503 Försäkring 504 ring, olycksfallsförsäkring, moder-skapsförsäkring, ansvarsförsäkring (ty. haftpflichtversicherung), transport- och s j ö-försäkring, brandförsäkring, hagel-skad e forsa kring, f rost försäkring, kreatursförsäkring, glasförsäkring, vattenledningsskadeförsäkring, stormskadeförsäkring, inbrottsförsäkring, kursförlust- (1. värde-) försäkring, kreditförsäkring, garantiförsäkring, hyresförlustförsäkring, maskinförsäkring, strejkförsäkring, arbetslöshetsförsäkring m. fl. Ehuru försäkringsväsendet först i senare tid vunnit verkligt stor utveckling, kunna dock redan tidigt vissa ansatser till ett slags försäkring spåras. De gamla svenska landskapslagarna innehöllo stadgan-den om brandstod, och i de medeltida gillenas förpliktelser till ömsesidigt understöd vid dödsfall skönjes en begynnelse till lifförsäkring. I utlandet tog försäkringstanken mångenstädes form af vadslag-ning, som dock efter hand allmänneligen förbjöds. Körande brandförsäkring och därmed jämförliga slag af försäkring byggdes flerstädes de första sträfvan-dena på den ömsesidiga hjälpens grund; så i Sverige genom ett par lokala sammanslutningar redan på 1600-talet och genom de första stora brandförsäkringsinrättningarna på 1700-talet (se Brandförsäkring, sp. 1462). I Tyskland och annorstädes upptogs brandförsäkringen under 1700-talet understundom direkt af olika stater, men den nyare utvecklingen är hufvudsakligen en följd af enskildt initiativ. Hvad lifförsäkringen beträffar, gaf i midten af 1700-talet italienaren T ont i uppslaget till ett slags försäkring, där de kvarlefvande inom en grupp arf de dem, som aflidit, men säker grund kunde lifförsäkringen vinna först med den matematiska vetenskapens, särskildt sannolikhetskalkylens, utveckling, och sedan statistiken under 1700-talet börjat lämna nödigt material. England är föregångslandet för lifförsäkringstankens genomförande. Under 1700-talet bildades där en mängd sammanslutningar med lifförsäkringssyfte och 1762 det första verkliga lifförsäkrinsjsbolaget. I Sverige gafs i midten af samma århundrade form åt de första medvetna sträfvandena på lifförsäkringens område genom inrättandet af åtskilliga pensionskassor, men först hundra år senare bröt lifförsäkringstanken fullt igenom. Det första svenska aktiebolaget med försäkringssyfte - såväl brand- som lifförsäkring - grundades år 1855. I allmänhet kunde man under 1800-talet skönja en utveckling hän emot försäkring byggd på det privata initiativet. Nyare tiders statssociala sträf-vanden ha emellertid fört fram tanken på, att staten skulle öfvertaga olika slag af försäkringsrörelse, och sålunda kan man skilja mellan offentlig 1. statsförsäkring och privatförsäkring. Medan vissa slag af försäkring tämligen obestridt ansetts böra förbehållas det enskilda initiativet, ha åter andra slag ansetts lämpliga för statsdrift. Flerstädes i utlandet finnas försäkringsanstalter, som drifva sin rörelse under statsgaranti. Statsförsäkringen framträder i synnerhet i form af socialförsäkring, som för det mesta är att anse som ett under försäkringsform mot vissa villkor af staten garanteradt understöd till alla eller vissa klasser af medborgare vid iråkad skada eller uppnådd hög ålder. För detta ändamål ha flerstädes, särskildt i de länder, där försäkringstvång (obligatorisk försäkring) stadgats, statsförsäkringsanstalter inrättats. I Sverige, där lagen af 5 juli 1901 ålägger vissa arbetsgifvare ersättningsskyldighet vid olycksfall, som träffa arbetare i arbetet, har upprättats en riksförsäkringsanstalt (se d. o.), som äfven (1907) fått rättighet att försäkra arbetare mot olycksfall utom arbetet. Privatförsäkringen drifves hufvudsakligen af försäkringsaktiebolag eller ömsesidiga försäkringsbolag. Dessutom finnas äfven tillfälliga sammanslutningar, hufvudsakligen i de anglosaxiska länderna på försäkringsbörserna, där flera personer mer eller mindre tillfälligtvis förena sig att öfvertaga en försäkringsrisk. De mest bekanta af dylika sammanslutningar äro de s. k. Lloyds (se d. o.) i England, de engelska kolonierna och Förenta staterna. Den enklaste formen för det ömsesidiga försäkringssystemet är den, att samtliga under en viss tid, t. ex. ett år, uppstående förluster betäckas genom uttaxering, hvilken efter vissa grunder göres medlemmarna emellan. Denna enkla form för försäkring kan under vissa förhållanden tillämpas vid t. ex. elementarför-säkring, och den tillämpas i vårt land jämväl vid lifförsäkring af ett antal s. k. uttaxeringsföreningar. Men i längden visar den sig vid sistnämnda slag af försäkring vara praktiskt omöjlig, hufvudsakligen af det skäl, att risken där ökas med åren, medan den vid elementarförsäkring i allmänhet är år från år likvärdig. Om sålunda vid lifförsäkring uttaxeringen skall vara proportionell mot risken, stiger den vid högre åldrar till outhärdliga belopp. Därför pläga på förhand uträknas bestämda medelpremier, hvilka, i begynnelsen större, men senare lägre än risken, uppbäras i förskott. Af de tidigare årens öfverskott af sättes en premiereserv, afsedd att bereda möjlighet för försäkringsanstalten att, utan höjning af försäkringsaf giften, täcka kommande utbetalningar. Detta system är utmärkande för alla solida svenska lifförsäkringsbolag. Den egentliga skillnaden mellan lifförsäkring drifvande ömsesidiga och aktiebolag ligger i den juridiska formen för bedrifvandet af verksamheten. Principiellt kan sägas, att vid ömsesidigt bolag kunna samtliga försäkringshafvare betraktas såsom för-säkringsgifvare åt den enskilde - försäkringsaftalets trygghet hvilar uteslutande på den ömsesidiga ansvarigheten -, medan vid aktiebolag detta själf t, d. v. s. dess aktieegare, äro försäkringsgivare, hvarvid af talets trygghet i all synnerhet i början, innan andra fonder hunnit samlas, hvilar på aktiekapitalet. Teoretiskt borde sålunda vinsten, d. v. s. det, som eventuellt för mycket uppburits i för-säkringsafgifter (premieåterbäringen), vid ömsesidiga bolag tillfalla försäkringshafvarna, men i aktiebolagen aktieegarna. I Sverige grundas numera i allmänhet de ömsesidiga lifförsäkringsbolagen dels utan uttaxeringstvång, dels med särskildt tillskjuten garantifond (ömsesidiga bolag med förlagsaktiebolag, där det senare i form af lån, som oftast efter hand amorteras, lämnar det förra nödigt organisations- och garantikapital). Därjämte medgifva numera samtliga lifförsäkringsaktiebolag försäkringshafvarna delaktighet i vinsten. Man kan därför säga, att skiljaktigheterna mellan de olika systemen äro af hufvudsakligen formell natur.