431 Förhandlingsprincip-Förhårdning 432 åstadkomma en sådan, såsom fallet är, där ett verkligt advokatstånd saknas. I alla händelser kräfver icke förhandlingsmetodens genomförande en fullständig passivitet å domarens sida. De nyaste civilprocesslagarna, hvilka med ett utbildadt advokatväsen tilllämpa denna metod, medgifva likväl domaren en vidsträckt "processledande verksamhet". I.Afz. Förhandlingsprincip. Se Förhandlingsmetod. Förhandsbukt, sjöv. Se Förhand. Förhandskarl, sjöv. Se F ö r h a n d. Förhandsman, sjöv. Se Förhand. Förhistoria, Förhistorisk tid, den del af hela mänsklighetens eller enskilda folks historia, rörande hvilken vetenskapen ej har att tillgå några berättande - skriftliga eller muntliga - källor, utan h. o. h. måste hämta sin kunskap från öfriga bevarade rester af mänsklig kultur. Se härom vidare Fornkunskap och Fornlämningar. Förhistorisk fornkunskap. Se Fornkunskap. Förhistorisk tid. Se Förhistoria. Förhud, anat., den hudfålla, som betäcker den yttersta delen af mannens könslem, ollonet, och som hos en del af de österländska folken aflägsnas genom "omskärelsen". Rsr.* Förhuggning. 1. Fortif., utgöres af en mängd korsvis öfver hvarandra fällda träd eller större grenar, med topparna vända mot den fientliga sidan. De läggas i flera rader bakom hvarandra, så att de bilda ett bälte af 20 till 40 m. bredd, men vid deras anordnande tillses noga, att de ej skymma egen eld. För att försvåra förhuggningens undanröjande brukar man, om den skall anbringas på platsen, där träden fällas, s. k. naturlig förhuggning, ej fullständigt af hugga dessa från stubbarna. Skola träden släpas till annan plats, släpförhuggning, fastpålas stammarna sedan vid marken. Förhuggningar ha stor passiv motståndsförmåga och användas därför såsom stormhinder (se d. o.), syn-nerligast vid skogars och bebyggda orters inrättande till försvar. De användas dock företrädesvis att stänga befästningars mellanrum. Grenförhuggningar utföras af stora grenar eller mindre träd, som väl fastpålas. De ställas vanligen i djupa grafvar utmed ytter- och innerbranten, för att försvåra ned- och uppklättrandet; eller ock göras de liggande och anordnas då som vanlig släpförhuggning. Vid alla förhuggningar böra grenarna sammanflätas med järntråd, hvarigenom undanröjning försvåras. 2. Skogsh., en utglesning af äldre skogsbestånd för att bereda nya plantor tillfälle att uppspira. 1. O. A. B. (L. W:son M.) 2. W. E-n. Förhyda, skpsb., med plåtar af koppar, zink eller annan metall bekläda ett fartygs botten för att hindra sjögräs och skaldjur att sätta sig fast på densamma, hvarigenom dels farten skulle betydligt minskas, dels fartygets botten, när densamma är af trä, utsättas för borrmaskens skadliga inverkan. Såsom skyddsmedel nyttjades, innan kopparförhydning var känd, en svaf-velsalfva, hvarmed fartygets botten öfverdrogs. Innan ett fartyg koppras, skall det vara "drifvet", hvarvid tjocka garnlängder läggas ofvanpå becket i nåten. Sedermera öfverdrages bottnen med en blandning af beck och tjära, hvilken "afbrännes", på det betäckningen må blifva slät och jämntjock. Den bec-kade ytan belägges med ett lag tjockt, tjäradt papper eller filt, hvarefter förhydningsplåtarna med koppar- eller mässingsspik fästas så, att kanterna täcka hvarandra liksom fjällen på en fisk. - Kopparplåten oxiderar i vatten och bildar arg, hvilken håller sjöväxter och djur borta. Om ett järnfartyg skall kop-parförhydas, måste fullständig tätning anbringas mellan järnplåten i fartygssidan och förhydningen, emedan i annat fall galvanisk ström uppkommer, hvilken fräter järnet. Fördenskull anbringas vanligen utanpå järnsidan af sådana fartyg dubbel, väl tätad träbordläggning, till hvilken förhydningsplåten fastspikas. Detta byggnadssätt är tungt och dyrbart, också förekommer sällan kopparförhydning å järnfartyg. Zinkens skyddande verkan beror däremot i väsentlig grad på, att galvanisk ström mellan järnet och zinken småningom förtär den senare, som då aflagras och bortspolas, medtagande växter och djur. Å zinkklädda järnfartyg användes därför blott enkel, icke tätad träbordläggning. Kopparförhydning är öfverlägsen zinkförhydning, men dyrare än denna. På senare-tiden har särskildt å handelsfartyg s.- k. Muntzr metall (60 proc. koppar, 40 proc. zink) kommit mycket i bruk såsom förhydningsplåt. - Ett annat slag af förhydning, förekommande å fartyg, hvilka trafikera isuppfyllda farvatten, ärisförhydning 1. i s h u d af järnplåt, som anbringas i närheten af vattenlinjen för att minska risken, att fartygssida» genomskäres af isen. C. K. S. Förhydningspapp, en tunn pappsort, som användes vid husbyggnader till inre beklädnad af väggar samt till underlag under golfplank för att hindra drag samt isolera värme och ljud. G- H-r. Förhyra. Se Hyresaftal och Legoaftal. Förhållande, mal. Mellan två storheter säges förhållande ega rum, då den ena storheten kan på något sätt uttryckas i den andra såsom mått. Det tal, som angifver, huru många gånger den första storheten innehåller den andra, kallas förhållandetal eller, kortare, förhållande (r a t i o n s e x-ponent 1. ration) och uttryckes algebraiskt med kvoten mellan de båda storheterna. Så är förhållandet mellan en fot och en tum lika med 10 r förhållandet mellan a och b lika med -r- o. s. v. o Jfr Proportion. G. E.* Förhållandetal. Se Förhållande. Förhållning, mus., det dissonerande fördröjandet af en stämmas fortskridning, i det att en eller flera toner från ett föregående ackord kvarligga i ett efterföljande, för hvilket de äro främmande, och först på en senare taktdel upplösas i det sistnämnda ackordet. Vid förhållning har man alltså att särskilja förberedelsen, själfva förhåll-ningen och upplösningen. A. L.* Förhållningsbok. 1. Skolv., detsamma som anmärkningsbok (se d. o.). - 2. Sjöv., en bok, som föres för hvar och en af flottans stammanskap och upptager ålder, klass, tjänsteförteckning, kunskapsbetyg, tjänstbarhet, uppförande m. m. Förhållningsbokeo förvaras ombord af sekonden och i land af kompanichefen. För hvarje beväringsman vid flottan föres en "beklädnads- och förhållningsbok". 2. O. E. G. N.* Förhårdning 1. Induratiõn, med. Hvarje ansvällning i kroppen af sjuklig beskaffenhet kan, då den är mera fast, kallas induration; men termen nyttjas egentligen om sådana fasta, större eller mindre, partier, som kvarstå efter en inflammationsprocess, hvilken hvarken h. o. h. gått tillbaka eller