441 Förlagslån--Förlikning 442 fabriks- eller kvarnrörelse, boktryckeri, bryggeri, brännvins- eller kruttillverkning, vidare en särskild, på visst sätt affattad handling öfver lånet upprättas och jämte vissa intyg om rörelsens utöfvande i vederbörlig ordning inlämnas till rådstufvurätten för intagande i nyssnämnda protokoll. Drifves rörelsen på landet eller i stad utan rådstufvurätt, skall rätten i länets residensstad anlitas. Förlagsinteckning skall, för att icke förfalla, förnyas inom hvart tionde år. Verkan af förlagsinteckning är, att för förlagsfordringen (kapital och högst 3 års ränta) åtnjutes förmånsrätt i all lösegendom, som hör till den med lånet understödda rörelsen, så länge egendomen utgör låntagarens tillhörighet. Mellan flera förlagsinteckningar, som afse samma rörelse, afgöres företrädet efter tidsprioritet. -- Se Ask, ”Om förlagsinteckning” (Nytt jur. arkiv, afd. II, 1888, n:r 1). C. G. Bj. Förlagslån, jur. Se Förlag och Förlagsinteckning. Förlagsman. Se Förlag. Förlagsrätt, jur., den rätt att genom tryck mångfaldiga en författares skrift, som genom öfverlåtelse af författaren tillkommer en annan person. Se Eganderätt, sp. 1416 ff. Förlamning, med., en upphäfd eller minskad förmåga att röra muskelapparaten, hvarigenom ett eller flera organ mer eller mindre fullständigt förlora förmågan af frivillig rörelse. Orörlighet i de tillstånd, då viljan icke är fri, såsom under sömnen och i vissa sinnessjukdomar, kallas däremot icke förlamning, ej heller den orörlighet, som är en följd af yttre mekaniska hinder, såsom ledgångars sammanväxning o. d. Emedan all muskelrörelse uppkommer därigenom, att muskeln sammandrager sig på kommando från centralganglier i hjärnan eller ryggmärgen, hvilket öfverbringas till muskeln medelst de motoriska nerverna, kan förlamning uppkomma genom fel och sjukdomar i musklerna, muskelförlamning (myopatisk), i rörelsenerverna, nervförlamning (neuropatisk), eller i centralapparaterna, hjärn- eller ryggmärgsförlamning (cerebral eller spinal förlamning). Efter förlamningens olika grad skiljes mellan fullständig förlamning, paralysi, och ofullständig förlamning, pares. Rätt vanliga orsaker till förlamning äro traumatiska skador, såsom motoriska nervers sönderslitning och förstöring genom huggsår, sticksår, skottskador o. s. v. Till och med kompression eller tryck på en rörelsenerv kan medföra en förlamning för kortare eller längre tid, t. ex. handens domning genom stöt eller tryck på nervus ulnaris (”änklingssenan”) eller fotens genom klämning i viss ställning af benets hufvudnerv (”foten sofver”). Nerverna kunna äfven förlora sin ledningsförmåga genom sjukdomsprocesser i deras närhet, såsom tumörer, inflammationer o. d., eller genom sjukdomar, som uppträda i själfva nervsystemet och förstöra centralganglier eller ledningstrådar. Så t. ex. åstadkommer en blödning inuti hjärnans massa (blodslag) vanligen en förlamning af kroppens ena sida, oftast arm och ben samt ansiktshalfvan (hemiplegi), beroende på sönderslitning af de ledningstrådar i hjärnan, hvilka skulle föra viljans befallningar till rörelseapparaterna. Äfven ett hastigt upphäfvande af blodströmningen till hjärna eller ryggmärg medför förlamning; så t. ex. uppstår vid en hjärnpulsåders tilltäppning genom en propp en förlamning, som mycket liknar den vid hjärnblödning. Förlamning framkallas äfven genom att vissa gifter införas i blodet (toxisk förlamning), såsom opium, morfin, kloroform, eter, curare, mjöldryga, nikotin, blåsyra, hvilka medföra akut och allmän förlamning, bly, kvicksilfver, arsenik, hvilka genom långvarig inverkan medföra en kronisk förlamning. Några akuta sjukdomar, i synnerhet difteri, efterlämna stundom mer eller mindre utbredda förlamningar, och äfven kroniska sjukdomar, framför allt syfilis och, bland sinnessjukdomar, ”paralysie générale”, medföra partiella eller totala förlamningar. En egendomlig förlamning uppstår genom fettvandling af muskler, hvarigenom dessa svälla samt se större och kraftigare ut än normala, men ändock icke kunna göra tjänst (pseudohypertrofi). Den s. k. barnförlamningen (se d. o.) uppkommer därigenom, att sjukdomsgiftet förstör grupper af rörelseganglieceller i vissa partier af ryggmärgen. Ännu oförklarade äro de s. k. hysteriska förlamningarna, hvilka ofta växla och stundom upphöra lika plötsligt, som de komma. Reumatiska förlamningar uppkomma vanligen genom inflammationer i muskler (myositis) eller nerver (neuritis). F. B. (I. H.) Förlanda, socken i Hallands län, Fjäre härad. 5,302 har. 879 inv. (1907). Annex till Fjärås, Göteborgs stift, Fjäre och Viske kontrakt. Förled. Se Kompositum. Förlig, sjöv., belägen i riktning förifrån; kommande förifrån (om vinden; Förlig vind, begagnas stundom oriktigt i st. f. akterlig vind, vind akterin, förr kallad bakstagsvind). Ungefärliga riktningen till förligt, utom fartyget, belägna föremål angifves vanligen sålunda: rätt för-ut, omkring 1 streck (1/32 af kompass-skifvan) på hvardera sidan om kölens riktning; förligare än kranbalksvis, från 1 till 3 streck från samma riktning; kranbalksvis från 3 till 5 streck från samma riktning; för-om tvärs l. akterligare än kranbalksvis, från 3 till 1 streck för-om en linje vinkelrät mot kölens riktning. Ett föremål, som befinner sig inom 1 streck på ömse sidor om sistnämnda linje, säges vara tvärs l. tvärs ut. O. E. G. N.* Förlikning. 1. Artill., förr använd benämning på siktkorn, som tillsammans med ”uppsättningen” (siktet) bestämmer visirpunkterna, efter hvilka en kanon ombord riktas på ett synligt mål. 2. Jur., i civilrättslig mening är ett aftal, hvarigenom kontrahenterna afgöra en dem emellan uppkommen rättstvist — genom ömsesidiga eftergifter, tillägger man vanligen. Ingås detta aftal oberoende af rättegång, är detsamma från processrättslig synpunkt sedt likställdt med hvarje annat aftal. Om kontrahenterna icke frivilligt ställa sig aftalet till efterrättelse, har den kontrahent, som vill begagna sig af aftalet, ej annan utväg än att lita till process för att få förlikningens existens och innehåll fastslagna och med stöd af domen ernå tvångsrealisation af den rätt, som genom förlikningen blifvit honom inrymd. Hvad angår förlikning i rättegång, så är äfven denna ett emellan parterna ingånget frivilligt aftal af privaträttslig innebörd. Den är emellertid därjämte ett betydelsefullt processuellt faktum. Man kan enligt svensk rätt icke bestämma den pro-