Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 559-560 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gaertn. ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gagea lutea.

pratensis Dum. ha förut, under namnet
Rad. ornithogali, haft medicinsk användning.

^{O. T. S.} (^{G. L–m.})

Gagern, von, tysk
friherrlig släkt från Rügen. 1. Hans Christoph
Ernst, friherre von G., statsman och politisk
skriftställare, f. 1766 i Kleinniedesheim nära
Worms, d. 1852 i Hornau i Hessen-Darmstadt,
blef 1791 nassau-weilburgskt sändebud vid
tyska riksdagen och därefter i Paris. Han var
en ifrig motståndare till franska republiken
och Napoleon I, deltog 1812 i planen till ett
uppror i Tyrolen mot det franska herraväldet
och blef 1814 som statsminister ställd i
spetsen för de oranien-nassauska ländernas
förvaltning. Han tog verksam del i skapandet
af konungariket Nederländerna samt var dettas
och huset Nassaus sändebud vid kongressen i
Wien 1815. På tyska förbundsdagen var G. till
1818 ombud för storhertigdömet Luxemburg och
verkade som sådant i frisinnad anda samt påyrkade
införandet af representativa författningar i
alla förbundsstater. Efter att 1820 ha blifvit
pensionerad af nederländska hofvet, sysselsatte
han sig med litterära arbeten. Bland hans skrifter
må framför allt nämnas det intressanta memoarverket
Mein antheil an der politik (4 dlr 1823–33, 5:e o. 6:e del. 1845).

2. Friedrich, friherre von G., den
föregåendes son, nederländsk general, f. 1794 i
Weilburg, kämpade 1812–14 i österrikisk
tjänst och gick 1814 i nederländsk.
Han stred mot fransmännen både vid
Leipzig och Waterloo. Såsom major och
generalstabschef tog G. del i holländarnas
fälttåg mot Belgien 1831, blef 1844
generalmajor och skickades till de holländska
kolonierna på Sunda-öarna för att
inspektera krigsväsendet därstädes. Vid
återkomsten 1847 blef han guvernör i
Haag. Våren 1848 reste G., som egde
sin släkts hela varma patriotiska läggning,
till Tyskland. Utan att afvakta nederländska
regeringens tillåtelse mottog han öfverbefälet
öfver de badensiska trupperna för undertryckande
af det republikanska upproret i Baden,
men nedsköts 20 april s. å. vid afbrottet af
de förhandlingar han vid Kandern begynt
för att förmå Heckers insurgentskara att
nedlägga vapen. Brodern Heinrich von G.
(se nedan) blef hans biograf i "Das leben
des generals Friedrich von G." (3 bd, 1856–57).

3. Heinrich Wilhelm August, friherre
von G., den föregåendes broder, statsman,
f. 1799 i Bayreuth, d. 1880 i Darmstadt,
deltog såsom nassau-weilburgsk officer i slaget
vid Waterloo (1815), fortsatte efter krigets
slut sina studier vid


flera universitet, hvarunder han var en
af stiftarna af "die burschenschaften", och
inträdde 1821 i statstjänst i Hessen-Darmstadt,
men blef 1832, till följd af sina på landtdagen
uttalade liberala åsikter, afskedad från
sitt ämbete. G. invaldes emellertid ånyo i
landtdagen, blef oppositionens erkände ledare och
ställdes 6 mars 1848 i spetsen för en liberal
ministär. Men snart utbytte G., som spelat
en ledande roll i det s. k. "förparlamentet",
sin hessiska ministerpost mot en plats i tyska
nationalförsamlingen i Frankfurt, till hvars
president han valdas 19 maj 1848. Till den
bullersamma församlingens arbetsmöjlighet bidrog
väsentligt hans måttfulla och kloka sätt att leda
förhandlingarna, och det var i främsta rummet
hans verk, att ärkehertig Johan af Österrike
(24 juni) blef vald till tysk riksföreståndare,
men han sökte likväl bringa till stånd en
tysk förbundsstat med Österrikes uteslutande,
under Preussens ledning, och framställde,
då han 16 dec. 1848 sattes i spetsen för
riksministären, förslag i denna riktning. Men
sedan konungen af Preussen vägrat att mottaga
den tyska kejsarkronan, utträdde G. – som redan
21 mars nedlagt sitt ämbete, hvilket han dock
sedan interimistiskt förvaltade till 10 maj –
definitivt ur parlamentet (21 maj), misströstande
om möjligheten att under radikalismens
öfverhandtagande inom församlingen nå fram
till en stadgad riksförfattning. G. deltog
likväl i församlingen i Gotha (juni s. å.) och
i Erfurtparlamentet mars–april 1850, där
han arbetade för en "union" af nordtyska
och mellantyska stater under Preussens
ledning. Efter schleswig-holsteinarnas nederlag
vid Isted (25 juli 1850) begaf han sig till
Holstein för att deltaga i kampen mot Danmark. Då
Preussen ej hjälpte Österrike uti italienska
fälttåget 1859 och sistnämnda land började
beträda den konstitutionella utvecklingens
bana, ställde G. sig öppet på Österrikes och
det stortyska partiets sida. 1864–72 var han
Hessen-Darmstadts sändebud i Wien och lefde
sedermera, nästan förgäten, på sitt gods i
Rhenhessen. – Upplysande äfven för G:s historia
är hans ofvan omnämnda biografi öfver brodern
Friedrich (se G. 2). Jfr äfven en lefnadsteckning
öfver honom af G. Kaufmann i "Allgem. deutsche
biographie", bd XLIX.

4. Max, friherre von G.,
de båda föregåendes broder, ämbetsman,
f. 1810 i Weilburg, d. 1889 i Wien, var 1829–33
anställd i nederländska armén och blef någon
tid därefter ämbetsman i Nassaus tjänst. Varm
patriot liksom de äldre bröderna, visade han
tidigt en stark böjelse för katolicismen –
till hvilken han formligen öfvergick 1843 –
och kom därigenom att i legitimistisk anda
vänta rikets förnyelse af det återupplifvade
kejsarämbetet, ej af kronan Preussen. G. var
1848 medlem af nationalförsamlingen och i den
första riksministären understatssekreterare
för utrikes ärenden samt sökte som sådan hindra
afslutandet af vapenstilleståndet i Malmö. 1854
kallades han till Wien,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>