följd dels af det oceaniska läget, dels af det svala ytvattnet kring öarna. Temperaturen når blott 22--23°, och på 277 m. ö. h. endast 18--19°, samt på S. Cristóbals högsta del, 712 m. ö. h., icke mer än 14° vid molnig himmel. Nederbörden är obetydlig, åminstone i de lägre partierna. Regnet kommer nästan uteslutande från s. ö., och man skiljer mellan en torr tid, juli--jan., och en regntid, febr.--juni. Vegetationen är mycket olika på olika höjd; i de lägre trakterna är den rätt torftig, så att de svarta, bruna eller röda lavorna öfverallt sticka fram; träd saknas nästan alldeles eller ersättas af pelarkaktus och svagt löfvade buskar med askfärgade blad och oansenliga blommor; högre upp är växtligheten mycket rikare. Af nyttiga växter märkas orselj, orchila (Roccella), på S:ta Marias högre delar odlade man förr äfven sockerrör, yucca, bomull, indigo, bananer, oranger, fikon, potatis och grönsaker, på S. Cristóbal socker. Numera är dock S:ta Maria öfvergifvet. -- Djurvärlden är mycket egendomlig. Många af de mer anmärkningsvärda djuren -- och detsamma gäller också om många växtformer -- äro inskränkta till en enda ö. Namnkunnigast äro de jättestora sköldpaddorna (Testudo elephantopus), som gifvit öarna deras namn. Jämte dem förekommer ett egendomligt ödlesläkte, Amblyrhynchus (se d. o.). Af däggdjur är blott en liten gnagare bekant (Oryzomys galapagoensis). Råttor samt en del husdjur, såsom nötkreatur, svin, getter, åsnor, hundar och katter, äro införda, och särskildt ha nötkreaturen starkt ökats och utgjorde på Wolfs tid (1870-talet) 4,000 (på Albemarle, S. Cristóbal och S:ta Maria). Af fåglar fann Darwin 26 arter landfåglar, hvilka alla utom en voro egendomliga för öarna; de sakna färgprakt och äro mycket tama. Af sjöfågel finnas otaliga massor, i synnerhet albatrosser och pingviner. Insekterna äro talrika och karakteristiska. -- Öarna upptäcktes något före 1570, man vet ej af hvilken, och äro upptagna på Ortelius' karta af 1570 under sitt nuv. namn. Det var dock först Dampier, som beskref dem efter sitt besök där 1684. Deras läge bestämdes noggrant genom skeppet "Beagles" berömda expedition (1835), i hvilken Darwin deltog. Först 1832 grundades det första nybygget, Floreana på ön S:ta Maria, af utvandrare från Louisiana, men nybygget gick snart under, och endast hvalfångare begagnade öarna som en tillflyktsort. På 1860-talet egde en ny utflyttning dit rum, denna gång till S. Cristóbal, som nu lär ega öfver 200 inv. Öarnas invånare lefva af boskapsskötsel, socker- och trädgårdsodling, hvarjämte de samla orselj och sköldpaddsägg (för deras oljehalt). -- Litt.: N. J. Andersson, "Om Galapagosöarnas vegetation" (1854), Darwin, "En naturforskares resa omkring jorden" (öfv. 1872), och Th. Wolf, "Ein besuch der Galápagosinseln" (1879). J. F. N. Galär, nord. myt. Se F j a l a r. Galashiels [gäleji'ls], stad i skotska grefsk. Sel-kirk, vid floden Gaia, omkr. 1,5 km. ofvanom dess förening med Tweed. 13,615 inv. (1901). Stora yllefabriker, hufvudsakligen för tillverkning af tweeds och tårtan. I närheten Abbotsford (se d. o.). (J. F. N.) Ga lata, stadsdel i Konstantinopel (se d. o.). Galatea (grek. Fa^drsta), grek. myt., en hafs- Tryckt den 27/s 08 nymf, dotter till Nereus och Doris. Till henne fattade cyklopen Polyfemos en lidelsefull kärlek, men själf gynnade hon den sköne Akis (enligt Ovidius en son af Faunus), hvilken därför af Polyfemos krossades med Polyfemos och Galatea. Efter en fornromersk väggmålning på Palatinen. ett klippstycke och sedermera förvandlades till en flod. Galateasagan är behandlad af skalderna Theo-kritos och Ovidius. Den har äfven ofta tjänat till ämne för antikens bildande konst (bl. a. för flera väggmålningar i Pompeji) liksom för en freskomålning af Rafael i Villa Farnesina i Rom. A. M. A. Galatea, astron., en af småplaneterna. Gala'terbrefvet, ett af Paulus' viktigaste sände-bref, märkligt redan därigenom, att dess äkthet erkändes af Tübingenskolan och icke blifvit bestridd af några betydande kritiker. Paulus hade på sin andra missionsresa grundat församlingarna i Galatien, den romerska benämningen på flera landskap i Mindre Asien, och på sin tredje resa aflagt ett kort besök hos dem. Under tiden mellan hans båda besök hade utsända af det fariseiska partiet i Jerusalem uppträdt i Galatien, hvilka sökt bestrida Paulus hans apostoliska värdighet samt påstått, att han icke fått omedelbar upplysning af Kristus och att det var en stor olikhet mellan hans och de andre apostlarnas lära, hvarjämte de hade yrkat omskärelse och mosaiska lagens efterlefnad såsom nödvändiga till rättfärdig-görelse inför Gud. Det var för att bemöta dessa irrläror, som Paulus skref detta bref, enligt det vanliga antagandet under den första tiden af sin vistelse i Efesos (omkr. år 54 1. 55). Bref vet sönderfaller i tre afdelningar. Först försvarar han sin apostoliska värdighet, i det han visar, att han var "apostel", innan han kom i förbindelse med de tolf och att dessa erkände hans apostoliska sändning. Därefter öfvergår han till läran om rättfärdiggörelsen genom tron utan lagens gärningar och bevisar denna läras sanning äfven med citat ur G. T. Han framhåller, att den kristliga friheten nu intagit den judiska ceremoniallagens plats och uppmanar till denna frihet, på samma gång han varnar för dess 9 b. 19