afvisande, och mot inbillade fiender uppträda de ohöfligt. Småningom vakna mera bestämda föreställningar om förföljelse. I deras medvetande återkomma beständigt samma tankar, "man ser dig öfver axeln, man tycker, att du är löjlig, man skrattar åt dig, man talar illa om dig, man spionerar på dig, man har något i sinnet mot dig". De sjuke äro i en ständig, orolig förbidan. De springa upp vid den minsta knäpp, lyssna vid dörrarna; gatans buller och ljudet af de förbigåendes steg få en förolämpande klang. Som vaksamma utposter mot en farlig omgifning äro alla deras sinnen i ett ständigt gif akt. Särskildt påpassliga äro deras öron; hvad de icke höra, det tycka de sig höra: försmädliga yttranden, hånfulla anspelningar och slutligen tämligen direkta oförskämdheter. Men äfven deras andra sinnen varna dem mot förmenta faror. När maten serveras dem, lukta de noga på hvarje rätt och skjuta mången gång från sig maten med en menande och misstänksam min. De börja tro, att man vill förgifta dem. De sjuke ha så lefvat sig in i den tanken, att människor äro fientliga och förfölja dem, att deras egna sinnen icke längre ge dem en riktig uppfattning af hvad som händer och sker. Det är då de börja hallucinera och deras misstankar öfvergå till visshet. Deras förföljelseidéer kunna nu rikta sig mot bestämda personer, och de kunna i detta tillstånd blifva mycket samhällsvådliga. Det är icke sällsynt, att sådana sjuka lägga sig i försåt för andra, rent af stå efter sina förföljares lif. De förmenta förföljelserna vålla den sjuke oupphörliga vedermödor och förargelser, hvilka på det eftertryckligaste korsa hans sträfvan efter fördelar och lycka. Men småningom inträder som en verkan af den långvariga oron, de ständigt upprepade sinnesrörelserna, sömnlösheten, den rastlösa och upprifvande striden mot förföljarna eller flykten undan deras gemenheter, en slitning och afmattning inom nervsystemet. Den sjukes känslighet blir mer och mer aftrubbad och förmår ej hålla lidandet vid dess ursprungliga intensitet. Därmed slappnar ock den drifvande kraften i hallucinationernas maskineri, rösterna blifva sällsyntare och åhöras med en viss likgiltighet. -- För den i hvarje människobröst inneboende lyckodriften blir det nu en gynnsammare tid, och detta icke minst därigenom, att den sjukes omdömeslöshet under åren tilltagit. En viss grad af slöhet gör sig gällande. Hans aningar, ständigt af en förhöjd själfkänsla riktade mot höga mål, förbereda nu ett nytt lifsskede. Äfven dessa förberedelser afspelas i själens lönnligaste kamrar. Här växer småningom öfvertygelsen inom honom. Ofta öfverraskas den sjuke för andra gången af "rösterna". Men dessa tala nu ett annat språk. Den sjuke får plötsligt veta, hvad han länge anat, orsaken till de långa årens lidande, hvarför människor förföljt honom. "Han är icke den han synts vara. Han är kallad till höga värf. Han har fått ärfva en stor förmögenhet, blifvit insatt i en mäktig mans rättigheter. Konungen är hans förtrogne. Han är född till en kejsarkrona" o s. v. Nu börjar visserligen ett nytt lif, men den sjuke är oaktadt de stolta orden och de höga laterna oftast oförarglig, stilla och beskedlig. En viss allmän slöhet gör det förklarligt, att han trots sin förnäma ställning, kallelse eller börd resignerar i den blygsamma tillvaron på ett hospital. Från förryckthetens här skildrade sjukdomsförlopp finnas i de särskilda sjukdomsfallen många afvikelser. Stundom uppträda blott förföljelseidéer. Stundom ser man hos mera svärmiskt anlagda, för en öfverspänd mysticism benägna, naturer religiösa eller politiska storhetsidéer utveckla sig utan förföljelsefantasier. Mången förryckt svärmare af detta slag har i historien lyst och försvunnit. Äfven andra variationer förekomma. I allmänhet kan man säga, att den medfödda karaktärsläggningen, rent biologiskt, bestämmer variationerna i de olika fallen. Ehuru sålunda det inneboende anlaget för uppkomsten af denna form af sinnessjukdom är det väsentliga, får man ej alldeles förbise yttre för sjukdomsutbrottet och utvecklingen gynnsamma betingelser. Sådana äro af en alldeles särskild betydelse för den form af förryckthet, som kallas processvansinne l. process-sjuka (se d. o.). Med afseende på utgången är förrycktheten en obotlig, men ej dödlig sjukdom, ehuru själfmord under förföljelsestadiet kunna förekomma. Sjukdomen har, särskildt på grund af de förrycktes stora samhällsvådlighet, en stor rättspsykiatrisk betydelse. G-s. Förråd, förv., samling af förnödenheter af olika slag. 1. Arméns förråd utgöras af förråden vid trupperna och särskilda större förråd. Förråden vid trupperna utgöras dels af kompaniernas och motsvarande afdelningar förråd af persedlar af olika slag, afsedda till begagnande, dels af regementenas gevärsförråd, ammunitionsförråd och persedelförråd, hvilka innehålla nya, för krigsutrustningen afsedda persedlar samt till begagnande icke utlämnade persedlar. Förråden stå under regementsintendentens inseende och under närmaste ledning af en förrådsförvaltare (på intendenturkårens stat) med biträde af en förrådsvaktmästare (skall indragas). Artilleriets fältförråd, som innehålla all för staber och batterier afsedd materiel af kanoner, fordon och till dem hörande persedlar, stå under vård af battericheferna med biträde af förrådsunderofficerare, en vid hvarje batteri. Ingenjörtruppernas förråd ingå i fortifikationsförråden (se nedan). Trängens förråd äro uppdelade på trängkårerna. -- De särskilda förråden utgöras af artilleri-, fortifikations- och intendenturförråd, hvilka alla stå under hvar sitt departement af Arméförvaltningen. Artilleriförråd finnas i alla orter, där artilleriregemente eller del af sådant är förlagd. Förråden stå under öfverinseende af generalfälttygmästaren och under honom af fälttygmästaren och handhafvas af hvar sin tygmästare (regementsofficer eller kapten) med biträde af olika personer tillhörande tygstaten (se d. o.). Hvarje förråd består af tygförråd (för artillerimateriel), ammunitionsförråd och gevärsförråd, dock saknas det sistnämnda vid några förråd. Till Stockholms tygförråd hör äfven Artillerimuseum (se d. o.). Fortifikationsförråden utgöras af fältförråd för ingenjörtrupperna, fästningsförråd för fästningarnas behof och fasta skanstygsförråd. De förvaltas af vederbörlig trupp- eller fästningsmyndighet med biträde af fortifikadonsförvaltare. Intendenturförråden äro två, ett i Stockholm och ett på Karlsborg, och utgöras af förråds-, magasins- och verkstadsafdelningar. Hvartdera förrådet står under ledning af en fältintendent såsom förrådschef med biträde af förrådsintendent, förrådsförvaltare m. fl. Vid förrådet i Stockholm