575 Galaktoskop-Galåpagosöarna 576 t. ex. genom kokning med utspädd svafvelsyra. Ga-laktosen är stereoisomer med drufsocker, högervridande samt oxideras till slemsyra. Äfven hos växterna är galaktos mycket spridd, men ej heller hos dem i fri form, utan kondenserad till högmolekulära, olösliga cellväggs- och gummibeståndsdelar, kallade g a l a k t a n e r. - Galaktosen i mjölk anses ha betydelse för ostens mognad. ?. T. C. (H. E.) Galaktoskop (af grek. ga'la, mjölk, och skopéi'n, se). Se M j ö l k p r o f v a r e. Galakturi (af grek. ga'la, mjölk, och urëi'n, låta sitt vatten), med., detsamma som chyluri (se d. o.). Galalft (af grek. ga'la, mjölk, och Wthos, sten), ett preparat, beredt af torrt ostämne, indränkt med lämplig färg utrörd i vatten, användes som material för konstgjordt elfenben, horn, bärnsten, sköldpadd m. m. H. J. Dft. Galam-gummi. Se Senegalgummi. Galanga. Se Galangarot. Galangarot, Galgorot, Rhizoma Galangæ (förr Rad. Galangæ minoris), farm. med., den sönderskurna och torkade rotstocken af Alpinia officinarum Hance (fam. Zingiberaceæ Rich.), hvilken odlas på kinesiska ön Hainan och sannolikt förekommer äfven i somliga af de södra provinserna i kinesiska riket. Drogen förekommer sönderskuren i bitar af 5 till 8 cm. längd. Dessa bitar äro tämligen hårda, å ytan något skrynkliga, och ha mörkt rödbrun färg; inuti förete de en blekare rödbrun (aldrig hvitaktig) färg. Smaken är starkt kryddartad och stickande, lukten under pulverisering behagligt aromatisk, beroende på närvaron af en flyktig olja. Drogen anses verka lifvande och värmande, men begagnas i Sverige endast till att förbättra smaken af andra bittra beredningar, t. ex. de mycket anlitade dubbla malörtsdropparna. I det inre af Ryssland och i Östersjöprovinserna begagnas galgoroten ännu af folket såsom ett stärkande magmedel. -- Radix Galangæ majoris, hvilken har förekommit som en förfalskning af den officinella galgoroten, är inuti hvitaktig. Dess moderväxt är Alpinia Galanga Willd. O. T. S.* Gala'nt, fr. galant (af fnfr. galer, fröjdas; jfr Gala), som söker ställa sig in hos fruntimmer; kärlig, älskogs-, som gärna söker kärleksäfventyr; artig mot damerna, förekommande; präktig, bra, pålitlig, redbar och finkänslig. -- Un galant homme [ö̃ galãtå'm], fr. (it. galantuōmo), en hedersman; un homme galant [ö̃nå'm galã'], en fruntimmerskarl. -- Galanterī (fr. galanterie), inställsam artighet i sätt och umgängeston mot fruntimmer, smicker, kurtis; kärlekshandel. -- Galanterivaror, prydnadsföremål, lyxartiklar af hvarjehanda slag. -- Galanterivärja, till galadräkt hörande värja. Gala'nta stilen (jfr Galant), mus., en under 1700-talet bruklig benämning på rokokotidens kla-verstil, som, i motsats till det föregående strängt polyfona skrifsättet tillät sig friheter i afseende på stämmornas antal och föring samt melodiken och figurverket, sålunda närmande sig till homofonien. Den utgick från lutmusiken samt fick fängslande representanter i Couperin, Rameau, Domenico Scar-latti och Phil. Emanuel Bach, men ombildades snart af Haydn, Mozart och Clementi till den moderna, fria pianostilen. E. F-t. Galan tlius ni valls. Utom den vanliga Galanteri. Se Galant. Galåntha. Se Esterhåzy. Gala'nthus L. (af grek. g a'la, mjölk, och a'nthos, blomma), Snödroppe, bot., ett släkte, som tillhör fam. Amaryllidaceæ och har en blomkalk af 6 fria blad, de 3 yttre större och hela, de 3 inre mindre och urnupna; bikalk saknas. Den vanliga snödroppen, G. nivalis L., inhemsk i mellersta och södra Europa, är en liten låg lökväxt med kölade blad, mellan hvilka uppskjuter en plattad stängel, som uppbär en ensam, hvit och grön hängande blomma (se fig.), hvilken å soliga platser utvecklas snart sagdt samtidigt med snösmältningen. Detta förhållande samt blommans hvita färg och hängande ställning ha gifvit anledning till det rätt betecknande svenska namnet, snödroppen odlas i trädgårdar de storblommiga G. Elwesii och G. plicatus. O. T. S. (G. L-m.) Galantuõmo [-toåmå], it., hedersman. Re galantuõmo, "konungen-hedersmannen", ett epitet, som italienska folket efter 1859 allmänt tillade konung Viktor Emanuel på grund af hans författningstrohet. Närmaste anledningen till epitetet var, att konungen vid ett tillfälle i Turin på en mantalsför-teckning för sig i yrkeskolumnen inskrifvit ordet "galantuõmo". (V. S-g.) Galaor, diktad figur från medeltidens riddarroma-ner, där han skildras som broder till Amadis af Gallien. Jfr Amadisromaner. Galápagosöarna (af sp. galápago, sköldpadda), nu Colónöarna, en till Ecuador hörande ögrupp i Stilla oceanen på båda sidorna om ekvatorn, 89--92° v. lgd, omkr. 900--1,200 km. från Syd-Amerikas kust. Areal 7,430 kvkm. (enl. Wolf, enl. andra 7,643 kvkm.), alltså något mindre än Stockholms län. 400 inv. De utgöra tio större och en stor mängd små öar; de största äro Isabela l. Albemarle (4,278 kvkm.), därefter Santa Cruz l. Indefatigable l. Cha-ves (1,023 kvkm.), Ferdinandina l. Narborough (651 kvkm.), San Salvador l. James l. Santiago (574 kvkm.), San Cristóbal l. Chatham (434 kvkm.), Santa Maria l. Floreana l. Charles (140 kvkm.), dessutom Ispanola l. Hood, Barrington och Duncan i södra delen af ögruppen samt Marchena (Bindloe), Genoveva (Tower) och Pinta (Abingdon) i den norra delen. Öarna bestå alltigenom af vulkaniska bergarter och ha inga spår af urberg. Enligt Darwin finnas icke mindre än 2,000 vulkankratrar, men de allra flesta äro slocknade; endast på Albemarle och Narborough förekomma ännu utbrott. På Albemarle når en topp 1,430 m., två andra 1,150 och 1,130 m., och till samma höjd når Narborough, medan de öfriga äro lägre (S. Cristóbal 750 m., S. Salvador 530 m.). Massor af parasitkratrar af 30--50 m. höjd förekomma på sidorna af hufvudkäglorna, svarta lavablock och lavaströmmar betäcka marken, och genom erosion har en mängd kratrar brustit sönder. Alla öarna bestå af basaltlavor och äro därför mörka; dock resa sig här och där grå tuffkäglor ur lavafälten. -- Klimatet är ovanligt torrt och svalt, till