449 Förlossning 450 Värkarna blifva under detta skede allt kraftigare och få under dess senare del en annan karaktär, öfvergå till s. k. krystvärkar, i det att samtidigt med lifmoderkontraktionerna af viljan delvis beroende sammandragningar af bukhålans väggar, s. k. krystningar, inställa sig. Dessa krystningar äro af fullkomligt samma slag som de, som verka vid blåsans och ändtarmens tömmande, ehuru mycket kraftigare. Den voluminösaste och hårdaste delen af fostret är fosterhufvudet. Dess passage underlättas dels genom den ofvan omtalade uppluckringen och tänjbarheten hos lifmoderhalsen, slidan och blygden, dels därigenom, att benen i fosterhufvudet ?j äro såsom hos de fullvuxna orörligt sammanfogade med hvarandra, utan sammanhänga medelst hinnaktiga partier, s. k. sömmar, hvarigenom de af trycket kunna förskjutas öfver hvarandra och hufvudet på så sätt undergå en viss grad af omformning, s. k. tillspetsning. Trots dessa för förlossningens fortgång gynnsamma faktorer uppstå emellertid mycket ofta äfven vid f. ö. fullt normala förlossningar bristningar hos kvinnan i modermunnen och i blygden, särskildt i mellangärden, d. v. s. det muskulösa partiet, beläget mellan blygden och stolgången. En annan synnerligen viktig omständighet, möjliggörande hufvudets passage genom bäckenet, är den, att fosterhufvudet under fortskridandet genom bäckenkanalen till följd af ett flertal mekaniska faktorer undergår vridningar och Fig. 2. Fosterhufvudet ned trängdt i bäckenet. Fosterhinnor ännu ej brustna. utrymmet i bäckenets olika plan. Hufvudet står i bäckeningån- Sen> hvars största vidd är den från Sida till sida, med näckspetsen åt ena sidan, vanligen åt vänster, och pannan åt den andra. Under nedträngandet (se fig. 2) vrides nu hufvudet vanligast så, att nackspetsen och angränsande parti af hjässan, den s. k. kronan, går före genom bäckenet och på samma gång vänder sig framåt. Till följd däraf passerar hufvudet bäckenutgången, hvilken har sin största vidd framifrån-bakåt, med nacken framåt och pannan bakåt (se fig. 3). Liknande vridningar undergå f. ö. andra delar af fostret, hvilka under ut- : drifningen mera fullständigt taga bäckenets utrymme i anspråk, nämligen skuldrorna och sätet. Till följd af det tryck, som fosterhufvudet är utsatt för under utdrifningen, uppstår å den del, som går före i bäckenet, vanligen hjässan, en s. k. föste r svulst, hvilken utgöres af en ansamling af blodvatten i och under huden öfver sagda parti. Nämnda fostersvulst försvinner »under första dygnet efter förlossningen. Tryckt den 13/6 08 tfO Fig. 3. Fosterhufvudets framfödande genom den starkt uttänjda blygden. Med fostrets utdrifuing, då värkarna ha utvecklat maximum af kraft och på samma gång varit mest smärtsamma, inträder plötsligt en lugnare period. De under detta tredje skede, efterbördsskii'tet 1. efterbördsperioden, påkommande värkarna äro betydligt svagare och ha till uppgift att aflossa moderkakan från lifmoderns insida samt att utdrifva densamma tillsammans med nafvelsträngsstumpen och ägghinnorna, allt tillhopa utgörande den s. k. efter- börden (se d. o.). Vid moderkakans lossande inträder alltid mer eller mindre stark blödning ur de därvid öppnade stora blodkärlen i lifmoderväggen. Under normala förhållanden afstaunar dock denna blödning därigenom, att kärlen hopklämmas af den sig sammandragande lifmodern och att därefter blodet i densamma koagulerar, bildande proppar. Förlossningen är därmed fullt afslutad, och för kvinnan inträder nu barnsängsperioden (se Bar n-säng), under hvilken fortplantningsorganen tillnärmelsevis återbildas till det tillstånd, hvari de befunno sig före inträdt hafvandeskap, under det att mjölkkörtlarna börja utveckla en mycket liflig verksamhet. När fostret passerat bäckenkanalen på nyss skildradt sätt med kronan gående före i bäckenet, säger man, att det framfödts i kronbjudning L nackbjudning, hvilken förekommer i ung. 96 proc. af alla förlossningar. Allteftersom fostret under förlossningen vrider sig med ryggen framåt eller bakåt, talar man om framstupa 1. vidöppen kronbjudning. I omkr. J/2 proc. fall passerar fosterhufvudet med ansiktet före genom bäckenet, ansiktsbjudning. Icke alltid är emellertid fosterläget vid hafvandeskapets slut sådant, att fostret ligger hufvudstupa, med hufvudet stående i eller öfver bäckeningången, utan i omkr. 3 proc. fall ligger fostret upprätt, med sätet öfver öfre bäckenöppningen, och passerar då bäckenkanalen antingen med sätet före, sätesbjudning, eller med en eller båda fötterna föregående, fotbjudning. Äfven vid sagda mera ovanliga "bjudningar" sker förlossningen ofta på ett naturligt, för modern och fostret lyckligt sätt, utan konstens ingripande (jfr Förlossningstång och Utdragning på fot eller säte). Sådant är däremot i regel af nöden, om fostret ej ligger längsriktadt, med fosterbålens längdaxel sammanfallande med moderns, utan ligger på tvären eller snedt, tvärläge eller snedläge, hvilket förekommer i omkr. 1/2 proc. af samtliga förlossningar (jfr Vändning). Endast i sällsynta undantagsfall kan förlossningen vid tvärläge af-slutas naturligt, utan konst (evolutio spontanea). Den tid en regelbunden förlossning varar är väsentligt längre hos förstföderskor än hos om-föderskor till följd af det betydligt större motståndet i de aldrig förut uttänjda mjukdelarna hos de förra. Utom motståndet i den mjuka förlossningsvägen och bäckenkanalen inverka naturligtvis såsom viktigaste faktorer på förlossningens duration (längd) värkarnas styrka och frekvens (täthet) samt fostrets storlek. De tre förlossningsperioderna kräfva i genomsnitt hos en förstföderska resp. 18, 2 och l-2 timmar, men hos en omföderska endast 9, Y2 ocn l timme. 55 proc. af alla förlossningar lära afslutas mellan kl. 8 på aftonen och kl. 8 på morgonen och de flesta af dessa mellan kl. 12-3 på natten. - Dödligheten bland mödrarna till följd af omständigheter, som stå 9 b. 15