495 Förstlingsfest-Förstäf 496 familjens besittning (åtminstone lägges ingen vikt vid delningen) och den förstfödde intagit faderns ställning som sina bröders herre (jfr l Mos. 27:29; 49: 8). Denna praxis tillämpades i hvarje fall vid tronföljden. Sedermera gör den israelitiska rätten anspråk på en dubbel arfslott för den förstfödde (5 Mos. 21: 15-17). - Ännu i det nuv. stats-och privatlifvet har förstfödslorätten ej förlorat sin betydelse, såsom i fråga om arf af krona och fideikommiss. 'E- S-e. Förstlingsfest. Se Pingst. Förstoppning 1. Obstruktion, med., kan inträffa i hvilken som helst af kroppens många kanaler eller utförsgångar, men i det vanliga språkbruket menas därmed förstoppning af tarmarna, obstructio alvi, d. v. s. en hämmad uttömning af exkremen-terna. Förstoppning är dock icke en enda sjukdom hos tarmarna, utan ett symtom, som kan bero på en mängd olika sjukdomstillstånd. För tarmarnas normala funktioner vid defekationen fordras, dels att innehållet sättes i rörelse, dels att det icke möter något hinder i sin väg. Tarminnehållet fortskaffas uppifrån och nedåt genom en egendomlig successiv sammandragning i riktning nedåt af de muskelringar, som sitta i tarmarnas väggar, hvarigenom uppkommer en maskformig rörelse, som fått namn af peristaltisk rörelse. Äfven flera sekret i tarmarna, såsom galla, slem, bidraga till att underlätta defekationen. Orsakerna till förstoppning äro hufvudsak-ligast hämmad rörelse af tarminnehållet och hinder för dess fortkomst. Den peristaltiska rörelsen hämmas t. ex. genom förlamning af tarmmusklerna, vare sig genom inflammation eller kronisk förgiftning (i synnerhet blyförgiftning) eller genom vissa läkemedel. Vid kronisk katarr i tarmkanalen omväxlar ofta förstoppning med diarré. Hinder i tarmkanalen kunna uppstå på många sätt, såsom då en tarmslinga inklämmes i ett bråck, då tarmen utifrån hopklämmes af någon tumör, då någon nybildning (kräfta) i tarmväggen växer inåt och tilltäpper dess lumen, då tarmen stjälper in sig i sin egen fortsättning (invagination), då den vrider sig omkring sin egen axel (volvulus), eller då en medfödd tillslutning af dess nedre ända finnes (atresia ani). Häraf synes, att det icke gifves något medel, som kan verka mot all förstoppning. Laxermedlen, lavemang o. d. verka öfver hufvud endast mot den första gruppen af förstoppningar; dock böra de ej användas vid bukhinneinflammation. Förstoppning af det senare slaget häfves merendels blott genom särskilda operationer. Vid habituell förstoppning bör man så mycket som möjligt undvika medikament, i synnerhet hemliga medel, för hvilkas sammansättning man icke eger någon garanti. De flesta sådana medel verka i början, men öka sedermera förstoppningen. Bättre äro dietetiska medel, såsom klibröd, mesost, frukter och framför allt motion, såsom ridt, gymnastik samt massage o. d. F- B. (l. H.) Förstoring, mus. Se Augmentation. Förstoringsglas, Lupp 1. Enkelt mikroskop, fys., består af en konvex lins och nyttjas till betraktandet af små föremål. När ett föremål lägges mellan förstoringsglaset och dess brännpunkt, brytas de från föremålet utgående ljusstrålarna vid gången genom glaset, så att de synas komma från ett mera aflägset, förstoradt föremål. Föremålets .afstånd från brännpunkten afpassas så, att bilden kommer på afståndet för det tydliga seendet (ung. 25 cm. från ögat). Jfr Lins och Mikroskop. K. L.* Försträckning. 1. Jur. (lat. mütuum), ett af tal, hvarigenom någon till annan öfverlämnar fungibla ting (penningar, vissa varor m. m.), med villkor att framdeles erhålla tillbaka lika mycket af samma slag. Det vanligaste föremålet för försträckning är penningar, och för dessa plägar ofta utfästas ränta såsom ersättning för dels för-sträckningstagarens nytta och dels försträcknings-gifvårens risk att icke återfå dem. Försträckning kallas i dagligt tal oftast, och någon gång äfven i lag och författningar, lån. Detta språkbruk öfverensstämmer emellertid icke med den juridiska terminologien, som med l å n (commodatum) i egentlig betydelse tvärtom förstår det kontrakt, enligt hvilket man åt annan till brukande utan vedergällning öfverlämnar viss, individuellt bestämd lös sak, med villkor, att samma sak skall återlämnas till långifvaren, sedan den blifvit brukad. Skulle vid sistnämnda aftal betingas vedergällning för brukandet, förvandlas kontraktet till l e g a (hyra). Får tinget däremot icke brukas, uppkommer ett depositum, inlagsaftal. 2. Med., är ett i dagligt tal nyttjadt ord (medicinsk fackterm är det ej) af tämligen obestämd betydelse, betecknande än ledvridning, än ledvrickning, än muskelbristning. 1. A. Th. S. (C. G. Bj.) 2. J- Å. Förstålning. Se G a l v a n o t e k n i k. Förstånd, psyk., förmågan af begrepp, omdömen och slutledningar (se d. o., jfr Förnuft). Under det att föreställningslifvet regleras af idéassociationernas lagar, lyder förståndet tankelagarna. S-e Förståndsbegrepp, psyk. Se Kategori. Förstång, Förmärsstång 1. Förens svåra stång, sjöv., den del af fockmasten, som sitter närmast öfver undermasten. O. E. G. N.* Förstäf, skpsb., kölens förlängning uppåt längst förut. Den bidrager till att gifva förskeppet dess form och styrka samt tjänar till fäste för bordläggningens främsta delar och till stöd för bogsprötet. Fig. 1. Fig. 3. Fig. 4. Förstäfvens form kan vara fallande (fig. 1), rak (fig. 2) eller rammformad (fig. 3 o. 4). Den fallande formen förekommer i allmänhet å segelfartyg, den raka är den å ångfartyg vanliga, den ramm-formade användes hufvudsakligen å örlogsfartyg och är antingen (fig. 3) afrundad eller ock (fig. 4) försedd med en framåtspringande spets, den s. k. rammen (se Kam m). På träfartyg, se fig. vid art. Förtimring (b), löper förstäfren vanligen i