425 Förf rysning-Förgiftning 426 Förfrysning, med. Se Frostskada. Förfånga, sjöv., aflösa, t. ex. en utkik, en ror-gängare o. s. v. O- E. G. N.* Förföljelseidéer, en persons grundlösa föreställningar om mot honom riktad förföljelse, förekomma framför allt vid f ö r r y c k t h e t (se d. o.), men påträffas äfven som ett öfvergående, eller mindre väsentligt, symtom i andra former af själslidande. Man får icke utan vidare i dessa idéer se ett olycksbådande och om en obotlig sjukdom varslande symtom. Ovanligt är t. ex. icke, att personer, lidande af neu-rasteni, öfvergående befinna sig i ett tillstånd af orolig och ängslig spänning med benägenhet för misstänksamhet och förföljelseidéer, hvilket tillstånd efter någon tids hvila dock försvinner. Jfr Storhetsidéer. G-s. Förföljning, krigsv., det omedelbara fullföljandet af en seger, hvarvid segraren söker helt och hållet skingra och förstöra fienden samt behålla känning med honom. Förfölj ningen på slagfältet, taktisk förjölj-ning, utföres af de trupper, som utkämpat hufvud-striden, eller af reserver, som befinna sig strax bakom dem. Infanteriet och artilleriet förfölja med eld, L il-ken utsträckes på de längsta möjliga afstånd, under det att kavalleriet hugger in på de flyende för att fullständigt skingra dem. Utföres förföljningen, som vanligen slutar vid nattens inbrott, grundligt, blir den slagna armén fullkomligt upprifvcn (Katzbach 1813, Waterloo 1815). Kan fienden genskjutas på vägar, som äro parallella med hans återtågsväg, blir förföljningen så mycket verksammare. Utsträcker segraren förföljningen under en längre tid för att nå en för hela kriget afgörande vändning, uppstår strategisk jörföljning. Därvid är den parallella förföljningen af stor vikt (ryssarnas 1812). C. O. N. Förförtöjning, sjöv., kabel eller tåg, hvarmed främre delen af ett fartyg fasthålles. Jfr Förtöja. H. W-l. Forgaddring (af holl. vergaderen, församla), krigsv., kallas den signal, som gifves, då bataljoner eller större enheter skola sammandragas eller vaktparaden samlas. C. O. N. Förgaj, sjöv. Se Båtdäfvert. Förgasa, meteor., bringa från fast eller flytande form till ånga eller gas. Förgiftning eger rum i alla de fall, då ett giftigt ämne utöfvar sina specifika verkningar på en organism, vare sig att organismens lif upphäfves eller blott en rubbning i dess funktioner åstadkommes. Förgiftningen kan uppkomma genom frivilligt intagande af gift eller genom dettas afsiktliga bibringande af andra eller genom andra orsaker. Så kan gift ibland intagas af misstag eller våda. Ofta bringas vi i det dagliga lifvet under inflytande af giftiga ämnen, såsom då sådana på obeaktadt sätt inkommit i mat och dryck, då de ingå i förbrukningsartiklar och föremål omkring oss (t. ex. i hårmedel, kammar, kläder, tapeter, möbeltyger, färger m. m.) eller utvecklas af sådana (såsom kolos från eldstäder). Vidare märkas de förgiftningar, som hota arbetare i olika yrken (bly- och kvicksilfverförgiftning m. fl.), sådana, som bero på missbruk af njutningsmedel (alkohol-, nikotin-, opium-, morfinförgiftning o. d.) samt förgiftningar genom oriktigt bruk af läkemedel; en del af dessa sistnämnda uppstår oafsiktligt, genom våda - så ock i regel förgiftningar genom bett eller styng af giftiga djur (ormar, spindlar, fiskar, insekter m. fl.), genom förtärande af giftiga växter, af förskämda födoämnen, i hvilka under inflytande af mikroorganismer eller på annat sätt uppstått giftiga ämnen (s. k. fisk-, kött- och korfgift m. m. d.). - Till förgiftningar i vidsträcktaste mening måste vi emellertid räkna äfven ett stort antal sjukdomar. Många af dessa bero nämligen därpå, att mikroorganismer, som inträngt i kroppen, i denna alstra giftiga ämnen ("toxiner"), som förgifta den sjuke och framkalla en stör del af sjukdomssymtomen. I andra fall alstras gifter genom en felaktig ämnesomsättning; ibland ligger felet däri, att giftiga produkter af ämnesomsättningen, som normalt neutraliseras eller snabbt afföras ur kroppen, komma att kvarstanna och framkalla förgiftning. Det sistnämnda inträffar, särskildt då njurarna eller lefvern äro sjuka, så att giftiga ämnens afgång med urin eller galla är förhindrad. Om blodförgiftning se Bakteriologi. - Förgiftningar kunna ha synnerligen olikartade symtom och förlopp. Först och främst särskiljas akuta och kroniska förgiftningar. De förra vållas vanligen af en enstaka större giftdos, uppträda mest en kort tid (några minuter eller timmar) efter giftets intagande och förete ofta häftiga symtom och kort förlopp, hastigt ledande till döden eller till förbättring och hälsa. De kroniska förgiftningarna åter förorsakas i regel däraf, att något gift tillföres organismen i mindre, under längre tid ofta upprepade doser, hvaraf ett smygande, långvarigt sjukdomstillstånd framkallas. - Akuta förgiftningar kunna stundom leda till döden på en helt kort stund under synnerligen stormiga symtom, t. ex. svåra förgiftningar med blåsyra eller cyankalium. Vid något mindre snabbt förlopp framkalla många gifter vissa symtom, hvilka därför väl äro egnade att väcka misstanke om, att förgiftning föreligger, men som på grund af sin vanlighet ej lämna upplysning om, hvilket gift som varit verksamt. Bland sådana symtom må främst nämnas kräkningar, ej sällan åtföljda af kolik och diarré. Härtill komma ofta allmänna nervsymtom (hufvudvärk, yrsel m. m.). Många akuta förgiftningar leda i svåra fall till höggradig svaghet med nedsatt hjärtverksamhet (dålig puls), hvaraf uppstår det betänkliga tillstånd, som benämnes kollaps. Medvetandet är än bibehållet till det sista, än ofta omtöcknadt eller alldeles upphäfdt, hvarvid den förgiftade ligger i ett tillstånd af dvala (coma). Andningen blir ibland häftig (andnöd, dyspné); i andra fall aftager den småningom. Slutakten af det öfvervägande antalet akuta, till döden ledande förgiftningar är allmän förlamning af centrala nervsystemet och särskildt af andningscentra i förlängda märgen, ledande till död genom kväfning. - Vanliga, men likväl något mera betecknande (specifika) symtom äro t. ex. krampanfall och ryckningar, hvilkas förlopp i en del fall är rätt karakteristiskt för vissa gifter (såsom våldsamma sträckkramp- eller tetanusanfall för stryknin). Ägghvita i urinen förekommer vid många svårare förgiftningar; blod, blodfärgämne eller andra egendomliga färgämnen i urinen förekomma mera sällan och äro därför mera betecknande. Mycket upplysande äro i en del fall pupillernas förhållande: mycket stora och vida pupiller (mydriasis) äro t. ex. kännetecknande för förgiftning med Belladonna, bolmört och atropin äfvensom med kokain, mycket små, sammandragna pupiller (myosis) orsakas t. ex. af opium och morfin