507 Försäkringsgifvare -Försäkringsvetenskap 508 doktor Joh. Leffler. Den utkom 1878-99 i regel med 3-4 häften årligen (boklådspris 3 kr.), 1900 med 10 och har sedan 1901 utkommit med i regel 6 häften (pris pr årg., 18-20 tryckark, 5 kr.). Tidskriften har alltid haft till sin hufvud-uppgift att lämna fullt tillförlitliga, om än mer eller mindre fullständiga redogörelser för förhandlingarna vid föreningens sammankomster. De första 14 årgångarna innehöllo därjämte i texten, utom en och annan originaluppsats eller öfversättning, summariska öfversikter (i tabellform) af åtminstone aktiebolagens verksamhet inom särskilda försäkringsgrenar i Sverige (stundom äfven i Norge och Danmark) under näst föregående år, samt dessutom de flesta större svenska och några skandinaviska, resp. finska försäkringsbolags årsberättelser in extenso. Sedan Civildepartementet 1888 börjat publicera en officiell (statistisk) "Berättelse angående försäkringsväsendet i riket" under senaste räkenskapsår, träffades af tal om. att denna fick som supplementhäfte åtfölja tidskriften; fr. o. m. 1891 intogos därför i denna inga årsberättelser från enskilda bolag. Nyssnämnda aftal upphörde med 1899; i tidskriften 1900-02 infördes därför tabeller, som af redaktionen utarbetats efter de större bolagens till försäkringsinspektören afgifna officiella årsrapporter, i den mån dessa blifvit tillgängliga; och sedan redaktören 1903 fått öfvertaga utgifvandet af J. Mays "Meddelanden angående försäkringsväsendet i Sverige" (för nästföregående året), har denna publikation, med oväsentliga förändringar, ingått som "supplementhäfte" i tidskriften. J.Lr. Försäkringsgifvare. Se Försäkring, sp. 502. Försäkringsinspektionen, ett till Civildepartementet hörande ämbetsverk, inrättades 1903 för vissa uppgifter, hvarom bestämmelser meddelats i den s. å. antagna försäkringslagstiftningen. Ämbetsverket har befattning såväl med de svenska försäkringsbolagen som med de utländska försäkringsanstalter, hvilka ega eller vilja förvärfva rätt att drifva rörelse i Sverige. Egentlig tillsyn utöfvas emellertid endast å de inhemska bolagen. Denna tillsyn tager sig förnämligast uttryck i följande. Bolagen äro skyldiga att årligen till Försäkringsinspektionen ingifva vissa handlingar och uppgifter ang. sin verksamhet och affärsställning m. m. samt att ofördröjligen lämna ytterligare upplysningar, om inspektionen begär sådana. Bolagens räkenskaper och andra handlingar äro när som helst tillgängliga för inspektionen, som äfven eger tillträde till bolagsstämmor och i lifförsäkringsbolag har rätt att förordna en revisor. Gör ett bolag sig skyldigt till afvikelse från försäkringslagen eller från bolagsordningen eller de stadfästa tekniska grunderna, eller äro de till redovisning af bolagets försäkringsfond afsatta tillgångarna otillräckliga, eger inspektionen förelägga bolaget att inom viss tid vidtaga rättelse. Åtlydes ej föreläggandet, har inspektionen att anmäla saken hos K. M:t, på hvilken det ankommer att föreskrifva ytterligare åtgärder. Likaledes skall inspektionen hos K. M:t för erforderliga åtgärder anmäla, om ämbetsverket finner bolagsordning eller stadfästa tekniska grunder icke längre vara betryggande. Vid ett lifförsäkringsbolags likvidation eller konkurs omhänderhar inspektionen förvaltningen af administrationsboet. Innan K. M:t meddelar stad- fästelse å bolagsordning eller tekniska grunder för ett försäkringsbolag, inhämtas alltid utlåtande från inspektionen. Vissa, särskildt mindre, försäkringsanstalter stå under lindrigare tillsyn, och alldeles undantagna från tillsynen äro dels sjuk- och begraf-ningskassor m. fl. understödsföreningar, dels riksförsäkringsanstalten. - Innan en utländsk försäkringsanstalt får börja drifva rörelse i Sverige, skall den förvärfva Försäkringsinspektionens tillstånd därtill. Anstaltens generalagent är därefter skyldig att när som helst hålla dess räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för inspektionen, att insända vissa årliga uppgifter samt att lämna de ytterligare upplysningar inspektionen begär. Inspektionen omhänderhar beviset öfver anstaltens, till säkerhet för dess svenska försäkringsrörelse, i Eiksbanken gjorda deposition, som icke kan utbekommas utan inspektionens medgifvande. Vid lagöfverträdelse eller väsentligen ändrade förhållanden kan inspektionen återkalla tillståndet. - Försäkringsinspektionen skall för hvarje år inom viss tid efter dess utgång utarbeta och till K. M:t öfverlämna en redogörelse för de in- och utländska försäkringsanstalter, som under året drifvit rörelse i Sverige. Denna redogörelse utgifves i tryck. - Instruktion för Försäkringsinspektionen utfärdades af K. M:t 31 dec. 1903. Enligt denna utgöres ämbetsverket af en öfverdirektör och chef samt tre ledamöter, af hvilka en, som skall ha aflagt juridisk examen, tillika är sekreterare och de båda andra skola tjänstgöra såsom sakkunniga i vissa särskilda ärenden. Hos ämbetsverket finnes en registrator anställd. H. F-k. Försäkringspolis. Se Försäkring, sp. 502. Försäkringsregister, hos Patent- och registreringsverket och K. M :ts befallningshafvande enl. lagen om försäkring 24 juli 1903 §§ 147-157 och k. kung. ang. försäkringsregister 4 dec. s. å. förda register, som innehålla vissa uppgifter rörande försäkringsbolagen (dagen för den k. stadfästelsen och för bildandet, firma, verksamhetsföremål, aktiekapital, styrelsens sammansättning m. m.). Vederbörande försäkringsbolag äro skyldiga att inlämna anmälan med dessa uppgifter till registret jämte stadgade af-gifter för registreringen och dess kungörande. I vissa fall eger vederbörande myndighet vägra registrering. Försäkringsstock, det samfällda försäkringsbeloppets storlek i ett försäkringsföretag. Försäkringstagare. Se Försäkring, sp. 502. Försäkringsvetenskap. Ännu för få år sedan var detta ord - eller närmast motsvarande i andra språk - knappt brukligt annat än undantagsvis och såsom synonym till "försäkringsmatematik" eller möjligen, liksom "aktuarievetenskap", omfattande äfven försäkringsbokföring och privat försäkringsekonomi inklusive den för dödlighetstabeller, premietariffer o. d. nödiga statistiken. Numera, i synnerhet sedan (sept. 1899) Verein fur die ge-sammte versicherungswissenschaft i Berlin stiftats, inbegripes i ordet, åtminstone i Tyskland och NordAmerika (i analogi med t. ex. handels- eller landt-bruksvetenskap) allt det teoretiska vetande, som en vetenskapligt bildad fackman anses böra ha inhämtat, gifvetvis utan att behöfva vara specialist i mer än på sin höjd ett eller annat af dithörande ämnen. I denna vetenskap ingå alltså, utom det väsentliga af "aktuarievetenskapen", en del natio-