581 Galbeum-Galdõs 582 går till brunaktig. De äro för känseln torra, antingen sammansittande eller fria. Galbanum har en egendomlig, aromatisk lukt (densamma som utvecklas af det välbekanta s. k. gummiplåstret, emplast-rum gummi-resinosum, i hvilket galbanum är en beståndsdel); smaken är bitter, något lökartad och obehaglig. Galbanum innehåller flyktig olja, harts och gummi (eller växtslem). Ur hartset kan framställas umbelliferon. - Galbanum räknas, till följd af sin flyktiga olja och sitt harts, till de exciterande medlen. Det har ansetts ega en särskild verkan på lifmodern - en föråldrad uppfattning, som gifvit anledning till benämningen "moderharts" - samt varit användt såsom ett slemlösande och lindrigt retande medel. Utom i gummiplåster ingår galbanum äfven i aloëpiller med gummigulta (se G u m m i g u 11 a). Galbanum omtalas i 2 Mos. 30: 34 under namnet chalbenah och ingick i den heliga rökelsen. Dess äldsta grekiska namn (hos Theofrastos) är chal-la'ne. O. T. S. (C. G. S.) Ga'lbeum, lat. Se Armband, sp. 3. Ga'lbula, zool. Se Glansfåglar. Galbu'lidæ, zool. Se Glansfåglar. Gäldar, stad. SeGranCanaria. Galder (besläktadt med gala, sjunga) kallas i nordiska fornspråket hvarje magiskt kväde, med hvilket man ansåg sig kunna åstadkomma öfvernaturliga verkningar. Trollsången afsjöngs under vissa bruk, hvilkas noggranna iakttagande fordrades för att ernå det åsyftade målet. I slutet af Eddasången Håva-m ål säger sig Oden kunna aderton olika galdrar, i Grõgaldr sjunger Groa nio till gagn för sin son, i Skirnesfor tvingas Gerd genom galder att älska Frej och i Buslubön kung Ring att afstå från sitt uppsåt. Th- w- <B-e-> Galdhöpiggen, Galdhötind 1. Ymesfjæld, Norges och norra Europas högsta fjälltopp, ligger i Loms socken, i Kristians amt, Hamar stift. Den Galdhöpiggens topp och jökel. stiger upp från Galdhöernes stora platå, hvilken är uppfylld af Styggebræen samt dess många förgre ningar och hvilken begränsas af Bæverdal, Visdal ocr Leirdal. Från G:s topp (se fig.), 2,560 m. ö. h., ha man åt alla håll den mest hänförande utsikt öfve: Jotunfjældene, Lomseggen, Dovrefjæld, Rondane sam Nordfjords och Söndmöres berg, med deras vilda storartade natur, öster om G. ligger den endast i m. lägre fjälltoppen Gli t ret in d. O. A. ö Galdhötind. Se Galdhöpiggen. Galdõs, B en i to Pérez, spansk författare, f 1845 i Las Palmas på Kanarieöarna, kom efter sluta( elementarundervisning till Madrid, där han aflad uridisk examen, men har sedan uteslutande egnat ig åt författarverksamhet. G. har varit deputerad, men har som sådan ej spelat någon roll. Hans lif ar mest förflutit i Madrid, Toledo och Santander ch under ett åt författarskap egnadt arbete. G. lar äfven företagit täta resor utom sitt land, i ynnerhet till England, hvars kultur och litte-atur han skattar högt. [_ sin prosadiktning ger nya uppslag, vidt skilda från den historiska romanen ä la Walter Scott, som odlats af Espronceda, Escosura m. fl., från Fernån iaballeros sentimentalitet eller Truebas barns-_j "cuentos". Han återgick till en sund realism, besläktad med de ärofullaste traditionerna i den nationella litteraturen. Beröringspunkter med Zolas stridande naturalism saknas icke, men närmare står han Dickens, hvars realism G. om-klädt i den spanska andens festivitas. F. n. står G. som en af de förnämste prosadiktarna i Spanien, så kvalitativt som kvantitativt. Hans utkomna arbeten tills dato (1908) utgöra ett nittiotal band. Den första perioden af G:s romandiktning, 1870 -80, omfattar 8 volymer, nämligen La Fontana de Oro (1870), El audaz (1871), historiska romaner om spanska förhållanden från den reorganisations-period, som började 1812, Dona Perfecta (1876; sv. öfv. 1893), konflikten mellan kyrkan och vetenskapen, Gloria (1877; sv. öfv. 1884). kampen mellan kristendom och judendom, Marianela (1878; sv. öfv. 1894), en spansk Mignon, La familia de Leon Roch (1878), fanatismen under kyrkans skydd samt 2 bd noveller, som på olika tider publicerats i tidningar och tidskrifter. 1881-1905 följde en serie romaner, som G. betecknat med det gemensamma namnet "Novelas contemporåneas", nämligen La desheredada (1881), El amigo Manso (1882), El doctor Centeno (1883), Tormento (1884), La de Bringas (1884), Lo proMbido (1885), Fortvnata y Ja-cinta (1887), Miau (1888), La incognita (1889), Rea-lidad (1890), Ängel Guerra (1891), Tristana (1892), Torquemada (en serie af 4 romaner, 1893-95), Na-zarin (1895), Halma (s. å.), Misericordia (1897), El abuelo (s. å.) och Casandra (1905). Dessa romaner äro tendentiösa; de äro konstnärens kopior af en verklighet, som ej öfverflödar af ljusa reflexer. Det är det spanska medelklasslifvet, där fåfänga och flärd föda laster och brott, som här skarpt tecknas. Uti "Nazarin" och "Halma" framträder en viss dragning till mystisk religiositet. Det största inflytandet på det nutida Spanien har G. emellertid nått genom sina Episodios nacionales (4 serier på 40 bd), som med entusiasm mottagits och blifvit en folkläsning, så mycket som sådant i Spanien är möjligt. De omfatta "tiden från slaget vid Trofälgar (den första volymens titel) till drottning Isabella II:s fall, som skildras i den sista volymen, La de los tristes dcstinos (1907). I detta arbete figurera mera än 600 personer, verkliga och diktade. Det är en serie historiska romaner eller romantiserad historia, men alltid