Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försöksträdgård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
519
Förvaltningsdirektion-Förvaltningsrätt
520
rande sjökartevcrket samt l o t s- och f y
r-inrättningen, hvarefter ämbetsverket erhöll sin
sista instruktion, af 24 maj 1872. Enligt denna
utgjordes det af en högre sjöofficer såsom chef,
två andra sjöofficerare såsom ledamöter, ett
amiralitetskammarråd och, för vissa ärenden,
öfverdirektören för Mariningenjörstaten.
A. Th. S.*
Förvaltningsdirektion, krigsv., kallades
1880-94 vid de svenska indelta och med dem
jämställda trupperna den af tre officerare
och regementsintenden-tcn bestående
direktion, som, i stället för öfriga
förut bestående direktioner, utöfvade alla
förvaltningsbestyr inom ett regemente. Genom
k. kung. af 23 nov. 1894 öfverflyttades
alla ofvan nämnda förvaltnings-göromål till
en regementsförvaltning, som utgöres af
regementschefen och regementsinten-denten med
en officer såsom kassakontrollant. C. O. N.
Förvaltningsrätt, jur., de rättsliga normer,
som ordna förvaltningens verksamhet, omfattar
dels - förvaltningsrättens formella del - de
normer, som ordna de förvaltande myndigheternas
sammansättning och göromål (förvaltningens
organisation), dels - förvaltningsrättens
materiella del - de regler, efter hvilka
de förvaltande myndigheterna skola gå till
väga vid utöfvandet af sin verksamhet. Dessa
sistnämnda regler kunna delas i två klasser. Den
ena utgöres af sådana, som föreskrifva en åtgärd,
hvilken i ett visst bestämdt fall skall iakttagas
(verkställande af straff, upprättande af förslag
till tjänst, utbetalande af löner, uppbörd
af skatter, rekrytering af krigsmanskap och
otaliga andra fall). Den andra innehåller ett
uppdrag eller en tillåtelse åt en förvaltande
myndighet att i ett visst fall företaga en
åtgärd, vanligen med ett allmänt angifvande af
de omständigheter, under hvilka den får ske,
och hvilka då äfven utgöra en gräns för den
ifrågavarande myndighetens rätt att handla
i detta fall (t. ex. häktning, inkallande af
beväpnad styrka till den borgerliga ordningens
upprätthållande, beviljande af fattigunderstöd,
tilldelande af utskänkningsrättigheter, beslut om
vägars anläggande, vidtagande af åtgärder emot
smittsamma sjukdomar o. d.). Då de förvaltande
myndigheternas verksamhet består i uträttandet
af det, som hör till statsändamålet och som
ej faller under den lagstiftande och dömande
maktens funktioner, blir förvaltningsrättens
område de rättsregler, som ordna statsmaktens
verksamhet för rättstillståndets upprätthållande
(när detta ej hänföres till den lagstiftande
eller dömande maktens funktioner), den väpnade
styrkans uppsättning och underhåll, de materiella
och andliga kulturintressenas befordran och
beskattningslagarnas tillämpning.
Stiftandet af de lagar, som normera
förvaltningens verksamhet, sker vanligen under
friare former än de, som gälla för stiftandet af
andra lagar (emedan förvaltningens verksamhet
måste ha en större rörlighet), och tillhör
gemenligen de högre förvaltningsmyndigheterna
själfva. Man brukar kalla dessa lagar
förordningar, reskript, ordonnanser o. d.,
ett språkbruk, som dock ej öfverensstämmer med
det svenska rättsspråket, enligt hvilket blott
kungörelse, skrijvelse, cirkulär kunna anses
vara speciella benämningar på administrativa
förfoganden. - Äfven handhajvandet af dessa lagar
är bundet vid mindre stränga former än de, som
gälla för handhafvandet af de egentliga, civil-
och kriminalrätten tillhörande, lagarna. En
sådan frihet i tillämpningen, bestämd
endast efter ändamålsenlighetens fordringar,
är enligt sakens natur påkallad vid den klass
af förvaltningslagar, där den förvaltande
myndigheten är berättigad att handla fritt inom
vissa gränser. Men en rättelse af hans förfarande
kan vinnas genom att åtala honom för ämbetsfel,
om han öfverskridit sin befogenhet, eller ock
genom att vända sig till högre (förvaltande)
myndighet för att få den ifrågavarande åtgärden
upphäfd, i synnerhet om den kränker enskild
person i hans rätt. Olika åsikter ha gjort
sig gällande om, hvem denna myndighet skall
vara. Å ena sidan har man ansett statens
intresse så h. o. h. öfvervägande, att ett
dylikt ärende ej kunde prof vas af andra än
de förvaltande myndigheterna själfva, och att
regeringsmyndigheterna ej borde underkastas
domstolarnas pröfningsrätt. Men som detta kunde
leda till kränkning af verkliga rättigheter,
yrkade man, att, där genom en förvaltande
myndighets åtgärd på grund af ett i det allmännas
intresse gifvet förfogande (t. ex. förordnande
att uppbygga ett skolhus, anordnande af en
ny tullkontroll, afspärr-ning af en ort till
följd af där utbruten smittsam sjukdom) ett
intresse blifvit kränkt, som tillkom den enskilde
såsom statsborgare, prof ningen af ett sådant
ärende skulle få upptagas af de förvaltande
myndigheterna, men däremot att, om genom en
förvaltningsåtgärd en rättighet blifvit kränkt,
som tillkom den enskilde såsom en verklig privat
rättighet (t. ex. frihet från skyldigheten att
deltaga i kostnaderna för skolhusets uppbyggande,
rättighet att tullfritt införa en vara,
frihet från skyldigheten att deltaga i vakt vid
afspärrningen), och alltså en verklig rättssak
förelåg, dennas afgörande skulle tillhöra endast
de allmänna domstolarna. Ett motsatt förfarande,
d. v. s. ett öfverlämnande åt de förvaltande
myndigheterna att afdöma mål, i hvilka, i
sammanhang med ett förvaltningsärende, äfven
förekommer en verklig rättsfråga, benämnes i
Tyskland administra-tiv-justiz i egentlig mening;
i Frankrike kallas en del dylika mål contentieux
adminiatratif och underkastas den särskilda
behandling, som för dem är stadgad (jfr Besvär,
sp. 142). I Tyskland yrkade man på dessa måls
förvisande till de allmänna domstolarna på grund
af den sammanblandning, som i dem egde rum. Men
detta har dock ansetts omöjligt att genomföra,
och i dess ställe ha i åtskilliga tyska
stater (Baden, Württemberg, Hessen, Preussen
m. fl.) bildats särskilda myndigheter, hvilka ega
att upptaga och afgöra ett stort antal särskildt
uppräknade administrativa tvistemål; flerstädes
innesluta dessa förvaltningsdomstolar äfven ett
lekmannaelement. I sammanhang därmed har man ock
i dessa länder (äfvensom i Österrike) inrättat en
särskild domstol, som i högsta instans upptager
och af gör tvistiga förvaltningsmål, hvarjämte
i ett eller annat af dem, såsom i Preussen,
finnes en efter fransk förebild ("Tribunal des
conflits") inrättad myndighet för afgörande
af kompetenskonflikter emellan de egentligen
dömande och de förvaltande myndigheterna. I
Sverige har af ålder en administrativjustis
i detta ords tyska mening tillkommit de
förvaltande myndigheterna och detta, kan man
säga, i vidsträcktaste mån. Så snart nämligen
ett ärende, på grund af ett därmed förbundet
offentligt intresse, blifvit handlagdt af en
förvaltande myndighet, föres klagan öfver dennas
förfarande endast hos en öfver-ordnad myndighet
af samma klass. Väl ha åtskil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
