397 Fördelning på afstånd-Fördubbling 398 kavalleriet, artilleriet o. s. v. Se vidare Arméfördelning och Kavallerifördelning. - 2. Sjöv. För att tjänsten ombord å örlogsfartyg må kunna utföras med drift, ordning och raskhet, äro hvar mans af besättningen poster och åligganden vid olika tillfällen på förhand uppgjorda och införda på fördelningsrullor 1. fördelningstaflor, upphängda på tillgängliga platser, till manskapets tjänst, samt i fördelningsböcker, som tilldelas officerarna. - Dessa fördelningar kunna hänföras till tre hufvudgrupper: vakt- och ekonomiska fördelningar, stridsfördelningar samt manöverfördelningar. - 3. Fys. Se Elektricitet. 1. C. O. N. 2. O. E. G. N.» Fördelning på afstånd, fys. Se Elektricitet, sp. 203. Fördelningsartilleri, krigsv. Se Fördelning 1. Fördelningsböcker, sjöv. Se Fördelning 2. Fördelningschef. 1. Krigsv. Se Fördelning 1. - 2. Sjöv., flaggman, som enligt k. br. 26 juli 1762 utöfvade chefskapet öfver en af sjömilisens 8 fördelningar. O. E. G. N.* Fördelningsintendent, krigsv., fältintendent vid intendenturkåren, som är anställd i en arméfördelnings stab såsom föreståndare för fördelnings-i n t e n d e n t u r e n, d. v. s. förvaltningen inom fördelningen. C. O. N. Fördelningsintendentur, krigsv. Se Fördelningsintendent. Fördelningskavalleri, krigsv. Se Fördelning 1. Fördelningslåda, fys. Se Elektriska ledningar, sp. 259-260. Fördelningsläkare. Se Fältläkarkår. Fördelningspostmästare. Se F ä 11 p o s t. Fördelningsrullor, sjöv. Se Fördelning 2. Fördelningsstab, krigsv. Se Fördelning 1. Fördelningstaflor, sjöv. Se Fördelning 2. Fördelningstal, språkv. Se N u m e r a l i a. Fördelshemman, kam. Se Beställningshemman. Fördevind, sjöv. Ett fartyg säges segla fördevind, när vinden blåser akter-in eller från rätt akter-in till 45° från denna riktning och råseglen äro ställda "fyrkant" (vinkelräta mot medellinjen) eller nära fyrkant. Blåser vinden från 45° till 90° från rätt akter-in, säges i allmänhet, att fartyget seglar rumskots. - Fördevindar e, fartyg, som seglar fördevind. - Om förde-Yi ndsvän d nin g se Vända. O. E. G. N.* Fördom, psyk., omdöme, som man fäller om något, utan att man förut undersökt saken. Vanligen är det sådana omotiverade omdömen, innebärande en ogillande och orättvis uppfattning, som kallas fördomar. Fördomarna ha sin grund i individens naturanlag, uppfostran, lifserfarenhet och vanor; de sammanhänga med hans allmänna världsåskådning och intressen ("man tror så gärna, hvad man önskar") samt röna hos de fleste starkt inflytande af tidsandan och den allmänna meningen. Fördomarna äro hos en hvar af oss vida talrikare, än vi vanligen föreställa oss, och endast ett afsikt-ligt och energiskt bemödande att genom själfkritik bekämpa dem hos oss själfva kan göra oss relativt fördomsfria. En af de vanligaste fördomarna är föreställningen om ens egen fördomsfrihet. Särskildt när fördomarna äro gemensamma för flertalet inom ett folk eller en samhällsklass, verka de i hög grad hindrande för samhällslifvet och dess utveckling. S-e. Fördrag. Se Af t al. Fördragsteori. Se Samhällsfördrag. Fördrummas, bergsv., är en term, som betecknar, att en malmgång eller stundom en annan bergart grenar sig i finare delar, hvilka intränga i omgif-vande bergarter samt där småningom utspetsa och upphöra. Th. N-m.* Fördröjare, krigsv., en inrättning, som anbringas på en modern brisansgranats brandrör för att fördröja krevaden, så att den inträffar, först sedan granaten inträngt tillräckligt långt i det föremål, som skall söndersprängas. Fördröjaren skall kunna borttagas eller utväxlas, så att granaten, då så är fördelaktigt, kan bringas till krevad ögonblickligt vid nedslaget utan föregående inträngning. G. af Wdt. Fördubbling, bot., missbildning, bestående i det oftast genom odling frambragta mångfaldigandet af kronbladen hos en blomma, som normalt består af endast en enkel krans af fria eller sammanvuxna kronblad. Detta slags fördubbling uppkommer oftast därigenom, att ståndarna och ibland äfven fruktbladen ombildas till kronblad och sålunda föröka dessas antal. I en sådan dubbel blomma finnas, om fördubblingen är fullständig, inga ståndare och icke heller några pistiller, hvarför ingen fruktbildning kan ega rum. Är fördubblingen icke fullständig, så kunna pistillerna, som bildas af fruktbladen, och möjligen äfven en och annan ståndare finnas kvar, i hvilket fall befruktning och frösättning kunna försiggå. Icke så sällan finner man i en sådan mindre fullkomligt dubbel blomma ståndare, hvilka blott till ena hälften ha formen af kronblad och hvilka ha kvar en half ståndarknapp, sittande i kanten af den för öfrigt kronbladslika bildningen. Detta är ett afgörande bevis, att det är till kronblad återförvandlade ståndare, som utgöra fördubblingen. I väl fyllda blommor äro de nya kronbladen talrikare än ståndarna i de normala blommorna, beroende på dédoublement (se d. o.). De dubbla eller, såsom de af blomsterodlare kallas, de fyllda blommorna (flores pleni, fl. pl.) värderas högt för sin vackra form och sitt rikare utseende. Törnrosor, löfkojor, vallmo, nejlikor (se fig. art. D i-a n t h u s, sp. 314), riddarsporre (se fig. art. DeI-phinium, sp. 112) o. s. v. äro kända exempel på sådan fördubbling. Men det gifves en annan form af fördubbling, nämligen den, som eger rum hos dahlia, aster, ringblomma, krysantemum (se fig. art. Chrysanthemum, sp. 263) och många andra kompositéer, eller växter med blommorna samlade i s. k. blomkorgar. Den enkla dahlian, t. ex., har i kanten af blomkorgen mörkt röda eller purpurfärgade blommor med något strutlikt, men snedt tunglikt utdraget bräm, hvaremot blommorna innanför dessa kantblommor, de s. k. diskblommorna, äro endast rörformiga och sakna det grant färgade och snedt utdragna bräm, som utmärker kantblommorna. Genom odling och urval har man lyckats att få äfven diskblommorna i en sådan blomkorg försedda med likadant bräm som kantblommorna, och denna blomkorg kallas "dubbel" (se fig. art. Dahlia, sp. 1105). Ståndarna och pistillerna i densamma äro emellertid oförändrade, och hvarje blomma i en dylik dubbel blomkorg kan sätta frukt. Ett tredje