521 Förvandlingsstraff-Förvittring 522 liga åtgärder skett till ett fullständigare åtskiljande af förvaltning och rättskipning, i det att åtskilliga mål, i hvilka ett privat rättsförhållande väsentligen ingår, blifvit skilda från de förvaltande myndigheterna och förlagda till de allmänna domstolarna (k. förordn. 17 apr. 1828 och 10 aug. 1877), men i det hela gäller dock ännu, att klagan öfver ett beslut af en administrativ myndighet föres endast hos förvaltningens organ utan afseende därpå, om en verklig privat rättighet blifvit kränkt genom detsamma. Om t. ex. en förvaltande myndighet vägrar att till en tjänsteman utbetala den, på grund af särskildt uppdrag, honom enligt lag (t. ex. resereglementet) tillkommande ersättningen, så sökes rättelse däri icke hos de allmänna domstolarna, utan hos öfverordnad förvaltande myndighet. Ålägges någon att för sin egendom utgöra en skatt eller ett besvär, men han fordrar att blifva fritagen från ett sådant åläggande, handlägges ett sådant mål af de förvaltande myndigheterna, ehuru äfven där en privat rättighet blifvit kränkt, otaliga andra fall att förtiga. En verklig administrativjustis utöfvas således i Sverige. Ehuru, till följd af de administrativa myndigheternas sammansättning och verksamhetsformer äfvensom de kontroller, hvilka ämbetsmännen äro underkastade, någon klagan öfver byråkratiskt godtycke vid admi-nistrativjustisens utöfning icke försports, har dock, särskildt med hänsyn till angelägenheten att lätta statsrådets arbetsbörda, vid flera tillfällen fråga uppstått om inrättande af en administrativ högsta domstol eller s. k. regeringsrätt. Ett sådant förslag; framställdes i riksdagen redan år 1854. En 1908 framlagd k. proposition om grundlagsändringar i samma syfte förklarades af riksdagen hvilande. Se vidare Eegeringsrätt. Förvaltningsrättens vetenskapliga bearbetning började i Frankrike, där den grundlades af L. M. d e C o r m e n i n och J. M. de Gérando samt sedan blifvit fullföljd af en stor mängd andra, såsom L. A. Macarel, J. L a f e r r i e r e, G. D u-four, E. Därest e, A. P. B ät bi e, M. Block. I Tyskland har förvaltningsrätten vunnit grundlig bearbetning af L. v. S t e i n, H. R ö s l e r, M. E. v. Stubenrauch och A. Pann (Österrike), P. Laband, L. v. Rönne och Th. Se h m al z (Preussen), W. Krais (Bajern), 0. v. Sarwey, m. fl. En utmärkt framställning af den invecklade engelska förvaltningsrätten är lämnad af tysken H. R. H. Fr. v. Gneist, en kort öfver-sikt af den danska finnes hos C. G. H öl ek ("Den danske statsforvaltningsret") och en utförlig af den svenska af Th. Rabenius ("Handbok i Sveriges gällande förvaltningsrätt"). Jfr ock H. Blomberg, "Den nordiska förvaltningsrätten" (i "Nordisk retsencyklopædi", V, 1887-89), K. Sidenbladh. ' 'Administrativ handbok", och J. A. Ask, "Föreläsningar i svensk förvaltningsrätt" (1902 ff.) äfvensom Hj. Hammarskjöld, "Om inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt, und. betänkande" (1908). För Finland finnes ett arbete, "Anteckningar enligt professor R. F. Hermansons föreläsningar öfver inhemsk förvaltningsrätt", utg. af Hj. Nyqvist 1898. Th. R. (Ask.) Förvandlingsstraff, jur. Se S t r a f f - f ö r-vandling. Förvandlingsuträkning, kam., specifik uträk- ning öfver hvarje särskild hemmansdels ränte- och tiondeafgifter m. m. Förr var förvandlingsuträkningen en nödvändig förberedelse till grundskattedebiteringen. Det gällde nämligen att förvandla de olika ränte- och tiondepersedlarna till penningar efter det ständigt skiftande markegångspriset och sålunda erhålla årets grundskattebelopp för hvarje debetsedel. Detta mödosamma arbete blef öfverflödigt genom 1869 års grundskattereform. K*>s- Förvaringspersedel. Se Försegling. Förvedning, bot. Se Cell, sp. 1392. Förvirringens år. SeAnnus confusionis. Förvisning, jur., en åtgärd, hvarigenom någon förbjudes att uppehålla sig å viss ort, resp. ålägges att begifva sig till en viss sådan. Förvisning har både i äldre och nyare tid nyttjats såsom straff (jfr Frihetsstraff). - Om förvisning (r e l e g a t i o n) från allmänt läroverk eller universitet gälla följande bestämmelser. Lärjunge, som genom dåligt uppförande gör sig ovärdig att vid läroverket åtnjuta undervisning, kan af kollegiet förvisas från läroverket för viss tid, dock högst fyra terminer. Förvisningsdomen skall underställas Läroverksöfverstyrelsens prof ning. Lärjunge, som från läroverket förvisats, får under förvisningstiden ej mottagas vid annat allmänt läroverk. Studerande vid universitet kan af rektor dömas till skiljande från universitetet för en, högst två terminer, af det mindre konsistoriet för ett hälft år, högst två år eller för alltid. Beslut, hvarigenom studerande för viss tid eller för alltid blifvit från universitet skild, bör, sedan det vunnit laga kraft, delgifvas rektorerna vid det andra universitetet och Karolinska institutet. N. S-g. P. E. L-m. Förvittring, Vitt ring, geol., minerals och bergarters på jordytan försiggående sönderdelning, uppluckring och förstöring genom inverkan af luft, fuktighet, vatten, syror, temperaturväxlingar, frost och vegetation. Det är i allmänhet de kemiska inverkningarna af luft och vatten m. m., som spela hufvudrollen vid mineralens sönderdelning och bergarternas därvid minskade fasthet och sammanhang, men af stor vikt är äfven bergarternas rent mekaniska sönderfallande till större eller mindre fragment i följd af frost (frostvittring), skarpa temperaturväxlingar eller solstrålarnas omedelbara upphettningsförmåga (insolation). Vatten, särskildt då det innehåller kolsyra, verkar sönderdelande, delvis upplösande på de flesta mineral och bergarter. Fältspatarterna t. ex., hvilka ingå såsom beståndsdel i flertalet kristalliniska bergarter (granit, gnejs m. fl.), sönderdelas på det sättet, att deras förut med kiselsyra bundna alkali- och kalkhalt förenar sig med vattnets kolsyra till karbonater, som i löslig form småningom bortföras, hvaremot deras lerjordshalt, bunden vid kiselsyra, i form af mer eller mindre oren kiselsyrad lerjord (vattenhal-tigt aluminiumsilikat) som lera eller kaolin kvarblir olöst eller mekaniskt bortsvämmas för att aflagras på annat håll. Kvarts angripes knappast på kemisk väg vid förvittringen. - Lera och kvartssand blifva därför de hufvudsakligastö återstoderna eller slutprodukterna vid urbergarternas och andra fältspat-haltiga bergarters förvittring; och dessa ämnen utgöra i själfva verket det material, hvaraf alla sedimentära geologiska lagersystems lerskiffrar och sandstenar bildats. - Somliga mineral, t. ex. kalkspat, lösas nästan fullständigt af kolsyrehaltigt vatten, hvarför