583 Galdust-Galega 584 historiskt objektiv, där G. visat en underbar förmåga att ingjuta lif i en gången tids liflösa rester. På dramatikens område producerade sig G. redan 1870 med ett versdrama, El homre fuerte, hvilket dock aldrig blifvit uppfördt. Sedan dröjde det 20 år, innan G. började odla dramatik. Antalet af hans uppförda sceniska arbeten är 13: Realidad (1890), La loca de la casa (1892), La de San Quintin (1894), Los Condenados (s. å.), Voluntad (1895), Dona Perfecta (1896), La fora, Electra (1901), Alma y vida (1902), Mariucha (1903), El abuelo (1904), Amor y ciencia (1905) och Bårbara (s. å.). I dessa symbolistiska och sociala problemdramer har G. uppträdt revolutionärt på det dramatiska området; G. står emellertid ej på samma höjd inom dramat som i sina romaner och "episodios". Hans stil är ofta tung och ej alltid mönstergill. Jfr A. H.: "Spansk nutidslitteratur" (i "Svensk tidskr.", 1894) samt A. Hillman, "Pérez Galdõs och den antiklerikala rörelsen i Spanien" (i "Nord. tidskr.", 1902) och "Om modern spansk dramatik" (i "Ord och bild", 1905). Ad. H-n. Galdust, zooZ. Se Alf å g el. Gale [géi'l], Norman Eowland, engelsk skald, f. 1862 i Kew, har författat ett antal dikter med ämnen från nutida engelskt landtlif, A country muse (2 bd, 1892), Orchard songs (1893), A june romance (1894), Songs /or little people (1896), Barty's står (1902) samt ett par samlingar Cricket songs (1894 och 1905) samt berättelsen The collapse of the penitent. De utmärkas af friskhet, humor och en mycket kraftig naturalism. Ga'lea (lat., hjälm). 1. Se Hj alm. - 2. (H u f-vudskålshinnan), anat., en hinnformig, tillplattad sena (G å fig.), hvilken utbreder sig öfver P - hufvudskålens hvälfning. Den öfvergår i pann-trakten (P å fig.) och i nacktrakten (N å fig.) i tillplattade, pariga muskler (en på hvardera sidan om midtlinjen). Med den underliggande benhinnan är den luckert och förskjutbart förenad, däremot fast förbunden med utanpå liggande hud. Detta förhållande betingar hudens förskjutning öfver hufvudskålens hvälfning vid sammandragning af de nämnda främre eller bakre muskelgruppcrna. 3. Paleont. Se E c h i n o c o r y s. 2. E. Hgn. Galeas (it. galea'zza), skpsb., var urspr, en stor galär, men utvecklade sig under 15:e och 16:e årh. till en tämligen själfständig fartygsklass, hvars egentliga hemland var Venezia och som spelade en betydande roll bl. a. vid Lepanto (1571) och i den "oöfvervinneliga armadan" (1588). Galeasen var större, fylligare och sjödugligare än galären. Årorna, 20-30 par, voro betydligt större och placerade längre från hvarandra än på galären samt roddes hvar och en af 2-8 man. Fartyget hade tre master med stora latinsegel. Bestyckningen kunde uppgå ända till 70 pjäser. Galeasen hade endast ett däck, men en hög back och ännu högre skans (det oformligt höga akterskeppet reducerades likväl med tiden) Veneziansk galeazza (1600-talet). samt var inredd med hytter och kajuta. Dimensionerna på en galeas från 17 :e årh. voro omkr. 60 m. i längd, 9 m. i bredd och 6 m. i höjd från kölen till relingen. Under 17.-e årh. upphörde man att bygga dylika galeaser. - Med galeas förstås numera ett mindre fartyg med två master, af hvilka den främsta, som ofta har 2 å 3 rår, är högst och därför kallas stormast, och den aktre, som kallas mesanmast, är lägre. Masterna äro i ett stycke eller i två delar; de sakna mars. Skrofvet är i hufvudsak lika med skonertens. - Å galeaser, såväl som å Nutida galeas. andra fartyg med stormasten förligast, förlägges den gemensamma tyngdpunkten för storsegel och stag-fock i närheten af lodlinjen genom fartygets segelpunkt, hvarigenom fartyget blir fullt manöverfär-digt, äfven då i hårdt väder endast nämnda båda segel föras. Fartyg af dessa slag förekomma mest på Sveriges insjöar och kuster, i Östersjön och på tyskholländska Nordsjökusten. Jfr H u k e r t, K o f f och Skonert. O. E. G. N. R. N. (C. K. S.) Galeazzo [-a'tså]. Se Capella, G. F. C. och V i se o n t i. Gale'ga L., Getklöfver, bot., växtsläkte tillhörande fam. Leguminosæ, afd. Papilionatæ, om-