395 Förbättringshusarbete-Fördelning 396 kön användes ett diakonissanstalten tillhörigt skyddshem å Viebäck i Almesåkra socken, Jönköpings län. - I Finland har man på senare tider med statsmedel inrättat flera s. k. tvångsuppfostringsanstalter för minderåriga brottslingar, nämligen Koivula (grundl. 1891) i Tusby, Nyland, för 100 gossar, och Kotiniemi (grundl. 1905) i Ruovesi, Tavastehus län, för 120 gossar samt Vuorela (grundl. 1895) i Vichtis, Nyland, för 60 flickor (internernas antal är endast 40). Dessa anstalter lyda direkt under fångvårdsstyrelsen. Lagstiftningen rörande försummade och vanartade barn återfinnes i förordn, om allmän fattigvård af 17 mars 1879 (kommuns skyldighet att taga vård om barn, som sakna omvårdnad af annan), lagen om förmynderskap af 19 aug. 1898 (domstols rätt att i vissa fall frånkänna föräldrar rätt att uppfostra sina barn) och strafflagen af 9 dec. 1889 (domstols rätt att förordna, att barn, som fyllt 7 år och begått straffbar gärning, skall insättas i allmän uppfostringsanstalt, hvars vård det kan vara underkastadt, tills det fyllt 18 år). 1905 af gaf en af regeringen tillsatt kommitté förslag till lag ang. beredande af skydd samt uppfostran och vård åt barn under 15 (event. 18) år af vissa kategorier. Förslaget åsyftar att från dylik uppfostran ("skyddsuppfostran") borttaga karaktären af dom och straff. - Enligt den nya danska barnavårdslagen skall staten för de groft vanartade barnen och minderåriga brottslingarna upprätta särskilda opdragelsesanstalter, en för 50 gossar och en för 30 flickor. Bland privata anstalter märkas de gamla uppfostringsanstalterna å Flakkebjerg (se d. o.) och Holsteinsminde på Själland samt Landerupgaard (se Flakkebjerg) och Bögilgaard på Jylland m. fl. Bland de norska förbättringsanstalterna - de benämnas skolehjem - märkas den af staten 1900 upprättade stora anstalten å Bastö (i Kristianiafjorden nära staden Horten) äfvensom flera privata anstalter, såsom den 1877 upprättade Toftesgave (på Helgeön i sjön Mjösen) m. fl. F. F-t. T. C. Förbättringshusarbete. Se Frihetsstraff. Förbättringsteori, jur. Se Straffteori. Förbön, teol., bön för andra, hör för den kristne, såsom redan formuleringen af "Fader vår" (gif "oss", förlåt "oss" o. s. v.) kan sägas antyda, oskiljaktigt samman med bönen i egna angelägenheter. Jesus visar Matt. 5:44 hän till förbönen såsom den sista väg, som, där all annan gemenskap mellan oss och andra människor genom deras fientlighet är upphäfd, ännu står oss åter att bevisa dem kärlek; och många andra maningar till förbön (särskildt ock för den hedniska öfverheten l Tim. 2: l ff.) liksom Jesu (Luk. 22: 32; 23: 34; Joh. 17: 9 ff.) och apostlarnas (jfr särskildt inledningarna till Paulus' bref) förebilder visa, hvilken viktig plats för det kristna medvetandet denna plikt intager. Då den kristna åskådningen åtminstone ej utesluter tron på en möjlighet för människan till utveckling äfven efter döden, bör ock förbönen kunna utsträckas jämväl till de aflidne. Ej heller tanken på en de "saliges" förbön för oss har den evangeliska kyrkan helt velat afvisa, om den än, med tanke på den katolska helgondyrkan, i detta stycke iakttagit den största återhållsamhet. -. Kristi förbön (intercessio) hos Gud för människorna och speciellt de återlöste plägar i dogmatiken (i anslutning till Rom. 8: 34) nämnas vid sidan af hans försoningsoffer (satisfactio) såsom det "andra stycket" i hans "öfversteprästerliga ämbete". Den reformerta kyrkan ser häri egentligen blott ett symboliskt uttryck för försoningens evigt förtverkande giltighet, medan den lutherska kyrkan lägger en viss vikt vid den däri inneslutna tanken på en den lefvande Kristus' fortsatta verksamhet. Jfr B ö n. E. Bg. Fördel af bo oskifto, jur., en ekonomisk förmån för änkling eller änka. Vår allmänna lag (Gifter-målsb. 17 kap.) berättigar, vid makes dödsfall, den efterlefvande att från det odelade boet uttaga "det han eller hon helst vill, af lösören", i regel dock högst 1/2o af boets nettobehållning i samfälld lös egendom. Enligt äldre rätt egde efterlefvande make att för sin enskilda räkning från det gemensamma boet undantaga vissa till rent personligt bruk afsedda föremål (säng med sängkläder och högtidsdräkt, mannen äfven häst och vapen). Sammanhanget med denna äldre ordning röj es i det ännu alltjämt fortvarande bruket att från uppteckning af afliden persons kvar-låtenskap utesluta dess efterlefvande makes personliga lösörepersedlar (säng, kläder, ur, ring m. m.), hvilka sålunda utöfver nyssnämnda lagbestämda fördel förbehållas den efterlefvande enskildt. Likaledes, när makars förmögenhet delas dem emellan, medan bägge äro i lifvet (vid boskillnad och äktenskapsskillnad), får hvardera behålla sina personliga lösörepersedlar. Den egentliga fördelen utgår däremot blott vid makes frånfälle. - Motsvarighet till vår rätts fördel (som förekommer äfven i den finländska rätten) utgör hvad tyska "Bürgerl. gesetzbuch", § 1932, under benämningen Voraus tillerkänner efterlefvande make. C. G. Bj. Fördelande kryddor. Se Fördelande m e -d e 1. Fördelande medel (lat. remedia resolventia), med., kir., sådana medel, hvilka anses kunna åstadkomma eller bidraga till försvinnandet af svullnader eller ansvällningar, utan att dessa öfvergå till varbildning Såsom fördelande medel användas dels köld eller värme, dels uppmjukande medel (remedia emollientia; se Emollientia), dels äfven retande medel (remedia excitantia; se E x c i t a n t i a). Isblåsa, omslag med kallt eller varmt vatten, grötar, vissa aromatiska örter - t. ex. de numera ur Svenska farma-kopén uteslutna s. k. "fördelande kryddorna" (species resolventes 1. sp. ad j omentum resolventes), bestående af humle, malört, kamomillblommor och krusmynta - samt blyvatten m. m. kunna verka fördelande på en svullnad, så att densamma eller, rättare, den i väfnaderna utgjutna vätskan resorberas, d. v. s. åter upptages i Iymf- och blodkärlen, hvarigenom spänning och smärta aftaga och varbildning undvikes. _ O. T. S.* Fördelning. 1. Krigsv., i Sverige namn på den truppenhet, som i öfriga arméer benämnes division. Af fördelningar finnas arméfördelningen, som vanligen räknar 12 bataljoner, 4 skvadroner och 36-44 kanoner (och haubitser), samt kavalleri fördelningen, som innefattar 16 skvadroner och 12 kanoner. Fördelningen står under befäl af en fördelningschef (generalsperson) med biträde af fördelningsstab, förde 1-ningsintendenturm. m. Fördelningskavalleri, fördelningsartilleri m. m. benämnes det till fördelningen i dess helhet hörande