insjuknade organet. Det skulle då ske därigenom, att antingen bakteriernas s. k. vimlens (elakartade beskaffenhet) ökats eller ock så, att kroppens naturliga motståndskraft på något sätt minskats, eller måhända såsom en följd af dessa bägge omständigheter i förening. Senaste årens noggranna forskningar (t. ex. af Chodounsky 1907) ha emellertid ånyo tydligt ådagalagt, att afkylning ingalunda är i stånd att framkalla ökad s. k. virulens hos sjukdomsalstrande bakterier. Likaså tala hittills utförda experiment såväl med människor som med djur bestämdt emot, att kroppens skyddskrafter förminskas eller i öfrigt förändras genom en t. o. m. mycket kraftig afkylning. Ännu mindre borde detta alltså kunna ega rum vid den obetydliga värmeväxling, som ofta af allmänheten kallas förkylning. Djurexperiment ha ock visat, att efter redan inträdd infektion, sålunda hos ett redan sjukt djur, äfven höggradig afkylning ingalunda inverkar ogynnsamt på sjukdomsförloppet. Detta är ju ock i fråga om människor konstateradt, t. ex vid användningen af svala bad eller vid afkylningar med is vid vissa febersjukdomar. Förkylning har slutligen någon gång antagits såsom direkt sjukdomsorsak utan förmedling af bakterier. Det har emellertid visat sig, att äfven höggradig lokal afkylning af huden icke framkallar sjukdom i underliggande organ. Härvid lämnas naturligtvis ur räkningen de starka afkylningar, efter hvilka förf rysning uppkommer. Den vetenskapliga forskningen i våra dagar ställer sig alltså fullt afvisande gentemot den allmänt gängse uppfattningen, att förkylning kan vara sjukdomsorsak. I de sjukdomsfall, där en dylik skall ha föregått insjuknandet på ett så frappant sätt, att det föranledt antagandet af ett orsaksförhållande, eger man från vetenskaplig synpunkt rätt att antaga, att ett tillfälligt sammanträffande egt rum. Måhända har dock den vetenskapliga forskningen i denna viktiga fråga ännu icke sagt sitt sista ord. I. H. Förkänsla. Se Exspectatio casuum similium. Förkärla, socken i Blekinge län, Medelsta härad. 3,008 har. 832 inv. (1907). Annex till Listerby, Lunds stift, Medelsta kontrakt. Förköp, jur. j ett köpeaftal, som slutes, sedan annan redan öppnat köpunderhandling om varan, var i allmänhet, i fråga om lösören, förbjudet genom stadgandet i 1734 års lags Handelsb. 1: 6, där det heter: "Ingen inlåte sig i annars mans köp eller bjude då öfver, medan köparen och säljaren om priset tinga; hvar som det gör, bote tre daler". Stadgandet, som länge saknat praktisk betydelse, upphäfdes genom lagen om köp och byte af lös egendom 20 juni 1905. A. Th. S. (V. Sgn.) Förköpsrätt, jur. Vid öfverlåtelse (särskildt försäljning) af en sak kan göras förbehåll (s. k. pactum protimiseos) om att, för den händelse förvürfvåren (köparen) skulle i sin ordning vilja sälja saken, öfverlåtaren (säljaren) skall ega köpa den för samma pris och på samma villkor i öfrigt, som kunna betingas af någon annan. Genom dylikt förbehåll vinnes emellertid ingen säkerhet mot att saken ändå kommer i främmande ego, enär öfverlåtaren, endast innan saken blifvit såld, kan göra sin förköpsrätt gällande och är utesluten från anspråk mot den nye köparen, om denne redan hunnit för-värfva saken. Hvad fastigheter beträffar, får enligt svensk rätt (Jordabalken 1: 2) ifrågavarande förbehåll icke göras vid försäljning eller skifte (byte), men väl vid gaf va. - Enligt äldre rätt, såväl ho» oss som hos andra germanska folk, hade en jord-egares släktingar utan särskildt förbehåll mera förmånligt anordnade förköpsrätter till hans jord (bördsrätt i Sverige, odelsret i Norge, näherrecht i tyska stater). C. G. Bj. Förladdning, krigsv., något elastiskt ämne, som i slätborrade eldvapen lägges emellan krutladdningen och projektilen för att åtskilja dem eller oftare äfven framför projektilen (hagclskott) för att kvarhålla den i loppet. I gevär användes som materiel till förladdningen papp eller filt. Äfven vid artilleripjäser, där laddningen är innesluten i patronhylsa, använder man ett slags förladduing, för att fasthålla laddningen i sitt läge inom hylsan. Vid skjutning med lösa skott, då röksvagt krut användes, begagnar man förladdning för att erhålla tillräckligt kraftig verkan hos krutet. Röksvagt krut, som icke är inneslutet, förbrinner nämligen långsamt och ljudlöst. Dylika förladdningar böra dock tillverkas af sådant ämne och på sådant sätt, att icke rester af desamma kunna verksamt och på längre håll skada framför vapnets mynning befintliga personer. För undvikande af olyckshändelser under stridsöfningar är också föreskrifvct, att eld med lösa skott icke får afgifvas inom ett visst afstånd från fienden. E. N. For-lag. Se Destilleringsapparat. Förlag. 1. Jur., kapital, som erfordras för drif-vande af en affär, framför allt, då det såsom försträckning is. k. förlagslån) lämnats affärens innehafvare af annan person (förlagsman 1. förläggare). Till säkerhet för återbetalandet kan enligt' svensk rätt erhållas förlagsinteckning (se d. o.), medan däremot i dansk rätt i fråga om säkerhet för förlagslån gälla de allmänna reglerna för underpant. I Norge kan, med iakttagande af särskilda formaliteter, för förlagslån lämnas "underpant i de producter, til hvis frem-bringeise og forædling förlaget er gjort, f remfor alle andre creditorer, efter fradrag af de af gifter, som til statscassen måtte være ät erlægge" (Lov ang. bjergverksdriften 14 juli 1842 § 52 samt Lov om pant- og thingslæsning 12 okt. 1857), Med bokförläggare 1. endast förläggare betecknas inom den litterära affärsvärlden den, som på sin bekostnad utgifver skrift, till hvars utgifvande han lagligen är berättigad. (Se E g an d era 11, sp. 1416 ff.) - 2. Samling af de af en bokförläggare utgifna arbeten. A. Th. S.* Förlagsaftal. Se E gan d era 11, sp. 1413. Förlagsbokhandel. Se Bokhandel. Förlagsbokhandlare. Se Bokförläggare. Förlagsföreningen, Finska. Se Finska förlagsföreningen. Förlagsinteckning, jur., ett i vår rätt sedan midten af 1700-talet förekommande institut, afsedt att bereda säkerhet för förlagslån. Enligt vår nu gällande lagstiftning i ämnet (13 kapril 1883) består förlagsinteckning i en inskrifning i det särskilda protokoll öfver dylika ärenden, som föres vid hvarje rådstufvurätt. För att sådan inteckning skall kunna erhållas till säkerhet för ett förlagslån, måste detta vara lämnadt för bergsbruk eller grufdrift,