539 Gaddstigen-Gade 540 samband med gadden stående och mellan dess stickborst utmynnande giftkörtlar, hvilkas afsöndring upp-magasiueras i en giftblåsa, samt slutligen en likaledes mellan stickborsten mynnande "bikörtel". Giftkörtlarnas afsöndring, som åtminstone i åtskilliga fall till Yäsentlig del utgöres af myrsyra eller andra därmed besläktade syror, framkallar i det med gadden åstadkomna såret den häftigt brännande sveda, som är välbekant från bi- och getingstyng. Vissa gadd-steklar använda sitt gift icke blott som försvarsmedel mot fiender, utan också till att förlama eller döda de byten, som de infånga till föda åt sin af-komma. För att möjliggöra den höga grad af rörlighet, som vid gaddens användning erfordras hos bakkroppen, är denna kroppsdel endast med ett helt smalt parti fäst vid mellankroppen. Antingen har första bakkroppsleden därför framtill en liten smal ledknapp, under det denna led i öfrigt bibehåller sin proportionerliga storlek, eller ock af smalnar samma led framåt till ett stundom mycket långt och smalt skaft, som ger åt bakkroppen stor rörelsefrihet, eller ock slutligen nås samma syftemål därigenom, att första bakkroppsleden i sin helhet, stundom äfven den andra, blifvit helt liten, knutformig. Gaddsteklarnas larver äro 13-ledade, fotlösa och masklika. De kunna ej själfva förflytta sig för att skaffa sig näring, utan matas antingen direkt eller förses på en gång med behöfligt näringsförråd i särskildt för detta ändamål inrättade bon. Medan gaddsteklarna själfva lefva hufvudsakligen af honung och andra växtsafter, uppföda många af dem sina larver uteslutande med djurämnen, vanligen insekter och spindlar. Åtskilliga föra ett parasitiskt lefnadssätt, i det de själfva hvarken inrätta något bo eller anskaffa föda åt sina larver, utan draga fördel af andra, vanligen närbesläktade arters arbete för att betrygga sin afkommas framtid. Genom sina ofta ytterst öfver-raskande lefnadsvanor höra gaddsteklarna till de mest intresseväckande af alla insekter, icke minst därför att det är uteslutande inom deras jämte termiternas grupp, som man finner samhällsbildning. Men äfven bland de icke samhällsbildande (de s. k. solitära) gaddsteklarna möter man så egendomliga instinkter, så märkvärdiga anpassningar efter ovanliga lefnadsförhållanden, att intresset af deras studium knappast blir mindre. Ofta uppträda vissa arter kolonivis, d. v. s. den ena generationen efter den andra begagnar år efter år samma boplats, hvarigenom antalet af där boende individer kan bli högst ansenligt, utan att någon annan gemenskap än grannskapet eger rum, utan således att något verkligt samhälle bildas. Hos andra åter finner man öfvergångstillstånd till samhällsbildning. I de samhällsbildande 1. sociala gaddsteklarnas samhällen utgöra de s. k. arbetarna (g) flertalet. Dessa arbetare äro honor, hvilkas äggstockar och yttre könsorgan förkrympt på ett sätt, som omöjliggör parning, i samband hvarmed också parningsdriften gått förlorad. Oberörda af könslifvets oro, stanna därför dessa arbetare för beständigt kvar i sitt födelsesamhälle och egna sig uteslutande åt sådana sysselsättningar, som afse att trygga dess fortbestånd. Till sitt yttre afvika de från de fullt utbildade honorna, i de flesta fall hufvudsakligen genom oansenligare storlek, men ofta också, såsom fallet är hos myror, genom vinglöshet och en högst afvikande byggnad af mellankroppen. De viktigaste af de familjer, i hvilka man indelar gaddsteklarna, äro följande: bin (Apidæ), r of steklär (Sphegidæ). getingar (Vespidæ), dolk-s t e k l a r (Scoliidæ), spindelsteklar (Mutil-lidæ), planksteklar (Sapygidæ), vägstek-1 a r (Pompilidæ) och myror (Formiddæ). G- A-z. Gaddstigen. 1. Häradsallmänning i Oppeby socken, Kinda härad, Östergötlands län. Areal 357 har till trakthuggning indelad vacker skog. Allmän-ningen ställdes 1849 under allmän vård samt indelades första gången 1852. 2. Kronopark i Kittelstads och Oppeby socknar, Kinda revir, ös:ergötlands län. Areal 201 har. Området upplåts 1775 till Åtvidabergs kopparverks dåv. bolag, men då enl. Finansdepartementets skrif-velse 19 sept. 1879 Åtvidabergs kopparverk afstått från rättigheten att inlösa detsamma, har det återfallit till staten såsom kronopark. G- Sch. Gade, Niels Vilhelm, Danmarks förnämste tonsättare, f. 22 febr. 1817 i Köpenhamn, d. där 21 dec. 1890, var son af en musikinstrumentmakare och fick i födelsestaden sin musikaliska bildning genom violinisten Wex-schall och A. P. Berg-green, hvarjämte han under tjänstgöring som violinist i hofkapellet tidigt blef förtrogen med instrumentationens effekter. Redan 1836 debuterade han som kompositör, men blef känd först 1841, då hans uvertyr Nach-klänge von Ossian, på grund af Spohrs och Schneiders dom, pris-belöntes af "Musikföreningen". Hans friska och nordiskt färgade symfoni i C-moll kom icke fram i Danmark, förrän Mendels-sohn i bref till tonsättaren uttryckt sin beundran öfver kompositionen och bragt densamma till uppförande i Leipzig 1843. Äfven Schumann yttrade sig inspireradt om den i "Neue zeitschrift fur musik". När G., försedd med ett stipendium, 1843 kom till Leipzig, hälsades han som en mera epokgörande personlighet, än han sedermera verkligen blef. Sin "Ossianstil" utvecklade han ytterligare i, uvertyren l höilandene (1844) och den dramatiska kantaten C omala (1846). Vid samma tid skref han ännu två symfonier, en konsertuvertyr, kvintett, oktett och sonat för piano och violin. Efter en resa till Italien betroddes honom 1844-45 och 1847 -48 anförandet af Gewandhauskonserterna i Leipzig. Vid utbrottet af schleswigska kriget 1848 begaf han sig hem, där han mottogs med öppna armar och blef dirigent för Musikföreningen 1850, organist vid Garnisonskirken 1851, vid Holmens kirke 1858 samt inspektor för det efter hans plan upprättade kon-servatoriet 1866. Han fick 1856 professors titel och blef 1879 filos. hedersdoktor vid Köpenhamns universitet. Ledamot af Mus. akad. i Stockholm blef han 1857. Som anförare för Musikföreningen verkade han till det sista oberäkneligt mycket till fromma för den högre musikodlingen i landet; hans gåfvor och auktoritet som dirigent voro högst betydande. G :s återkomst till hemmet afsatte geiast