Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlagslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
441 Förlagslån–Förlikning 442
fabriks- eller kvarnrörelse, boktryckeri,
bryggeri, brännvins- eller kruttillverkning,
vidare en särskild, på visst sätt affattad
handling öfver lånet upprättas och jämte
vissa intyg om rörelsens utöfvande
i vederbörlig ordning inlämnas till
rådstufvurätten för intagande i nyssnämnda
protokoll. Drifves rörelsen på landet eller i
stad utan rådstufvurätt, skall rätten i länets
residensstad anlitas. Förlagsinteckning skall,
för att icke förfalla, förnyas inom hvart tionde
år. Verkan af förlagsinteckning är, att för
förlagsfordringen (kapital och högst 3 års
ränta) åtnjutes förmånsrätt i all lösegendom,
som hör till den med lånet understödda
rörelsen, så länge egendomen utgör låntagarens
tillhörighet. Mellan flera förlagsinteckningar,
som afse samma rörelse, afgöres företrädet efter
tidsprioritet. – Se Ask, ”Om förlagsinteckning”
(Nytt jur. arkiv, afd. II, 1888, n:r 1).
C. G. Bj.
Förlagslån, jur. Se Förlag och Förlagsinteckning.
Förlagsman. Se Förlag.
Förlagsrätt, jur., den rätt att genom tryck
mångfaldiga en författares skrift, som genom
öfverlåtelse af författaren tillkommer en annan
person. Se Eganderätt, sp. 1416 ff.
Förlamning, med., en upphäfd eller minskad
förmåga att röra muskelapparaten, hvarigenom
ett eller flera organ mer eller mindre
fullständigt förlora förmågan af frivillig
rörelse. Orörlighet i de tillstånd, då viljan
icke är fri, såsom under sömnen och i vissa
sinnessjukdomar, kallas däremot icke förlamning,
ej heller den orörlighet, som är en följd
af yttre mekaniska hinder, såsom ledgångars
sammanväxning o. d. Emedan all muskelrörelse
uppkommer därigenom, att muskeln sammandrager
sig på kommando från centralganglier i hjärnan
eller ryggmärgen, hvilket öfverbringas till
muskeln medelst de motoriska nerverna, kan
förlamning uppkomma genom fel och sjukdomar
i musklerna, muskelförlamning (myopatisk), i
rörelsenerverna, nervförlamning (neuropatisk),
eller i centralapparaterna, hjärn- eller
ryggmärgsförlamning (cerebral eller spinal
förlamning). Efter förlamningens olika grad
skiljes mellan fullständig förlamning, paralysi,
och ofullständig förlamning, pares. Rätt vanliga orsaker till förlamning äro
traumatiska skador, såsom motoriska nervers
sönderslitning och förstöring genom huggsår,
sticksår, skottskador
o. s. v. Till och med kompression eller tryck
på en rörelsenerv kan medföra en förlamning för
kortare eller längre tid, t. ex. handens
domning genom stöt eller tryck på nervus
ulnaris (”änklingssenan”) eller fotens genom
klämning i viss ställning af benets hufvudnerv
(”foten sofver”). Nerverna kunna äfven förlora
sin ledningsförmåga genom sjukdomsprocesser
i deras närhet, såsom tumörer, inflammationer
o. d., eller genom sjukdomar, som uppträda i
själfva nervsystemet och förstöra centralganglier
eller ledningstrådar. Så t. ex. åstadkommer
en blödning inuti hjärnans massa (blodslag)
vanligen en förlamning af kroppens
ena sida, oftast arm och ben samt
ansiktshalfvan (hemiplegi), beroende på
sönderslitning af de ledningstrådar i hjärnan,
hvilka skulle föra viljans befallningar
till rörelseapparaterna. Äfven ett hastigt
upphäfvande af blodströmningen till hjärna
eller ryggmärg medför förlamning; så t. ex.
uppstår vid en hjärnpulsåders tilltäppning
genom en propp en förlamning, som mycket liknar
den vid hjärnblödning. Förlamning framkallas
äfven genom att vissa gifter införas i blodet
(toxisk förlamning), såsom opium, morfin,
kloroform, eter, curare, mjöldryga, nikotin,
blåsyra, hvilka medföra akut och allmän
förlamning, bly, kvicksilfver, arsenik,
hvilka genom långvarig inverkan medföra en
kronisk förlamning. Några akuta sjukdomar,
i synnerhet difteri, efterlämna stundom mer
eller mindre utbredda förlamningar, och äfven
kroniska sjukdomar, framför allt syfilis och,
bland sinnessjukdomar, ”paralysie générale”,
medföra partiella eller totala förlamningar. En
egendomlig förlamning uppstår genom fettvandling
af muskler, hvarigenom dessa svälla samt se
större och kraftigare ut än normala, men ändock
icke kunna göra tjänst (pseudohypertrofi). Den
s. k. barnförlamningen (se d. o.) uppkommer
därigenom, att sjukdomsgiftet förstör grupper
af rörelseganglieceller i vissa partier
af ryggmärgen. Ännu oförklarade äro de
s. k. hysteriska förlamningarna, hvilka ofta
växla och stundom upphöra lika plötsligt,
som de komma. Reumatiska förlamningar
uppkomma vanligen genom inflammationer i
muskler (myositis) eller nerver (neuritis).
F. B. (I. H.)
Förlanda, socken i Hallands län, Fjäre härad.
5,302 har. 879 inv. (1907). Annex till Fjärås,
Göteborgs stift, Fjäre och Viske kontrakt.
Förled. Se Kompositum.
Förlig, sjöv., belägen i riktning förifrån;
kommande förifrån (om vinden; Förlig vind,
begagnas stundom oriktigt i st. f. akterlig vind,
vind akterin, förr kallad bakstagsvind).
Ungefärliga riktningen till förligt, utom fartyget,
belägna föremål angifves vanligen sålunda: rätt
för-ut, omkring 1 streck (1/32 af kompass-skifvan)
på hvardera sidan om kölens riktning; förligare
än kranbalksvis, från 1 till 3 streck från
samma riktning; kranbalksvis från 3 till 5
streck från samma riktning; för-om tvärs l.
akterligare än kranbalksvis, från 3 till
1 streck för-om en linje vinkelrät mot kölens
riktning. Ett föremål, som befinner sig inom 1 streck på
ömse sidor om sistnämnda linje, säges vara tvärs
l. tvärs ut.
O. E. G. N.*
Förlikning. 1. Artill., förr använd benämning
på siktkorn, som tillsammans med ”uppsättningen”
(siktet) bestämmer visirpunkterna, efter hvilka
en kanon ombord riktas på ett synligt mål.
2. Jur., i civilrättslig mening är ett
aftal, hvarigenom kontrahenterna afgöra en dem
emellan uppkommen rättstvist — genom ömsesidiga
eftergifter, tillägger man vanligen. Ingås
detta aftal oberoende af rättegång, är detsamma
från processrättslig synpunkt sedt likställdt
med hvarje annat aftal. Om kontrahenterna
icke frivilligt ställa sig aftalet till
efterrättelse, har den kontrahent, som vill
begagna sig af aftalet, ej annan utväg än att
lita till process för att få förlikningens
existens och innehåll fastslagna och med stöd
af domen ernå tvångsrealisation af den rätt,
som genom förlikningen blifvit honom inrymd.
Hvad angår förlikning i rättegång, så är
äfven denna ett emellan parterna ingånget
frivilligt aftal af privaträttslig innebörd. Den
är emellertid därjämte ett betydelsefullt
processuellt faktum. Man kan enligt svensk rätt icke bestämma den pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
