botanisten Joseph Gaertner (Gärtner, se d. o.). Gaertner [gärt-], tyska botanister. Se Gärtner, Joseph och Karl Friedrich von. Gaertn. f. (f. = lat. filius, son), vid växtnamn förkortning för tyske botanisten Karl Friedrich von Gaertner (Gärtner, se d. o.). Gaëta [gaēta], kretshufvudstad och stark fästning i italienska prov. Caserta, på en udde, som i n. begränsar Gaëta-bukten. Omkr. 5,000 inv. (1901; som kommun 15,528). Dess förstäder, Castellona, Mola di G. och Borgo, utgöra en särskild kommun under namnet Formia. Bland stadens byggnader märkas främst katedralen S. Erasmo (1106) och kastellet med konnetabeln Karls af Bourbon graf. G. är säte för en ärkebiskop, har ett seminarium, ett nautiskt institut samt i omgifningen många vackra villor. G. hette fordom Cajeta och är en af Italiens äldsta städer. Från den romerska tiden kvarstå ett tempel, en akvedukt samt ett torn ("Torre Orlanda"), hvilket är Munatius Plancus' graf. Förnäma romare valde staden ofta till bostad under sommaren och prydde den med villor, teatrar, tempel m. m. Hamnen var på Ciceros tid en af de bästa på kusten. G. omgifves af en sammanhängande stadsbefästning och af i klippan uthuggna batterier, hvarjämte 2 detacherade fort på Monte Orlando och Monte Conca samt befästningar på den största af de framför bukten liggande Ponza-öarna nyligen anlagts. -- I den nyare tiden har G:s fästning, som är belägen på en bergig halfö, hvilken endast med en smal landtunga sammanhänger med fastlandet, varit utsatt för flera belägringar. 30 sept. 1707 togs den med storm af österrikiske fältmarskalken Daun, 6 aug. 1734 af en fransk, spansk och sardinsk armé efter fem och 18 juli 1806 af fransmännen under Massena efter sex månaders belägring. 1815 intogs G. af österrikarna. I nov. 1848 tog Pius IX sin tillflykt till G. och residerade där till 4 sept. 1849. Efter Capuas fall 2 nov. 1860 drog sig Frans II af Bägge Sicilierna med återstoden af sin här till G., som efter en fruktansvärd bombardering tvangs att kapitulera 13 febr. 1861 efter 3 1/2 månaders försvar. J. F. N. L. W:son M. Gaëta, hertig af. Se Cialdini, E., och Gaudin. Gaëtäni, Benedictus. Se Bonifatius VIII. Gaëtäno, stiftare af teatinorden. Se Cajetanus 1. Gætüli, lat. Se Getuler. Gafalträ, bot. Se Commiphora. Gaffel. 1. Ett med handtag och uddar ("klor") försedt spisningsredskap af metall, trä eller horn. Till formen känd redan under antiken ("Neptunus' treudd"), begagnades dock gaffeln på denna tid blott för köksändamål ("köttgafflar"; jfr Odyssén); man åt med fingrarna. Vid måltider skall gaffeln (enl. P. Damiani, d. 1072) först på 1000-talet ha användts i Europa, införd till Venezia af en bysantinsk furstinna. Under inflytande af renässansens förfinade lefnadsvanor tillverkades i Italien riktiga praktstycken af gaffel (pirone, häfarm, taggig spets), knif och sked i bestick, som gästen förde med sig vid gästabuden. På 1500-talet blef gaffelns användning i Tyskland alltmera bruklig, och den opposition mot ätning med fingrarna, som utgick från Hôtel de Rambouillet, skaffade gaffeln som tillbehör till bordservisen från midten af 1600-talet allmän användning bland Europas bildade klasser. Bland allmogen i Sverige har detta spisningsredskap blifvit mera vanligt först sedan 1800-talet. De äldsta gafflarna voro tvåuddiga med rakt skaft, oftast afslutadt med en kula; men med tiden fick gaffeln sitt nuvarande utseende, upptill blad- eller stjälkformig, nedtill delad först i tre och sedermera i fyra klor (se afbildningar å art. Knif). -- 2. Krigsv. a) Stöd vid eldgifningen för handfältslangan och musköten. Den bestod af en käpp, som i öfre ändan var försedd med en klyka (gaffel). Under Karl VII:s regering (1422--61) fanns i Frankrike en kavalleriafdelning, Les couleuvriniers du roi, som hade dylika gaffelkäppar fastnitade vid sadelknapparna. b) Stundom förekommande, oriktig benämning på skalm. -- 3. Sjöv., ett rundhult, upphängdt i lutande ställning mot akterkanten af en mast eller stång och tjänande till att uppbära och sträcka öfre liket af ett gaffel- eller bomsegel. Dess inre ända, som griper om masten, kallas klo, dess yttre, akterligaste gaffelnock eller pik. Klon fasthålles intill masten eller till en särskild snaumast medelst en rack, men är stundom af järn och förenad med en järnskena eller ränna, utefter hvilken den löper. Gaffelns tackling utgöres af klofall, som uppbär klon, pikefall, som uppbär gaffelnocken, och gärder för stöttning sidovägen; dessutom förekommer ytterst på nocken ett sejnfallsblock för hissande af nationalflaggan eller signaler. På skepp kallas gafflarna: på främsta masten fockgaffel, på stormasten apgaffel och på aktersta masten mesangaffel. På skonare kallas aktre gaffeln storgaffel, den främre fockgaffel. På en galeas kallas främre gaffeln storgaffel, den aktre mesangaffel. -- 4. Landtbr., handredskap, bestående af ett långt skaft och två, mindre allmänt tre, klor, användt för lassning af hö, halm och annat sammanhängande material. Gaffeln gjordes förr vanligen af en tvågrenad trädgren och kallades hötjuga; numera användas allmänt grepar af amerikansk modell med klor af stål på skaft af trä. Gafflar tillverkas vid Vedevåg, Koppom, Eskilstuna m. fl. ställen. -- 5. Se Skaklar. -- 6. Schackt., en bondes samtidiga angrepp på två hufvudpjäser. 1. E. A-ie. 2. H. W. W. (C. O. N.) 3. O. E. G. N.* 4. H. J. Dft. Gaffelantilopen, Dicranoceras americanus (furcifer) l. Antilocapra americana, zool., ett i Nord-Amerika förekommande egendomligt hofdjur, hvilket bildar en särskild familj - enligt andra underfamilj -, känd under namnet gaffelhornsdjur, Antilocapridae. Helt säkert är gaffelantilopen besläktad med en del antiloper (se d. o.), men skiljer sig ifrån de nu lefvande antilopformerna genom en del ursprungliga karaktärer, på samma gång den förvärfvat andra för densamma egendomliga. Gaffelantilopen hör visserligen till slidhornsdjuren: dess horn (se fig.) bestå af benkvicke, beklädd med hornslida. Men dels innesluta dessa hornslidor ett ofantligt mycket större antal hår än hvad som är fallet hos andra slidhornsdjur, dels är denna hornslida hos äldre djur grenig, dels slutligen fälles hornslidan, som en sammanhängande hylsa, gång på