479 Försignal--Förskott 480 bragt försegling åtnjuter straffrättsligt skydd (se Strafflagen 22: 10). Är den anbragt af offentlig myndighet och har den karaktären af "insegel", d. v. s. är den försedd med myndighetens stämpel, tillämpas Straff 1. 10: 21. Tillegnar man sig något, som annan lämnat i ens vård under försegling, kallar vår lag visserligen detta förfarande försnillning, men belägger det likväl med tjufnadsansvar (se Straff l. 20: 3). Tillgrepp af något, som är under försegling i annans besittning, medelst förseglingens brytande straffas såsom kvalificerad stöld (Straff 1. 20: 4, moment 3 ang. bref, moment 4 ang. "för-varingspersedlar"). l fråga om "förvaringspersed-lar" kan i detta fall blott brytandet af förseglingen i tjufnadsuppsåt, äfven om man icke därigenom åtkommit något, straffas såsom inbrott (Straffl. 20:5). E. L-n. N. S-g. Försignal, järnv., en sådan i trafiksäkerhetens syfte anordnad fast signalinrättning, som genom sammankoppling med en stations hufvudsignal angifver denna senares ställning på förhand. Försignal uppställes omkr. 500 m. utanför den hufvudsigual, till hvilken den är kopplad, och på sådant ställe å banan, att den är väl och i god tid synlig från ankommande tåg. Jfr D i s t a n s p å l e 2. H. L. Försilfring, ett föremåls beläggning med silfver. Vid metallföremåls försilfring skiljes mellan plätering samt varm, kall, våt och galvanisk försilfring. - Plätering användes vanligen på koppar och utföres så, att en tjock kopparplåt bestrykes med en lösning af silfvernitrat ("lapis"), hvarefter en tunn silfverplåt pålägges och båda glödgas, sammanpressas och utvalsas. Kopparplåten får därigenom «n silfverbeläggning, hvars tjocklek varierar mellan Vso och 1/4o af kopparns. - Varm försilfring sker genom ingnidning af den väl rengjorda metallytan med silfveramalgam (eller ock en blandning af l d. fälldt silfver, 4 dlr salmiak, 4 dlr koksalt och V* .d. kvicksilfverklorid, utrörda med vatten till en deg) samt upphettning, då kvicksilfret förflyktigas och silfret kvarstannar såsom en tunn beläggning. - Kall försilfring åstadkommes därigenom, att man medelst en kork, yllelapp e. d. ingnider metallytan med en fuktig blandning af l d. klorsilfver, l .d. koksalt, 2/s d. krita och 2 dlr pottaska eller också l d. silfvernitrat och 3 dlr cyankalium. Skall järn försilfras, bör detsamma först öfverdragas med ett tunt lager af koppar. - Vid våt försilfring kokas det föremål, som skall försilfras, under någon tid (omkr. I/A timme) med en lösning af l d. klorsilfver, 4 dlr vinsten och 4 dlr koksalt. Vid såväl kall som våt försilfring försiggår på kemisk väg en reduktion af metalliskt silfver ur det använda klor-silfret eller silfvernitratet. - Rörande galvanisk försilfring se Galvanoteknik. - Försilfring af porslin förekommer mindre ofta. Den åstadkommes genom påläggning af en blandning, bestående af fint fördeladt metalliskt silfver (eller silfverkarbonat) och basiskt vismutnitrat, inbränning och polering. Ett silfverliknande öfverdrag erhålles äfven medelst en blandning af platinasalmiak och lavendelolja. -Försilfring af glas användes numera i stor skala vid fabrikation af speglar. Man låter spegelglaset vara i beröring med en vätska, som består af en blandning af alkalisk silfverlösning med -en lösning af ett ämne (t. ex. vinsyra, drufsocker, mjölksocker), som förmår att därur med lätthet redu- cera silfret. Efter ganska kort tid belägges glaset med en först svart, men snart därefter glänsande och speglande silfverhinna, som tvättas med vatten, torkas och fixeras medelst fernissa e. d. En glasyta om 1 kvm. fordrar ej mer än omkr. 2,2 gr. silfver. -- Föremål af trä, sten, gips etc. kunna försilfras genom att en beläggning af bladsilfver anbringas omedelbart på dem. S. J--n.* Förskansadt läger. Se Befäst läger och Fästning. Förskansning. Se Fältbefästning. Förskarp, skpsb., den nedre, skarpa delen af ett fartygs botten längst för-ut. C. K. S. Förskepp, sjöv., främsta delen af ett fartyg eller af en båt; hela den del af fartyget eller båten, som ligger för-om dess största tvärskeppssektion (det ställe, där fartyget har sin största bredd i vattenlinjen). H. W--l. Förskiffring, Falsk skiffring, Transversal skiffring, geol., säges vara utvecklad hos en bergart, då dess skiffring (klyfbarhet) afviker från, bildar en större eller mindre vinkel mot den verkliga lagringen eller skiktningen. Förskiffring förekommer ofta hos lerskiffer och har uppkommit i följd af bergskedjetryck. E. E. Förskingring, jur., ett sådant olofligt förfarande med en sak, som går ut på att helt beröfva egaren nyttan af densamma. Uppsåtlig förskingring af annans gods, som man har i sin besittning, bestraffas enl. Strafflagen 22: 11. I vissa i Straffl. 20: 3 uppräknade fall belägges emellertid detta brott med tjufnadsansvar. Brottet förutsätter icke nödvändigt, såsom fallet vanligen är i främmande lagar, att saken skall komma förskingraren eller tredje man till nytta. Särskildt ansvar är i Straffl. utsatt för ämbets- eller tjänsteman, som förskingrar, hvad han på grund af sin befattning har om händer; likaså i Straffl. för krigsmakten i fråga om krigsman, som förskingrar honom till bruk lämnade persedlar. Äfven förskingring af eget gods drabbas stundom af straffansvar, om man därigenom hindrar eller försvårar för annan att göra sin rätt till egendomen gällande; så t. ex. i fråga om konkursgäldenär i Straffl. 23: 1, 2 samt 10: 22 för den gäldenär, som bryter mot öfverexekutors förbud att skingra visst gods. I andra fall stannar det vid civilrättsliga påföljder; så t. ex. för stärbhusdelegare, som förskingra egendom i dödsbo (se k. förordn. 18 sept. 1862, § 23). N. S--g. Förskolor för blinda. Se Blindanstalter. Förskott, förv., ett mot framtida redovisning förskjutet penningbelopp. Inom statsförvaltningen förekomma ofta utbetalningar, som dels icke kunna, dels icke få direkt afföras å vederbörligt anslag, utan till en början provisoriskt bokföras såsom förskott. Till förra slaget höra t. ex. de belopp, hvilka utbetalas till skogstjänstemän, för bestridande af skogsförvaltningskostnaden, eller till ämbetsverk och särskilda tjänsteinnehafvare till postafgiften för tjänstebref. Till senare slaget hör t. ex. en stor del olikartade resekostnader m. m., hvilka från landtränterierna måste utbetalas, men ej få definitivt afföras förr, än den myndighet, som disponerar anslaget, pröfvat saken. När en utgift af senare slaget förekommer, utfärdas en s. k. förskottsanordning, hvilken, sedan redovisning inkommit, utbytes mot en s. k. ersättningsanordning. Länens ränterier,