, men dess djupare grund låg i den allmännare motsatsen mellan coccejanernas friare, världstillgängligare väsen och de ortodoxes strängt pietistiska lefnadshållning. Äfven politiska partiförhållanden spelade in. Bitterheten var tidtals så stor, att en sprängning af hela den holländska kyrkan syntes hota. Till den småningom skeende utjämningen, som tog sig uttryck i den vid de holländska universiteten länge följda praxis att fördela professurerna mellan de olika riktningarna, bidrogo från coccejanernas sida framför allt deras främste systematiker Frans B u r m a n n (f. 1628 i Leiden, professor vid Utrechts universitet 1662, d. 1679), som åt Coccejus' åskådning gaf en i flera hänseenden mera tillfredsställande utgestaltning, och den inflytelserike, folklige teologen, predikanten och psalmförfattaren Friedrich Adolph Lampe (f. 1683 i Detmold, predikant i Bremen 1709, professor i Utrecht 1720, ånyo predikant i Bremen 1727, d. 1729), som i sin person förenade federalteologiens åskådning med en praktisk pietism i Voetius' anda. Bland riktningens anhängare bör ytterligare nämnas Vi t ringa (se d. o.). E. Bg. Förbygga, skpsb., grundligt reparera ett fartyg. O. E. G. N.* Förbyggnad, bergsv., gemensamt namn å byggnader af trä, sten eller järn, som i grufvor uppsättas mot väggar och tak för att hindra ras. Förbyggnad af timmer och murverk har länge användts; valsadt järn har först i nutiden för detta ändamål kommit i bruk. Är förbyggnaden af trä, har den vanligen rektangulär form; då järn eller sten begagnas, är den i allmänhet cirkelformig eller af en elliptiskt afrundad form. -- Förstämpling l. Stämpling benämnes en enkel förbyggnad af timmerstöttor, som anbringas mellan väggarna i grufrummet. -- Förtimring kallas en ort- eller schaktförbyggnad, som man åstadkommer genom att bekläda ortens eller schaktets väggar med ramar af rundtimmer och bakom dessa anbringa timmer eller plank. Ordet afser dock stundom förbyggnader af timmer i allmänhet; en äldre benämning på samma sak är förkistning. Th. N-m. (G. H-r.) Förbända, sjöv. Se B ä n d a. Förbättringsanstalter, Tvångsuppfostringsanstalter, Räddningsinstitut, Skyddshem, Skolhem äro sådana, i de flesta fall af enskilda eller kommuner upprättade och förvaltade, ehuru i regel under offentlig kontroll ställda och med allmänt bidrag understödda anstalter, som ha till uppgift att genom uppfostrande vård förbättra och rädda vanartade barn och minderåriga brottslingar, hvilka eljest, under inflytandet af en lastbar omgifning i hemmen eller annanstädes, skulle ytterligare förfalla och i de flesta fall komma att befolka statens fängelser och tvångsarbetsanstalter. I den penitentiär-pedagogiska vetenskapen gör man en väsentlig skillnad mellan ofvannämnda anstalter och sådana, oftast af den enskilda välgörenheten grundade, med den kommunala fattigvården nära sammanhängande uppfostrings- och vårdanstalter, som vanligen kallas barnhem och ha till ändamål att taga vård om föräldralösa, värnlösa, vanvårdade eller sedligt försummade barn, för att genom uppfostran hindra dem att blifva vanartade och brottslingar. Förbättringsanstalterna kunna och måste ofta nog kvarhålla sina alumner en längre tid än barnhemmen, till 17-18 års ålder. Inrättandet af förbättringsanstalter för beredande af uppfostran åt vanartade barn och minderåriga förbrytare, bland hvilka flertalet ej kan i enskildt hem erhålla en för dem erforderlig tillsyn och vård, anses numera i alla kulturländer rara en nödvändig preventiv åtgärd till förekommande af brott och till följd däraf en viktig länk i ett ordnadt skol- och fängelseväsen. Erfarenheten har ock bekräftat, att de personer, som redan under barndomen förfallit i brott och sedermera utan erforderlig tillsyn och tukt lämnats åt sig själfva, vida oftare än de, som först vid mera mogen ålder beträdt brottets bana, göra brottet till yrke. - De först inrättade och allmänt kända större utländska föregångsanstalterna af ifrågavarande slag voro det 1833 vid Hamburg upprättade Rauheshaus (se d. o.), de franska s. k. åkerbrukskolonierna Mettray (upprättad 1839) och Val d'Yévre (uppr. 1847), de belgiska anstalterna Ruysselede (uppr. 1849) och Beernem (uppr. 1853), den berömda engelska "reformskolan" vid Redhill (öppnad 1849) och den stora engelska "arbetsskolan" vid Fe1tham (i Middlesex, öppnad 1859). Sveriges äldsta anstalt med liknande uppgift är Råby räddningsinstitut (invid Lund, uppr. 1838). Beträffande formen för ifrågavarande anstalters inre organisation plägar man tala om tre olika, ehuru visserligen icke i verkligheten mycket åtskilda system, nämligen kollektiv- familje- och skolsystemen. På systemet hvilar dock mindre vikt, blott det medgifver möjlighet till en individuell behandling. Minst 75 proc. af de från förbättringsanstalter afgångna eleverna anser man ha räddats åt samhället. Lagstiftningen på detta område i de nordiska länderna har under det senaste årtiondet på ett genomgripande sätt förändrats och moderniserats: i Sverige genom lag ang. uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn 13 juni 1902 samt lag ang. verkställighet af domstols förordnande om tvångsuppfostran 27 juni s. å.; i Danmark genom Lov om behandling af forbryderske og forsömte börn og unge personer 14 april 1905; i Norge genom Lov om behandling af forsömte börn 6 juni 1896. Enligt den nämnda svenska 1902 års barnavårdslagen böra vanartade barn insättas i s. k. skyddshem med af K. M :t godkändt reglemente och med ett elevantal begränsadt till högst 30. Sådana skyddshem finnas f. n. (1908) för Östergötlands (Folåsa, se d. o.), Jönköpings, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Gäfleborgs och Västernorrlands län samt för städerna Göteborg och Sundsvall. Till skyddshem torde kunna räknas äfven den af K. M :t genom regl. af 1879 erkända, 5 km. s. om Södertälje belägna, 1875 anlagda åkerbrukskolonien Hall (se Hall). Minderårig brottsling, som fyllt 15, men ej 18 år, kan under vissa förhållanden af domstol dömas till insättning i allmän tvångsuppfostringsanstalt. För sådant ändamål har staten upprättat en 1905 öppnad uppfostringsanstalt vid Bona i Västra Ny socken, Östergötlands län, för 100 ynglingar; och såsom tvångsuppfostringsanstalt för minderåriga af kvinn-