541 Gade-Gadelius 542 en vacker frukt i Tre karakterstykker för piano, och ett än mera nationellt uttryck fick hans skapande i körballaden Elverskud (1853) och baletten Et folkesagn i 185.4; komponerad i förening med G :s svärfar J. P. E. Hartmann). "De äro de mest äkta danska bland alla G :s verk------------: det dämpadt fosterländska, som igenkännes öfverallt i hans första period, träder här ohöljüt fram i dagens ljus; det är folkvisan, som klingar i dessa toner" (Ch. Kjerulf). Emellertid började G. Tid denna tid ändra sin stil i så måtto, att det forna originella och energiska grunddraget trädde tillbaka, och de tyska mönstren, särskildt Mendelssohn och Schumann, blefvo mera synliga. Han kan snarare sägas Tara den siste bland de äldre romantikerna än den förste bland de nyare. Onekligen hör han emellertid ännu - äfven oafsedt hans ofvan antydda nationella betydelse - till sin tids förnämste mästare på symfoniens och konsertkantatens områden, och han utmärker sig i synnerhet genom romantisk finkänslighet, mild lifsglädje, sinne för välklang och harmonisk afrundning, graciöst detaljarbete och glänsande orkestrering. Utom hans redan nämnda kompositioner må ytterligare antecknas symfonierna n :r 4-8, violinkonsert, tre violinsonater, flera sånger och pianostycken (A kvar eller), uvertyrerna Hamlet (1861) och Michel Angelo (s. å.), Novelletter för stråkorkester (1874), de större kantatverken Korsjarerne (1866), Kalanus (1869), Zion (1873) och den högstämdt själsklara Psyche (1882), de smärre kantaterna Agnete og havmanden (1842), Foraarsfantasi (1852), Baldurs dröm (1857, ett något wagneriserande fragment), Friihlingsbotschaft (1858), Die heilige nacht (1861), Ved solnedgång (1863), Gefion (1869) och Der ström (1889) äfvensom Jubelfestkantat för universitetet (1879), operan Ma-riotta (1850) samt orkestersviterna En sommerdag paa landet (1880) och Holbergiana (1884). På konstresor till utlandet (1870-80-talen) firades han mycket. - Jfr Thrane, "Danske komponister", Ch. Kjerulf i "Nordisk musiktidende", 1880, A. Ham-merich i "Nordisk tidskrift", 1891. Under titeln "Niels W. Gade" utgafs 1892 af hans dotter, Dagmar G., en samling "Breve og optegnelser". Hans staty (modellerad af Bissen) restes 1897 på S. Annæ pläds i Köpenhamn. A. L. (E. F-t.) Gade, Ludvig Harald, dansk balettdansör, f. 1823, d. 1897, debuterade 1844 på k. teatern i Köpenhamn, var sedan en af balettens yppersta konstnärer, särskildt i karaktärsroller, genom sin kraft och mimik (Kong Svend i "Valdemar", Hr. Mogens i "Et iolkesagn", Svend i "Fjældstuen", Björn i "Valkyrien") och 1877-90 balettens ledare. E. Ebg. Gadebusch, stad i Mecklenburg-Schwerin, 22 km. n. v. om staden Schwerin. 2,421 inv. (1900). G. är bekant genom det efter staden uppkallade slag, som utkämpades 3 km; s. därom vid W a k e n s t ä d t 20 (g. st. 9) dec. 1712 mellan svenskar å ena sidan samt danskar och sachsare å den andra. 20 (9) dec. på morgonen framryckte den af föregående ansträngningar uttröttade och utsvultna svenska armén under Magnus Stenbock mot G. Den utgjorde 12.500 man, hälften kavalleri och hälften infanteri, med 30 lätta kanoner. Danskarna, 13,000 nian under befäl af konung Fredrik IV, hade uppställt sig i slagordning omkr. 1,000 m. bakom ett 600 m. bredt, af kärr och skog bildadt pass. De märkte dock, hvilket miss- tag de begått, då de icke mött svenskarna vid passet, och framryckte därför till detsamma, hvarvid deras trupper kommo något i oordning och fingo en mycket djup uppställning. Svenskarna framryckte genom passet, med infanteriet på två träffen, föregånget af artilleriet under öfverstelöjtnant Cronstedt, hvilken lät manskapet draga kanonerna, så att de kunde skjuta under f ramryckningen - detta var en nyhet. Kavalleriet följde på flyglarna, i två djupa kolonner. Slaget började kl. 12 midd.; danskarna fingo understöd af sachsiske fältmarskalken Flemming, med 4,000 ryttare. Svenskarna ryckte genom passet, deras kanoner härjade i fiendens led, infanteriet sköt första salfvan 20 steg från fienden, kavalleriet utvecklades småningom, och efter en het strid, som länge vägde på svenska vänstra flygeln, vunno svenskarna en lysande seger - den sista under Sveriges storhetstid. Danskarna förlorade 3,000 döda och sårade samt mellan 2,000 och 4,000 fångar, svenskarna 1,400 döda och sårade. Stenbock drog icke fördel af sin seger, utan kvarblef på slagfältet en vecka. Därefter gick han till Holstein. Under tiden hade hans fiender hunnit verkställa sin förening. Följden af allt detta blef dagtingan i Tönning (maj 1713). C. u. N. Gadebusch, Thomas Heinrich, svensk-tysk ämbetsman, författare, f. 11 aug. 1736 i Stolpe i Hinterpommern, d. 2 april 1804 i Stockholm, blef 1759 filos. doktor i Greifswald, 1773 sekreterare vid den af svenska regeringen tillsatta visitationskornmis-sionen vid nämnda stads universitet, 1775 e. o. professor i tysk och pommersk statsrätt därstädes och 1797 medlem af pommerska beredningen i Stockholm. - G. författade, utom en mängd arbeten rörande Pommerns historia och statsrätt, Materialien zur geschichte und statistik der nordischen staaten, besonders Schwedens (1791-92), utgaf "Briefwech-sel zwischen dem kronprinzen Gustav von Schweden und dem reichsgrafen von Scheffer" (1772) samt gjorde goda tyska öfversättningar af flera svenska arbeten, bl. a. "F. Hasselquist's reisen nach Pa-lästina in den jahren 1749-52" (1761). Gadeira (grek. rädsla). Se C å d i z. Gadelius. 1. Erik G., läkare, f. 16 juni 1778, d. 2 febr. 1827 i Stockholm, blef student i Uppsala 1795 samt med. kandidat och licentiat Åbo 1800. 1802 blef han kir. magister i Stockholm och promoverades s. å. till med. doktor i Åbo. 1803 förordnades han till intendent vid Sabbatsbergs brunn och till läkare vid därvarande fattighusinrättning samt utnämndes 1805 till anatomie prosektor i Stockholm. 1807 tog G., i förening med sex andra läkare, initiativet till Svenska läkarsällskapets inrättande och hade väsentlig andel i dess första organisation, blef 1808 sekreterare därstädes, hvilken plats han lämnade 1812, men återtog 1818 och sedan bibehöll till 1821. 1811 förordnades G. till professor i teoretisk medicin vid