535 Gabrilovitj-Gad 536 af A. Willaert och blef 15G6 andre organist vid Markuskyrkan i Venezia. Han inledde den äldre venezianska skolans glansperiod och inverkade genom sin lärjunge Hassler äfven på Tyskland. Såsom "statskomponist" förhärligade han med sina komplicerade, men på samma gång klara, värdiga och glänsande körkompositioner flera af republikens offentliga fester. Som hans bästa arbete anses Psalmi poenitentiales (1583). - 2. Giovanni G., den föregåendes brorson och lärjunge, f. 1557 i Venezia, d. där 12 aug. 1612, blef 1585 förste organist vid Markuskyrkan. Han var lärare åt Heinrich Sehütz, Seb. Bachs föregångare i Tyskland. Bland hans kompositioner må särskildt nämnas Sacræ symphoniæ (1597-1615). Han skref gärna för dubbel- och trippelkörer. En del af hans arbeten finnes i olika samlingar af Bodenschatz, Rochlitz, Gömmer, Proske m. fl. G. står ej blott på den venezianska skolans höjdpunkt, utan tillika vid brytningen till en ny tid. Väl hade före honom - t. ex. redan hos Josquin - det höjgre själslifvets rörelser gjort sig gällande i den andliga musiken vid sidan af de matematiska kombinationerna, men först hos honom blifva dessa rörelser mera personliga. För kromatikens, för instrumentalmusikens (genom ensemble-sonater) och för fugans utveckling äro G :s arbeten af stor vikt. Ej mindre betydande äro de i fråga om harmoniens framsteg. Hos honom framträda först tonarternas djupare egendomlighet och finaste förhållanden till hvarandra. - Jfr Winterfeld, "Johannes Gabrieli und sein zeitalter" (1834, 2 bd, jämte l bd musikbilagor). A. L.* Gabrilovitj, Oss i p, rysk pianist, f. 1878 i Petersburg, elev af bl. a. Leschetitzki, har sedan 1896 gjort sig ett europeiskt namn som temperamentfull pianovirtuos. Sverige besökte han 1898. E- F-t. Ga'brovo, stad i Bulgarien, okrug (länet) Trnova, vid Jantra och vägen öfver Schipkapasset till Ka-zanlyk. 7,900 inv. (1900). Tillverkning af kläder och lervaror. Gabun (fr. Gabon, eng. Gaboon, port. Rio de Gnbäo, af mpongwe-folket kalladt Olo Mpongice och af fanfolket Aboka), æstuarium på Afrikas västra kust under 21' 25" n. br. Det skjuter omkr. 70 km. in i landet och är ända till 16 km. bredt samt 5-20 m. djupt. I dess innersta del utmynna flera floder, bl. a. Como och Ramboe; den förra kallas i sin nedre, bredare del äfven Olombo och är tillgänglig för stora fartyg ända till ön Ningeninge. På norra stranden af G. ligger staden Libreville, som anlades 1842 af franske amiralen Bouët-Willaumez och blef första början till den nuv. stora kolonien Franska Kongo (se d. o.), som till 1891 kallades Gabon 1. Gäbonie. Trakten kring G. bebos af flera, af hvarandra oberoende och mot hvarandra fientliga stammar, tillhörande den stora sydafrikanska bantufamiljen, bland hvilka m p o n g w e, fan, bakalai (ba-kele) och bulu äro de förnämsta. J. F. N. Gachard [ga J är], Louis Prosper, belgisk häfdafõrskare och skriftställare, f. 1800 i Paris, d. 1885 i Bruxelles, studerade i unga år juridik, deltog 1830 i belgiska revolutionen och vann 1831 anställning såsom arkivarie i Bruxelles. G. gjorde sig särdeles förtjänt om det belgiska arkivväsendet och författade äfven en mängd värdefulla historiska arbeten, bl. a. Retraite et mört de Charles V (3 bd, 1854-55), Relations des ambassadeurs vénitiens sur Charles-Qiiint et Phüippe II (1855), Don Carlos et Philippe II (2 bd, 1863; 2:a uppl. 1867) samt Histoire politique et diplomatique de Pierre Paul Kubens (1877). Vidare utgaf G. Vilhelm I:s af Ora-nien, Filip II:s, hertig Albas, Margaretas af Parma m. fl:s brefväxlingar och en mängd andra urkunder rörande Belgiens historia. (v- S-g.) Gachupi'n [gatju-], plur. -i n es (af aztek. cactzopi'ni, "som sticker med skon", sporrbärare, ryttare), i Mexico öknamn på en dit invandrad, i Europa född spanjor. Gacon [-kl'], Fr an p o is, fransk satiriker, f. 1667, d. 1725, prior i Baillon, anföll sin tids förnämste skriftställare med bitande epigram och satirer: Le poëte sans förd, ön discours saiiriques sur toutes sortes de snjets (1696), L'Homérc vengé (1715) m. fl. Gad (hebr., "lycka"). 1. Enligt G. T. en af Jakobs söner med Silpa, Leas tjänstekvinna (l Mos. 30: 10 ff.), och stamfader för en af Israels stammar. - 2. Profet på Davids tid (l Sam. 22: 5, 2 Sam. 24: 11). - 3. Område för en israelitisk stam i landet ö. om Jordan, mellan halfva Manasse i n. och Ruben is. I ö. gränsade dess område till ammoniternas land, i T. till Jordan. Dess område var fruktbart och i synnerhet egnadt för boskapsskötsel. Stammen var krigisk och låg ofta i strid med sina grannar ammoniterna, mot hvilka den tappert värjde sig under sin härförare Jefta (Dom. 11). Vid rikets delning efter 'Salomos död (975 f. Kr.) slöto sig gaditerna till Jerobeam och hans hus. Af den assyriske konungen Tiglatpileser bortfördes de i fångenskap, 734 f. Kr. (2 Kon. 15: 29), och från denna tid försvinner deras namn ur historien. - 4. En gammalarameisk gudomlighet, hvilken dyrkades äfven af kananéerna; jfr ortnamnet Baal Gad (Jos. 11: 17, jfr ock l Mos. 30: 11). (E. S-e.) Gad, Hemming, biskop och statsman. Se Gadh, H. Gad, Marius, dansk politiker och statistiker, f. 8 apr. 1827 på en af Färöarna, d. 29 okt. 1902, gjorde 1849-50 tjänst som löjtnant i artilleriet. 1854 blef han statsvetenskaplig kandidat och anställdes s. å. i krigsministeriet, där han 1868 blef fullmäktig. 1858-76 och ånyo 1879-95 var han medlem af folketin^et. 1866 slöt han sig till "mellem-partiet", var 1869-76 dess ledande man och framlade som sådan åtskilliga större reformförslag samt var ordförande i flera viktiga utskott. Efter mellan-partiets upplösning slöt han sig 1879 till högern, men spelade sedan ingen betydande roll. 1864-72 var G. statsrevisor och 1878-95 chef för Statistiska byrån samt blef därefter chef för ett revisionsdepartement. Skrifter: Udtog a] kongeriget Danmarks statistik (1859; 2:a uppl. 1867), Om forskjel mellem direkte og in direkte skatter (1863) och Almindelirj velslands natur og aarsager (1859; 2:a uppl. 1875; "Det allmänna välståndets natur och orsaker", 1860; 2:a uppl. 1876). E. Ebg. Gad, Emma, dansk författarinna, född H a 1-kier, f. 21 jan. 1852 i Köpenhamn, grosshandlar-dotter, 1872 gift med sedermera konteramiral N. U. Gad, har från 1886 skrifvit en rad teaterpjäser, af hvilka flera gjort mycken lycka genom sitt dramatiska lif och en kvick dialog. Hennes stycken framställa raskt skildrade scener ur den köpenhamn-